Löfbergs Lila är ett av de svenska medelstora företag som redan på sin hemsida förklarar att man i företagets perspektiv tar ansvar både för miljö och sociala frågor.
– Från början handlade det mest om miljö. Det var konsumenterna som ifrågasatte att vi använde aluminiumburkar. Vi var först av kaffeföretagen att byta till miljövänligare förpackningar. Detta blev startskottet, berättar Cathrine Löfberg som är varumärkeschef på Löfbergs Lila. Ett familjeföretag i fjärde generationen med säte i Karlstad.
Detta var för cirka 20 år sedan. Redan vid den tidpunkten tog ledningen tag i frågan. Och detta är viktigt, förklarar Cathrine Löfberg. När ledningen i ett företag engagerar sig så får man snabbare ett strukturerat program i frågan. Strategin blir långsiktigare och mer konsekvent, tror hon.
Löfbergs Lila har hela tiden använt sin miljöpolicy i företagets marknadsföring. Detta är bra ekonomi, anser Cathrine Löfberg som gärna berättar om Löfbergs Lilas ekologiska och rättvisemärkta kaffesorter. Hon förklarar dock att man inte ska sticka under stolen med att bra affärer är målet för alla vinstdrivande företag. Hon anser att arbetet för en hållbar utveckling främjar varumärket Löfbergs Lila så väl som företaget i stort.
– Vi är i kaffebranschen och vi ser till att det kommer att odlas kvalitetskaffe även i framtiden. Samtidigt påverkas vårt varumärke i positiv riktning. Det är inte bara frågan om hur mycket vi säljer. Vi ser en positiv effekt även när vi söker personal. Det är särskilt viktigt för yngre.
Socialt ansvar är något som genomsyrat företaget allt sedan Löfbergs Lila grundades 1906. ”Det sitter i väggarna”, säger Cathrine Löfberg. Då för knappt 100 år sedan var engagemanget dock mer lokalt betingat. Pengar slussades exempelvis via Missionsförbundet till välgörande ändamål i Värmland. ”Man engagerade sig i närområdet”, säger Cathrine Löfberg. Idag handlar det mycket om bistånd till kaffeodlare i tredje världen.
– Idag har vi större möjlighet att påverka bakåt i produktionsledet.
Hjälp till självhjälp
Tillsammans med fyra andra privatägda europeiska kaffeföretag – bland andra italienska Lavazza – har Löfbergs Lila skapat International Coffee Partners; <www.coffee-partners.org/home>. Inom ramen för denna organisation bistår man kaffeodlare i Kamerun, Dominikanska Republiken, Guatemala och Honduras. Det rör sig om handfasta projekt där odlare får lära sig att affärsmässigt driva sin verksamhet. De europeiska medlemsföretagen har byggt upp kontakter med lokala hjälporganisationer och myndigheter som kan vara behjälpliga. Man hoppas att projekten ska fungera som bra förebilder, och sprida sig som ringar på vattnet.
I Guatemala arbetar ICP med cirka 400 kaffeodlare och deras familjer i byn San Cristobal, i Alta Verapaz. ICP hjälper odlarna att effektivare utnyttja de reningssystem som finansierats av EU. Odlarna får också lära sig företagsadministration, regler för kvalitetskontroll av kaffe, och hur man driver ett företag i största allmänhet. Viktigt är enligt ICP att diversifiera odlingarna, som numera omfattar även trädodling. Diversifiering skapas också genom samarbete med handarbetande kvinnogrupper som man hjälper att sälja sina produkter.
– Man måste vara ödmjuk i dessa sammanhang och inte ta på sig att rädda hela världen, säger Cathrine Löfberg.
Hon anser att det är viktigt att satsa långsiktigt och berättar att målet för projekten inom ICP:s ram är att odlarna efteråt ska klara sig på sina egna meriter. Detta sker bland annat genom en förbättrad infrastruktur som medför att produktiviteten kan ökas och att de lokala kaffeodlarna kan finnas med längre i förädlingsprocessen, vilket ökar deras inkomster. Förbättrade inkomster har inom ramen för något av projekten exempelvis inneburit att man kunnat dra el till byn.
ISO certifierat
Löfbergs Lila är certifierat enligt ISO 9001, det vill säga en kvalitetssäkring. Cathrine Löfberg säger att detta inneburit att alla inom företaget lever med ett förbättringstänkande, vilket är positivt. Man har också haft uppe på agendan huruvida företaget ska söka certifiering enligt ISO 14000 (internationella standarder för miljöledningssystem) men hittills inte beslutat sig för detta:
– Arbetet med att få en certifiering är så pass omfattande och certifieringen är inte ett krav utifrån, så vi har hittills sagt att vi lägger ner det administrativa arbete som certifieringen skulle kräva på annat.
Cathrine Löfberg menar att det nog förr eller senare även kommer att komma någon form av standarder för att mäta socialt ansvar.
Många anser att en hållbar utveckling bara är något för stora företag med stora kassakistor?
– Jag tror inte att det är så. Det finns ändå mer socialt ansvar i mindre företag, med närhet till ägarna, men vi har bara inte insett att det är Corporate Social Responsibility som de hållit på med. CSR är en ny benämning på något som många arbetet med redan tidigare. Men de små företagen är inte lika bra på att berätta om detta arbete som större koncerner.
Beträffande sponsring så är även detta något som Löfbergs Lila arbetat aktivt med i många år. Det lokala hockeylaget är en av de grupper som sponsras av kaffeföretaget. Under förra året så gick pengar även till musikfestivalen i Hultsfred samt SM i friidrott.
– Vi har bestämda kriterier som måste uppfyllas för att vi ska sponsra, säger Cathrine Löfberg och nämner bland annat en koppling till kaffeprodukten och att deras kaffe ska vare den enda kaffeprodukten som man gör ”reklam för”. Hon tillägger:
– Det är positivt att CSR får så mycket uppmärksamhet just nu. Förhoppningsvis får vi då fler företag som tar sig an olika nya uppgifter.
Multi-miljö
The World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) är en sammanslutning av 170 företag. Organisationen har sitt säte i Schweiz. Bland medlemmarna återfinns Skanska, Skandia och Stora Enso. Multinationella företag som Coca-Cola och Unilever återfinns också bland medlemmarna, liksom flertalet stora revisionsbyråer. Medlemsföretagen förbinder sig att verka för en hållbarhetsutveckling baserad på ekonomisk tillväxt, ekologisk balans och sociala framsteg.
WBCSD grundades 1991 inför FN:s miljökonferens i Rio som hölls 1992. Den schweiziske företagaren Stephan Schmidheiny tog initiativ till att den privata sektorn skulle involveras mer i hållbarhetsfrågor. Schmidheiny utsågs av konferensen att samordna näringslivets förslag och idéer. Under arbetets gång har organisationen bland annat slagits samman med World Industry Council for Environment (WICE) som var nära knuten till International Chambers of Commerce; <www.icc.se>