Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)
De diskussioner som förts mellan Eu-kommissionen och IASB under sommaren kring IAS 39 har inte lett till önskat resultat. Som bekant har i första hand Frankrike, men också banker med flera i andra länder, hävdat att de regler som införs via IAS 39 kring bland annat säkringsredovisning står i strid med hur bankerna sköter sin verksamhet. Man har därför krävt att IAS 39 skulle modifieras. Frankrike fick i juni stöd från Italien, Belgien och Spanien och kan därmed blockera ett beslut.
Det är inte bara säkringsredovisningen som är kontroversiell. IASB har lagt fram ett förslag som ger alla företag rätt att själva avgöra vilka finansiella instrument som skall värderas till verkligt värde. Detta har bland annat den europeiska centralbanken reagerat emot. Bland annat pekar man på risken att företag kommer att värdera sina egna skulder till verkligt värde. Det skulle kunna medföra att företag redovisar vinster på grund av en sänkt kreditvärdighet, något som naturligtvis framstår som absurt. Även om risken för detta sannolikt är låg har IASBs förslag gett kritikerna mer ammunition. Förmodligen trodde man från början att det skulle gå ganska lätt att med stöd från den franske presidenten och uppvaktningar att få IASB att backa. Successivt har man tvingats inse att det räcker inte med muskelkraft. Och de sakargument som framförts har inte visat sig tillräckliga för att övertyga IASB om att de har fel.
För att IAS 39 skall bli bindande för noterade företag i Europa krävs att standarden antas av kommissionen. I somras togs ett första steg då EFRAG, dvs. den tekniska kommitté som skall granska alla utkast från IASB hade en omröstning som visade att ungefär lika många var för ett godkännande som mot. Och i ARC, dvs. den kommitté med representanter från medlemsländerna som fattar det formella beslutet om godkännande har Frankrike stöd från tillräckligt många för att förhindra ett antagande. Den varmaste förespråkaren för ett ovillkorat godkännande är Storbritannien. Sverige är också ett av de länder som, i vart fall hittills, röstat för ett godkännande.
ARC har haft ett nytt möte i början av september för att försöka uppnå enighet kring det beslut som måste fattas. Syftet med septembermötet var att utbyta synpunkter. Det avgörande beslutet skall fattas i början av oktober. Det som diskuteras är tre alternativ givet att det osannolika inte inträffar, nämligen att man i sista stund godkänner IAS 39 utan ändringar. De tre alternativen är
att godkänna IAS 39 men utan de kontroversiella paragrafer som behandlar säkringsredovisning m.m.
att undanta banker och möjligen också andra finansiella företag från tillämpningen av IAS 39 eller
att inte godkänna IAS 39 nu utan skjuta hela frågan på framtiden då den revidering av IAS 39 som pågår är genomförd.
Diskussionerna lär bli svåra. Det har rests tvivel om det verkligen är möjligt att lyfta ur tunga avsnitt i IAS 39 utan att hela bygget rasar samman. Och när det gäller alternativet att exkludera finansiella företag är det oklart om det är förenligt med EU-lagstiftningen. Även om så skulle vara fallet är det naturligtvis mycket olyckligt att vi skulle sakna internationellt erkända redovisningsregler för en så viktig bransch. Det senare har lett fram till att det förts fram ett fjärde alternativ i sista stund, nämligen att inkludera bankerna i tillämpningsområdet men låta dem slippa paragraferna om säkringsredovisning.
Det som händer är ett stort misslyckande både för Europa och för IASB. Kommissionen menar att de som den största avnämaren av IFRS/IAS borde ha ett större inflytande på utformningen av standarder. Det är också en uppfattning som förts fram i de diskussioner som förts under året om IASBs konstitution. Vilka ändringar de diskussionerna kommer att leda fram till är dock ännu för tidigt att ha en uppfattning om.
Det är inte bara europeiska politiker som har svårt att acceptera att redovisningsregler fastställs av en grupp oberoende tekniker. Problemen är desamma i USA. Under årens lopp har den amerikanska kongressen vid olika tillfällen ingripit och stoppat förslag till redovisningsstandarder från FASB. Senast var i mitten av 90-talet då FASB beslutat sig för att kräva att värdet av personaloptioner skulle kostnadsföras. Efter ingripande från kongressen modifierades standarden så att kostnadsföring blev ett tillåtet alternativ vid sidan av den äldre metoden som inte medförde någon resultatbelastning.
Redovisningen av personaloptioner i USA
Få trodde väl att det skulle vara möjligt att väcka nytt liv i frågan om redovisning av personaloptioner. Den kombinerade effekten av IASBs beslut att kräva kostnadsföring och Enron ledde dock till en sådan omsvängning. FASB väntas sålunda senare i höst ge ut en standard som kräver att värdet av utgivna personaloptioner skall redovisas som en kostnad i resultaträkningen på i stort sett samma sätt som IFRS 2.
Det här förslaget har accepterats på ett helt annat sätt av det amerikanska näringslivet. Uppskattningsvis hälften av företagen på S&P 500 tillämpar den nya standarden i förtid. Även motståndet lever emellertid. I slutet av juli röstade representanthuset igenom ett lagförslag med siffrorna 312 mot 111 som kräver att kostnaden för personaloptioner endast skall beräknas för de fem högsta tjänstemännen. Och värdet av dessa optioner skall beräknas med antagandet att volatiliteten är noll. Det vill säga en värderingsmodell som medför en kraftig undervärdering.
Ytterligare ett inslag i lagen är att det värde som fastställs i samband med tilldelningen skall omprövas i samband med utnyttjandet. Det är för övrigt ett förslag som också ett antal akademiker ställt sig bakom. Oavsett detta är den allmänna bedömningen i USA att det lagförslag som representanthuset godkänt, inte kommer att gå igenom i senaten. Det mesta talar därför för att amerikanska företag, från och med QI 2005, blir tvungna att kostnadsföra sina personaloptioner.
Detaljutformningen av standarden är inte klar. Det verkar dock som om FASB avser att uttrycka ett stöd för Black-Scholes optionsvärderingsmodell. Det finns en alternativ modell, den så kallade binominal-modellen, som tidigare framhållits som mer flexibel, särskilt när det gäller att beakta olika typer av villkor som måste vara uppfyllda för att optionerna skall få utnyttjas. Nackdelen med den är att det är omöjligt för utomstående att utvärdera de antaganden som gjorts. B-S är betydligt enklare att förstå vilket tydligen uppväger bristen i precision.
Ett annat beslut som fattats gäller beräkningen av rörelsens kassaflöde. Amerikanska företag har rätt att göra ett avdrag från skatten när personaloptioner utnyttjas. Denna skatteminskning har enligt den amerikanska standarden om kassaflöden hittills redovisats som ”operating”, dvs. i rörelsen. FASB har nu bestämt att en del av detta kassaflöde i fortsättningen skall redovisas som en finansiering. Även om det totala kassaflödet inte påverkas kan följden alltså bli en väsentlig minskning av rörelsens kassaflöde.