Inga-Britt Ahlenius riksrevisor i Kosovo

Oglamorös miljö

För egen del hade hon i och för sig gärna fortsatt inom svensk statsförvaltning. Men regeringen erbjöd inget nytt jobb efter RRV och att dra sig tillbaka med generalsdirektörspension var aldrig något alternativ för denna 64-åriga kvinna. I stället valde hon en oglamorös miljö i ett land sargat av krig.

– Alla säger att det är viktigt att vi jobbar längre för att pensionssystemet ska hålla. Men det gäller att inte bara säga tulipanaros, man måste göra det också.

– Dessutom kändes det här som ett viktigt och utmanande uppdrag. Jag tror att jag kan göra något bra av det och jag känner ett oerhört förtroende från de medarbetare jag rekryterat.

Slumpen som förde henne hit mötte Inga-Britt Ahlenius på hemväg från ett seminarium i Sydafrika i mars förra året. På planet satt hon och bläddrade i The Economist, en tidning hon annars inte läser regelbundet. Det var då hon såg annonsen där EUs enhet på FN-administrationen i Kosovo sökte en riksrevisor.

– Jag lämnade in min ansökan 30 mars. Sista veckan i juni ringde de och ville att jag skulle komma ner på intervju, så jag reste praktiskt taget direkt efter att jag slutat på RRV.

Att hon fick jobbet var inte överraskande. Hon har goda meriter, även internationellt. Bland annat var hon med och granskade den tidigare EU-kommissionen och fick den fälld för oegentligheter. Hon säger själv att ingen i hela Europa var lika välmeriterad för det här jobbet som hon.

Engagerade människor

Men efter första mötet med Kosovo höll hon på att backa ur:

– Det var 30 grader varmt och låg kolrök över hela staden. Jag tänkte på det vackra Stockholm med vatten, ljus och gröna träd. Men efter några dagar hade jag träffat så många engagerade människor att jag ändrade mig.

Så i november flyttade hon ner. Nu har hon tre år på sig att åstadkomma resultat.

– När jag kom hit fanns den här byggnaden och ett intranät. Plus en lagstiftning till skydd för revisionens oberoende. En sådan lag är en självklarhet i varje demokrati. I Sverige hade vi en väl fungerande myndighet, men ingen skyddande lagstiftning. Här är det tvärtom.

Den mesta tiden har hittills ägnats åt att anställa och utbilda revisorsaspiranter och annan personal. Inga-Britt Ahlenius tar personligen aktiv del i detta arbete.

– Det är en av mina viktigaste uppgifter. Personalen är ju den främsta investering varje myndighet gör, säger hon.

Började från scratch

Hon började praktiskt taget från scratch. I hela Kosovo finns elva auktoriserade revisorer och ingen har personlig erfarenhet av offentlig revision.

I en första rekryteringsomgång sökte 170 personer, av vilka ett 20-tal nu knutits till myndigheten. Totalt ska man ha ett 80-tal anställda, varav mellan 50 och 60 revisorer.

Den första kullen befinner sig nu under utbildning. Och Ahlenius är nöjd:

– Det är ett jättebra team som jag har stora förhoppningar på. De är mellan 25 och 50 år och har ekonomisk examen från Pristinas universitet.

Hon sätter i och för sig ett litet frågetecken för vad detta står för kvalitetsmässigt, men de som antagits sätts i ny och koncentrerad utbildning under fyra månader. Om de klarar denna ”examen” sätts de i praktiskt arbete.

– Ibland känner jag mig som en lärare i en nybörjarklass. Det tar tre–fyra år innan de kan licensieras som färdiga revisorer, börja granska den offentliga verksamheten och själva svara för sina rapporter. Det är ett utsatt jobb att granska regeringen och det gäller att ha på fötterna när man kommer med kritik. Det jobbet kan bara utföras av kvalificerade licensierade revisorer.

Attraktivt arbete

När vi går runt i byggnaden har det hunnit bli lunchtid. De flesta rum är tomma, men i en utbildningslokal full med moderna datorer träffar vi Ferdane Tahiri, Feim Kelmendi och Gëzim Pajaziti. De ser detta som ett mycket attraktivt arbete och är glada att ha fått den här chansen.

– Alla demokratiska länder har en institution som kontrollerar hur ministerierna spenderar de offentliga medlen, det är mycket viktigt att Kosovo också har det, säger Feim och de andra håller med.

Etniska motsättningar

Just i Kosovo med sina etniska motsättningar och misstro mellan folkgrupperna kan man förutse ytterligare en komplikation. Kommer exempelvis en albansk minister att ta kritik från en serbisk revisor på allvar, eller omvänt?

– Vi ställer sådana frågor under intervjuerna och alla försäkrar att detta inte spelar någon roll, men jag tror inte att det blir helt oproblematiskt, säger Ahlenius.

Samtidigt ser hon stora möjligheter. Intresset för riksrevisionen är stort, man har just fått in 190 ansökningar till nästa omgång. Och redan i vår hoppas Ahlenius kunna sätta de första aspiranterna i arbete under överinseende av den holländska riksrevisionen, som för närvarande reviderar Kosovos budget.

– Det här kommer inte att bli färdigt på tre år. Mitt mål är att kunna lämna över en myndighet som är självgående och kan fortsätta utvecklas. Ambitionen är att också utbilda en kosovoar som tar över efter mig, säger hon.