European sustainability reporting awards: FAR vill se alla redovisningar!

FARs samrådsgrupp för miljöfrågor, socialt ansvar och hållbar utveckling bjuder in svenska företag, organisationer och offentlig sektor som har separata redovisningar inom dessa områden till att tävla om nominering till den europeiska tävlingen om bästa redovisningar, anordnad av European Sustainability Reporting Awards, ESRA.

Det är åttonde året tävlingen arrangeras av ESRA och huvudmålet är att genom att belöna bästa praxis ge vägledning till ökad och bättre redovisning och därmed möta intressenters ökade krav på genomsynlighet.

(Överst på nästa sida framgår när material ska skickas och till vem samt övriga formalia.)

Bedömningskategorier

Tävlingen omfattar i år två huvudkategorier i vilka redovisningar nomineras:

• Bästa hållbarhetsredovisning

• Bästa miljöredovisning

Därutöver kommer ett hedersomnämnande att göras för bästa SME (små och medelstora företag)

Fjolårets resultat

I december 2002 nominerade FAR Swedish Meats i klassen Bästa hållbarhetsredovisning, SCA som Bästa miljöredovisning, Atlas Copco som Bästa förstagångsredovisning och slutligen Recip i klassen Bästa SME.

I den europeiska finalen i januari 2003 som innehöll kandidater från 16 länder utsågs SCA till segrare i klassen för bästa miljöredovisning.

Bedömningskriterier

ESRAs och därmed FARs bedömningskriterier är indelade i två lika stora huvudavdelningar och redovisas här i sin engelska originalversion:

En mera detaljerad beskrivning av kriterierna kan sökas på <http://accaglobal.com/sustainability>

Redovisningsområdets utveckling

Allt fler grupper av företags intressenter har börjat ställa frågor och ha åsikter om vilka ansvarsaspekter som är verksamhetens viktigaste.

Intressenterna deklarerar vad de tycker är ansvarsfullt företagande och ställer krav. Men – och detta är viktigt att framhålla – dels kan olika intressenter till samma företag ha olika krav, dels kan olika företags intressenter ha olika krav. Det finns inget facit eller någon räknetabell att gå in i.

Definition av intressenter och deras krav avgörande

Varje företag har därför i stigande grad tvingats att dels definiera sina intressenter, dels ta reda på vad dessa ställer för krav, och hur kraven varierar.

Det är alltså företagets intressenter i olika grupperingar som kan visa på vilka ansvarsfrågor de anser att verksamheten ska fokusera på, arbeta med och utveckla.

Därför börjar företagens ledningar i sin affärsplanering integrera arbetet med att identifiera ansvarsfrågorna genom att förankra dessa i en dialog med sina intressenter.

Intressentdialogen är alltså under utveckling till att bli en nyckelaktivitet eller snarare nyckelprocess för företaget – ständigt aktuell.

Krav på genomsynlighet

Med intressenternas ökande intresse för företagets agerande i olika sammanhang – inte bara avseende levererad kvalitet, finansiell styrka och tillfredsställande faktureringsrutiner utan i stigande grad socialt agerande, tillvaratagande av intellektuellt kapital och miljöhänsyn – kort sagt total långsiktig uthållighet som en del av samhällskroppen – har behovet av genomsynlighet, transparency, ökat och blivit nödvändigt.

Det började med miljön

Det första område – utöver det finansiella – som intressenterna intresserade sig för var företagens agerande i miljöfrågor. Miljöcertifiering eller redovisning av miljöprestanda utvecklades över en period på kanske 15 år till en nödvändighet för börsnoterade och andra stora företag. Och deras leverantörer följde efter, ofta tvingade för att kunna behålla kunden.

Nu talar man om hållbar utveckling

Idag och sedan ett par år tillbaka har fokus vidgats från enbart miljöanpassning till att även omfatta socialt ansvar i vid bemärkelse. Utveckling av personal, långsiktig planering avseende ett samhällsorienterat uthålligt företagande och agerande betonas. Och i det här sammanhanget blir även lagstiftarna och internationella organisationer lyhörda för intressenternas krav och därmed successivt aktivare. Ett uttryck för att fokus vidgats är bland annat förändringen av ESRA, European Environmental Reporting Awards till ESRA, European Sustainability Reporting Awards.

Utvecklingen av principerna för redovisning

En hållbarhetsredovisning tar alltså avstamp i en analys av företagets ansvarsfrågor, hur man identifierat dessa och hur man under redovisningsperioden arbetat med dem.

När det gäller finansiell redovisning finns ett klart, tydligt och lagstiftat regelverk som vuxit fram under årtionden och där brott mot redovisningsprinciperna straffas. Jämförelser mellan olika företags resultat är därför lätta att göra, även om vissa ”affärer” har visat att hur precisa reglerna än är, kan de manipuleras.

Däremot har vedertagna principer för hållbarhetsredovisningar inte funnits. Miljöredovisningar har presterats under ett tiotal år och har successivt förändrats från glassiga oöversiktliga reklamtrycksaker till att bli sakligare och, om inte fullt ut, så dock rimligt jämförbara sinsemellan inom en bransch.

Men det större hållbarhetsbegreppet – som även innefattar företagets relation till just miljön – är nytt med sina omfattande sociala aspekter. Relationer till personal, leverantörer och andra kulturer ingår här, liksom hantering av chefers löner och fallskärmar. I en omfattande smältdegel finns de frågor som företagets publik vill ska identifieras och redovisas. Helst också så att redovisningen kan jämföras med andra företags i samma bransch.

För intressenterna vill ju veta vem de handlar med och av. Och inte minst och avgörande för börsföretag blir redovisningen och dess trovärdighet när de stora placerarna ställer frågan: ”Vem är ni och hur ser ni ut bakom fasaden? Öppna dörrarna och visa oss.”

Global Reporting Initiative (GRI)

GRI <http://www.globalreporting.org> har utarbetat riktlinjer för separata hållbarhetsredovisningar. Förhoppningen är att dessa riktlinjer ska nå en allmän, global acceptans i nivå med de riktlinjer och regler som gäller den finansiella redovisningen.

Vi redogör inte här i detalj för riktlinjerna.

Generellt gäller emellertid att aspekterna för hållbar utveckling enligt GRI omfattar såväl miljö-, sociala som ekonomiska aspekter och har också inspirerat Kofi Annan till FN:s Global Compact. I riktlinjerna läggs stor vikt vid intressentrelationer (jämför den tidigare påpekade intressentdialogen) och ledningsprestanda.

Det GRI har presterat är en omfattande meny av informationskategorier, aspekter och nyckeltal från vilka ett företags ledning kan plocka ett underlag för företagets hållbarhetsredovisning. Men – och detta är ett avgörande men – en annan företagsledning i ett annat företag i samma bransch kan ur menyn plocka andra aspekter och nyckeltal för sin redovisning. Alltså: Riktlinjerna är utmärkta, utvecklade som de är i internationellt samarbete. Men de är inte, som principerna för ekonomisk redovisning, tvingande. Företagsledningen kan i en hållbarhetsredovisning framhålla att den följer GRI:s riktlinjer, men ”glömma” att berätta att man själv komponerat lämpligt antal punkter från den stora menyn.

GRI har sökt avhjälpa detta genom att anvisa ett antal måsteindikatorer som ska redovisas. Om dessa punkter beaktas tillåts företaget att påpeka att redovisningen är ”In Accordance with the GRI Guidelines”.

GRI arbetar också nu med att ta fram branschvisa riktlinjer för att ytterligare stärka möjligheterna till företagsvisa jämförelser.

Granskning och bestyrkande

Behovet av vägledning och standarder för granskning och bestyrkande av separata hållbarhetsredovisningar har stigande accentuerats sedan tio år. Redan när de första separata miljöredovisningarna kom, väcktes frågan om en metod för granskning. Företag som redovisat och redovisar har frågat efter och tryckt på och revisionsföretagen har också varit pådrivande. I det senare fallet inte minst för att mot en standard kunna utbilda sin egen personal till någon form av ackreditering inom området.

En historisk resumé

För att möta revisionsföretagens behov av en accepterad metod för att kunna genomföra granskning av separata hållbarhetsredovisningar har FEE, den europeiska revisorsorganisationen sedan 1998 publicerat ett antal diskussionsdokument. Dessa har remitterats till revisionsföretag och andra specialistorganisationer världen runt för kommentarer.

Det senaste dokumentet ”FEE Discussion Paper – Providing Assurance on Sustainability Reports”, publicerades år 2002 och föregicks av bland annat ”Providing Assurance on Environmental Reports”.

Den generella granskningsstandard, som en revisor kunde använda under en period, var IFAC:s, International Federation of Accountants ”International Standard on Assurance Engagements, ISAE 100”.

Problemet med denna standard var, att den var generell och inte i första hand avsedd att användas för granskning av hållbarhetsredovisningar.

IFAC har emellertid fortsatt utvecklingen av ISAE 100 genom sin kommitté IAASB, International Auditing and Assurance Standards Board och i mars 2003 publicerades förslag till ändringar och tillägg. Men även denna utveckling av ISAE 100 är av generell karaktär och ger ingen specifik hjälp för granskning av hållbarhetsredovisning.

Både revisorer och företag har fortsatt haft krav på en internationellt accepterad standard som ger bättre möjligheter till jämförelse mellan redovisande företag än vad som hittills varit möjligt.

Nu finns en standard för granskning och bestyrkande

Den 25 mars 2003 lanserades AA1000AS, AccountAbility 1000 Assurance Standard, en standard för oberoende granskning och bestyrkande av separata hållbarhetsredovisningar (se artikel i Balans nr 5/2003). Den är utarbetad av AccountAbility, som är ett oberoende institut i London.

Standarden är i skrivande stund (augusti 2003) den först publicerade och beskrevs vid lanseringen av Stephen Timms, en av brittiska regeringens ministrar med särskilt ansvar för utveckling av företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility, CSR) med orden ”The AA 1000 Assurance Standard will play an important part in reestablishing trust around corporate reporting and bridging the divide between business and communities”.

Standarden har under framtagningen prövats vid granskning av ett antal företags separata redovisningar. Vi kan nämna bland andra Novo nordisk (prisbelönad som bästa europeiska hållbarhetsredovisning 2000), Co-operative Bank (prisbelönad 2002 som bästa europeiska hållbarhetsredovisning 2001) och Swedish Meats (nominerad av FAR som bästa svenska hållbarhetsredovisning 2001).

De bärande principerna i AA1000AS

De tre bärande, övergripande principerna i AA1000AS är Väsentlighet (Materiality), Fullständighet (Completeness) och Lyhördhet och Återkoppling (Responsiveness).

Basen för hur ett företag ska arbeta med, utveckla och eventuellt förändra sin verksamhet förutses vara en systematisk och dokumenterad intressentdialog. Genom intressentdialogen kan det redovisande företaget få svar på vad som bör redovisas och hur omfattande och ingående denna redovisning ska vara. (Observera ordet bör.) Därför, visserligen är det så att företaget ska ha dialoger med sina intressenter. Företaget väljer självt de betydande aspekterna för förändring – men redovisar varför man inte tagit all hänsyn till alla intressentönskemål.

Granskaren ska därefter följa upp och bestyrka om företaget återkopplat på intressenternas eventuella krav på såväl förändringar av verksamheten som på redovisning av såväl sitt agerande som sitt ickeagerande. Helt enkelt bestyrka företagets lyhördhet för intressenternas krav. Det blir alltså revisorns uppgift att kommentera om redovisningen koncentreras kring vad som är väsentligt i företagets verksamhet – ur ett hållbarhetsperspektiv och relaterat till intressenternas önskemål.

Revisorn tar också ställning till om redovisningen kan betraktas som fullständig. Även här är bland annat jämförelsen med resultatet från intressentdialogerna viktiga. Men naturligtvis också jämförelser över tid i form av förändringar, redovisade nyckeltal osv.

Lyhördheten och återkopplingen får revisorn indirekt besvarad genom de två tidigare huvudprinciperna i aa1000as. Man kan säga att de tre bärande principerna i standarden under en granskningsprocess flätas i varandra för att vid ett bestyrkande åter kunna redovisas separat.

Tio ”Guidance Notes”

Efter att standarden lanserades har arbetet fortsatt med att formulera detaljerade vägledningar i tio separata Guidance Notes:1.Väsentlighet, 2. Fullständighet, 3. Återkoppling, 4. Revisionsbelägg, 5. Granskningsberättelse, 6. Intyg om revisorernas oberoende, 7. Intyg om revisorernas kvalifikationer, 8. Nivå avseende bestyrkandet, 9. Global Reporting Initiative-redovisande organisationer, 10. Investerare.

FARs initiativ

FARs Revisionskommitté har i en arbetsgrupp förstärkt med representanter för FARs Samrådsgrupp för miljöfrågor, socialt ansvar och hållbar utveckling under året arbetat med framtagning av en vägledning för granskning av hållbarhetsredovisning. Den väntas publiceras av FARs Revisionskommitté i början av 2004.

FARs motsvarighet i Holland (NIVRA) har också påbörjat framtagningen av en sådan vägledning. Naturligtvis vore en harmonisering med övriga IFAC-medlemmar att önska och sådana nationella initiativ kan komma att påskynda framtagningen av en internationell standard från International Auditing and Assurance Standards Board.

Trenderna

Hur ser då trenderna ut i Sverige när det gäller separata hållbarhets- och miljöredovisningar?

Vi saxar ur Anne Nilssons artikel i Miljörapporten nummer 6/2003, publicerad den 22 maj och baserad på undersökningen av redovisningar från sex svenska företag– SAS, SCA, Stora Enso, SKF, Skanska och Swedish Meats:

”Trend 1. Hållbarhet måste kopplas till affärerna

Samtliga av de genomgångna företagen pekar i sina redovisningar på att det finns ett samband mellan affärerna och hur man arbetar med miljö och hållbarhet ...

... Företagets framgång och framtid är avgörande av ett bra arbete inom miljö och hållbarhet ...

Trend 2. Mer hållbarhet in i årsredovisningen

... det verkar fortfarande finnas ett behov av att ge ut separata redovisningar av arbetet med miljö och hållbarhet ...

... Endast två av företagen har samlat informationen i årsredovisningen, SAS och SKF ...

Trend 3. GRI trygg vägledare

Samtliga företag har använt sig av GRI:s riktlinjer i större eller mindre utsträckning ...

... Inget av företagen redovisar däremot i överensstämmelse med dessa ... (enligt definitionen – vår kommentar).

Trend 4. Bättre balans mellan de tre delarna

... fortfarande råder en övervikt för miljöinformationen. Men det sociala området har tagit stora steg framåt under det senaste året.

Redovisningen av den ekonomiska delen av hållbarhetsbegreppet tycks ha långt kvar innan den kan balansera de miljömässiga och sociala delarna ...”

I en efterföljande kommentar konstaterar Anne Nilsson:

”När granskningen av miljöredovisningar började ta sina trevande steg i mitten av 1990-talet, kunde miljöchefer hävda att det var något överflödigt. Uppgifterna kontrollerades ju redan en gång av tillsynsmyndigheten. Det var då det. Faktum är att allt fler företag nu låter en oberoende part granska sina miljö- och hållbarhetsredovisningar.”

Hon säger vidare att:

” ... kruxet är granskningsberättelsen.Granskningsberättelserna från revisionsbyråerna täcker granskningsprocessen i detalj, medan granskningens resultat och företagets gensvar saknas. Det kan medföra att läsaren får svårt att utvärdera granskningens trovärdighet ...”

Här slutar vi citera Anne Nilsson.

Vad blir då konklusionen?

Påverkas företagets värde av ett hållbart agerande, en redovisning av detta och ett externt bestyrkande?

Intressant fråga. Det beror naturligtvis på oss alla, företagets intressenter, och våra egna värderingar. Står vi ut med att inte må bra av att andra eller annat inte mår bra? Vi kan som intressenter naturligtvis blunda och inte veta. Men om vi vet? Uppenbarligen är det så att många av oss inte bryr sig – men tillräckligt många i stigande antal börjar bry sig. Det är inte en dagslända eller en tillfällighet att pensionsfondernas ansvariga börjar tillämpa och fråga efter etiska principer hos företag hos vilka de ska placera våra pengar. Därför att vi som intressenter har börjat trycka på och företagens intresse för den kontinuerliga intressentdialogen ökar.

Betydelse för varumärket

Vid en presentation av Philips Sustainability Report 2002 på ett seminarium i Stockholm i maj i år tryckte Henk de Bruin, koncernansvarig för Philips hållbarhetshetsfrågor på om intressentdialogen och de ökade krav globaliseringen ställer på företagen och att kortsiktigheten måste ersättas av långsiktighet för överlevnad. De Bruin pekade också på vikten av att ett företags varumärke skyddas. Imagen kan över en natt sänkas genom ett vårdslöst eller ogenomtänkt agerande avseende yttre miljö, arbetsmiljö, sociala aspekter och vårdslöst hanterande av underleverantörer.

De Bruin konstaterade också att i en redovisning av det slag som Philips presterat måste total genomsynlighet råda. Det vill säga, att även misstag och ett felaktigt agerande ska visas upp. Därför, noterade han, är den externa granskningen ytterst viktig, för att inte säga nödvändig för trovärdigheten.

Det goda företaget

Det måste vara helt klart att det goda företaget vinner i värde. Den här frågan var inte aktuell för femton år sedan. Men nu är den det. Och redovisningen måste vara trovärdig. Följa riktlinjer accepterade av alla. Externt granskad och bestyrkt. Eller ...

Lars-Olle Larsson, KPMG, är specialistledamot i FAR, medlem i FARs Samrådsgrupp för miljöfrågor, socialt ansvar och hållbar utveckling. Han är bl.a. ordförande i FEE Sustainability Assurance Subgroup, vice ordförande i FEE Sustainability Working Party. Han medverkade senast i Balans nr 5/2003.

Birgit Flening är auktoriserad revisor och Sustainability Director vid Ernst & Young. Hon är medlem i FARs Samrådsgrupp för miljöfrågor, socialt ansvar och hållbar utveckling, i Internationella Handelskammaren samt svensk medlem i ICC:s Task Force ”Environment & Trade”. Hon medverkade senast i Balans nr 6–7/2003.

Av Birgit Flening och Lars-Olle Larsson