Affärsjuristerna
Efter en hel del ordanvändning instämmer Sjölin i att ingen har fattat något beslut om att revisionsbyråbranschen skall avveckla de ”integrerade affärsjuridiska tjänsterna”. Utmärkt, då är vi överens på den punkten.
Ändå tycker Sjölin att jag borde ha en åsikt om att FAR ”tyst accepterade” den avvecklingen och inte verkade för ett förhandsbesked från Revisorsnämnden (något oklart om vad, med tanke på det utrymme för förhandsbesked som revisorslagen lämnar). Det tillkommer knappast en generalsekreterare att bedöma sin styrelses föreningspolitiska överväganden. Vid den aktuella tiden satt Sjölin själv med i FARs styrelse, men jag tror inte att vi kommer att få läsa så mycket om det här ärendet i hans memoarer.
En litet svårförståelig fråga från Sjölin är om FAR kommer att fullfölja ”den påbörjade värvningen” av affärsjurister som ledamöter. De affärsjurister som finns kvar på FAR-byråerna är naturligtvis välkomna i FAR. Varför inte?
Rådgivning till icke-revisionsklienter
Sjölin vidhåller sin egendomliga ståndpunkt att skatterådgivning till andra än revisionsklienter är förbjuden för revisionsföretag. Var missförståndet ligger förstår man när han skriver: ”Vad det handlar om är gränsdragningen mellan revisionsverksamhet och annat”. Det är fel. Vad det handlar om är gränsdragningen mellan å ena sidan verksamhet som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet och å andra sidan sidoverksamhet. Att skatterådgivning har ett naturligt samband med revisionsverksamhet framgår – om vittne göres oss behov – av propositionen till revisorslagen, tydligast på sid. 91. Och då får den också bedrivas av revisorer och revisionsbolag. Sjölin antyder att propositionstexten i detta avseende skulle vara obsolet, av allt att döma till följd av Enron-fallet och andra amerikanska redovisningsskandaler. Han återkommer flera gånger till propositionens vällovliga skrivning om beaktande av den internationella utvecklingen, dit han tydligen anser att de amerikanska fenomenen Enron och Sarbanes-Oxley hör. Själv utgår jag från att tillsynsmyndighet och domstolar i Sverige har så mycket råg i ryggen – liksom eu hittills har haft – att de ser till fakta och inte till populistiska strömningar.
Ägande av sidoverksamhet
Slutligen hävdar Sjölin att förbudet för revisionsbolag att äga sidoverksamhet skulle ha en presumtionsverkan av innebörd att delägare i revisionsbolag inte skulle få vara delägare i sidoverksamhet. När jag tycker annorlunda invänder han att min uppfattning saknar stöd i lagen. Nu har jag sedan barnaåren föreställningen att det som inte är förbjudet är tillåtet i en rättsstat. Det står ingenstans i lagen att en revisor som är delägare i ett revisionsbolag inte får vara delägare i ett bolag som bedriver (tillåten) sidoverksamhet. Då utgår jag från att han eller hon får vara det. Det verkar också vara Revisorsnämndens ståndpunkt. Sjölin tycks inse svagheten i sina argument när han till sist antyder att hans ståndpunkt är ”självklar”. Självklart är som bekant det som är klart för en själv.
Björn Markland
är generalsekreterare på FAR. Han medverkade senast i Balans nr 4/2003.