Sannolikheten för att vissa typer av ämnen tas upp i Balans är mer eller mindre hög.
Men nu är den i alla fall här: en artikel om dragspel.
Ett instrument som tonsättare som Sten Broman och Hugo Alfvén haft olika meningar om.
Eller ett instrument som av somliga anses ha ett grundmurat samband med begreppet ”glad pensionär”.
Den första synten
Historiskt sett är dragspelet ett stort och folkkärt instrument. Det fick sig en allvarlig knäck när syntar och andra elektriska instrument slog sig fram på 1950-talet.
Dragspelet var egentligen ”ur-synten” – det kunde låta som vad som helst. Många stora sångare och underhållare – Ulla Billquist, Evert Taube etc. – hade ofta dragspelare med sig ute i folkparkerna där dragspelet var klart att föredra framför etablissemangens ostämda pianon. Dragspelet firade också framgångar i mindre folkliga sammanhang, kopplingar till den klassiska musiken kan spåras.
Succé från bryggan
I dag träffar vi Åke Hellman och Britt-Marie Karlsson.
Vi är hemma hos Åke på Kungstensgatan i Stockholm. Han bor där halva året och andra halvan på Ingmarsö i skärgården.
Åke Hellman är uppvuxen och skolad på dragspel sedan barnsben. När han en sommarkväll 1977 satt på sin brygga och spelade blev han uppmärksammad av en skivbolagsägare.
Plattan blev en succé och sedan dess är han professionell dragspelstrubadur på heltid.
Britt-Marie Karlsson kallar sig inte dragspelare.
– Jag bara spelar lite dragspel i en orkester. Vi spelar bara efter noter. Det är kul med dragspel, inte minst därför att det kan låta som så mycket annat än dragspel. En dragspelsorkester kan låta som en hel stråkorkester fastän inte en enda stråke är med.
På bokföringsbyrå
Att Britt-Marie Karlsson sitter där hon sitter i den här intervjun anser hon ha mindre att göra med hennes dragspelande än med att hon dagligdags arbetar på en bokföringsbyrå.
Britt-Marie Karlsson är sedan 1998 kassör i Sveriges Dragspelares Riksförbund.
Den som kan ekonomi får gärna kassörsposten i föreningslivet.
Och Åke Hellman är ordförande.
Han gick med i organisationen, som bildats 1968, i samband med sina framgångar 1977 och de därpå följande kontakterna med dragspelsvärldens kändisar – till exempel Kjell Wigren, bröderna Lindqvist, Roland Cedermark, Gunnar Hahn, Bosse ”Nygammalt” Larsson och så vidare.
Några år senare började han gå på förbundets möten och blev genast styrelsesuppleant. 1997 hade han avancerat till ordförande.
3 000 medlemmar
Dragspelarförbundet är med sina 3 000 medlemmar en relativt stor organisation.
Det finns också cirka 300 dragspelsklubbar ute i landet. Men de är inte direktknutna utan bara kopplade till förbundet genom ett ömsesidigt samarbete. Förbundet har en regionalorganisation med nio regioner. I var och en av dessa finns ett ombud som medlemmarna kan vända sig till. I regionerna ordnas också kurser och informationsträffar.
Förbundet ger fyra gånger om året ut medlemstidningen Dragspelsnytt som trycks i 3 300 ex. En relativt påkostad publikation, tjockare än en normal Balans.
Tidningen är viktig
– Tidningen är en viktig informationskanal för medlemmarna, säger Åke Hell-man. Det är inte så många som går på våra möten.
Årsmöteshandlingar inklusive resultaträkning, balansrapport och budgetförslag publiceras på fem sidor varje år i första numret av Dragspelsnytt.
Förbundets hemsida är välbesökt – också av många utländska besökare.
Då och då ordnas dragspelsfestivaler och liknande. Svenska mästerskap i dragspel hålls ibland, senast i Kramfors förra året. 1995 gick världscupen i dragspel i Avesta.
Godkänd revisor
Sveriges Dragspelares Riksförbund har en årlig omsättning på omkring 1,3 miljoner kronor.
Den största intäktsposten är cirka 750 000 kronor i medlemsavgifter och den största utgiftsposten är produktionen av tidningen Dragspelsnytt som går på drygt 600 000 kronor.
Men tidningen har också annonsintäkter på ungefär en kvarts miljon kronor.
Det står i stadgarna att förbundet förutom en medlemsrevisor också ska ha en kvalificerad revisor. Han heter sedan 1997 Jörgen Pohl och är godkänd revisor, verksam vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers i Täby.
Dragspelsförbundets ekonomi är inget särskilt svårskött pastorat.
– Nej, det är verkligen mycket enkelt, säger Britt-Marie Karlsson. Särskilt om man jobbar på en bokföringsbyrå, tillägger hon. Redovisningen är inte svår. Budgeteringen är möjligen lite besvärligare.
Ekonomin i strama tyglar
Dragspelarförbundets styrelse består av sju ledamöter. Åke Hellman säger om styrelsearbetet:
– Britt-Marie och vår sekreterare Bertil Modin har hållit oss i strama tyglar. Vi andra har varit mer inställda på att hitta på saker. Det finns ingen brist på idéer. Men det kostar pengar att genomföra dem.
Förbundet vill fortsätta ha den här situationen i styrelsen: alltid minst två personer som förstår sig på hur ekonomin ska se ut i grunden – så att de som har de många idéerna kommer ner på sansade nivåer. Det duger inte att bara säga ”det ordnar sig alltid”.
– Nej, man kan inte bara fladdra sig förbi ekonomin, säger Britt-Marie Karlsson. Bland annat måste vi tänka på medlemmarna ute i landet. De kan inte vara med på alla tänkbara arrangemang. Men de betalar en massa pengar som inte får gå åt till att man ska ha roligt i Stockholm. Vi håller hårt i pengarna.
Samarbete med akademin
Dragspelarförbundet är också engagerat, dock inte ekonomiskt, i ett samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien om utdelningen av det årliga priset ur Albin Hagströms minnesfond. Det är akademin som har hand om pengarna.
Albin Hagström var mannen som startade ett antal dragspelsfabriker, många musikaffärer och musikskoleverksamheter i Sverige. Dotterbolag startades i de nordiska länderna, England och USA. Albin Hagström dog 1952. Företaget började 1959 också tillverka gitarrer som bland andra Elvis Presley spelade på.
På akademins hemsida står det att många kanske förvånar sig över akademins intresse för dragspel. Men, som det står, tiden går och i dag har många av akademins ledamöter sitt musikaliska ursprung i jazzens, folkmusikens och populärmusikens värld.
Av Inge Wenberg