EU-kommissionen följer varje år upp införandet av EU-lagstiftningen i medlemsländerna och tar fram ett så kallad genomförandeunderskott, vilket definieras som ”andelen direktiv som inte har införlivats i nationell rätt före angiven sista genomförandedag”. Målsättningen är att 1,5% eller mindre ska vara kvar att införa. Det resultat som publicerades i maj i år visar dock att genomsnittsunderskottet ligger på hela 2,4% per medlemsland, vilket är en försämring mot förra året då denna siffra var 1,8%. Det är endast Sverige, Danmark, Finland, Spanien och Storbritannien som uppfyller målet. Längst ner på listan kommer Italien med 3,3% i genomförandeunderskott. EU-kommissionen hoppas dock på en stark förbättring från Italiens sida när Italien tar över EUs ordförandeskap i juli.
EU-kommissionären Frits Bolkestein, med ansvar för inre marknaden, sade i samband med att årets resultat publicerades att ”de medlemsstater som inte genomför direktiven i tid kränker de åtaganden som de har gjort. Vad värre är, de skapar onödiga hinder för den europeiska ekonomin att uppnå sin fulla potential och bromsar våra företag och medborgare. De förstör även möjligheterna till en smidig utvidgningsprocess. Regeringscheferna har vid flera av Europeiska rådets möten upprepade gånger understrukit vikten av att få ner genomförandeunderskottet. Jag uppmanar därför nu regeringscheferna att låta dessa ord följas av handling genom att låta respekten för EUs lagstiftning bli ett av deras personliga mål för detta år.”
I mars 2002 skärptes kraven för försenade direktiv och en så kallad ”nolltolerans” infördes. Det är bara fyra länder som klarar det och Sverige är inte ett av dem. När det dröjer mer än två år för ett land att införa ett nytt direktiv tyder det ofta på politiska svårigheter eller en ren ovilja att införa direktivet. Om ett land inte inför ett direktiv startar ett så kallat överträdelseförfarande. Antalet överträdelseförfaranden har ökat med 6% jämfört med föregående år till 1598 stycken. Handläggningen av dessa ärenden är ofta mycket resurskrävande för både EU-kommissionen och landet i fråga och de flesta fall tar mer än två år att lösa.
För att snabba på handläggningen har två nya metoder införts. Dels ”paketmöten” – innebär att experter från EU-kommissionen och medlemsländerna träffas för att diskutera ett ”paket” med fall som undersöks av EU-kommissionen med avseende på om de utgör ett brott mot EU-lagstiftningen. Syftet är att kunna lösa fallen utan att ytterligare rättsliga åtgärder behöver vidtas. I nära hälften av fallen har medlemslandet i fråga gått med på att ändra sin lagstiftning. Den andra metoden kallas solvit och används vid fall då den inre marknadens regler har tillämpats felaktigt av de nationella eller lokala myndigheterna. En myndighet kan t.ex. ha vägrat att erkänna ett giltigt examensbevis eller ha vägrat införa en produkt i sitt land, trots att den uppfyller kraven enligt EU-direktivet. Den som känner sig felaktigt bemött kan klaga hos en nationell sovit-central. Svenska medborgare kan kontakta Kommerskollegium på telefon 08-690 48 00 eller via e-post: solvit@ kommers.se. Målsättningen är att dessa fall ska lösas inom tio veckor, vilket man lyckats med i 70% av fallen.
Civ. ek. Ewa Fallenius arbetar på Öhrlings PricewaterhouseCoopers enhet ”New Europe” med frågor runt Europa, EU och EMU.