Balans tar gärna emot signerade debattinlägg. Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna bidrag.
Claes Sjölin har skrivit en artikel om revisionsbyråbranschens pågående och kommande strukturförändringar (”En bransch söker ny struktur”, Balans nr 3/2003). Några av de ämnen han tar upp är av mycket stort intresse.
Viktiga frågor
Dit hör frågan hur branschen skall säkra tillgången till specialistkompetens för revisionsverksamheten om marknadskrafterna, lagstiftaren eller tillsynsmyndigheten skulle ytterligare begränsa specialisternas möjlighet att vidmakthålla sin kompetens genom konsultverksamhet. Det gäller både att rekrytera de bästa specialisterna och att intressera ungdomar för en utbildning som ger tillträde till branschen.
Dit hör också frågan hur ett effektivt skydd för tredje man skall kunna utformas så att det inte samtidigt hindrar en sund utveckling av marknaden och leder till en återgång till ett näringsliv baserat på ett skråväsen.
Tyvärr skyms dessa ämnen i en dimma av oklara resonemang, sammanblandningar och rena sakfel. Men det vore synd om Sjölins ansats till debatt skulle komma av sig. Med den här kommentaren vill jag gärna skingra dimman på de viktigaste punkterna. Jag kommer däremot att försöka hålla mina – och FARs – åsikter utanför kommentaren.
Inget branschbeslut
Sjölins utgångspunkt är att revisionsbyråbranschen skulle ha ”bestämt sig för att avveckla de integrerade affärsjuridiska tjänsterna med förhoppningen att lugna Revisorsnämnd och allmän opinion”. Det finns inget sådant branschgemensamt beslut. Några revisionsbyråer, mest påtagligt den där Sjölin själv var verksam under några år, har organiserat om sig radikalt, medan andra har valt mindre dramatiska vägar. Branschen består av självständiga företag som vart för sig fattar strategiska beslut om sin verksamhetsform. Under de 22 år jag har ingått i FARs ledning kan jag inte påminna mig något tillfälle då FAR har lagt sig i den sortens beslut.
Tillåten verksamhet
Sjölins användande av ordet ”integrerad verksamhet” hör också till dimbildningarna. Ibland menar han rådgivningsverksamhet till revisionsklienter, ibland affärs-juridisk verksamhet inom samma juridiska person som revisionen.
När en revisionsgrupp lämnar råd till ett företag som är revisionsklient hos ett revisionsföretag i gruppen, skall revisors-lagens analysmodell tillämpas. Den är inte helt lätt att använda, men den är baserad på EG-rekommendationen om revisors oberoende, och den är teoretiskt klar.
En svensk specialkomplikation är däremot revisorslagens regler om vem som får bedriva de tre fenomen som kallas revisionsverksamhet, verksamhet som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet, och sidoverksamhet. FAR har utarbetat en promemoria, kallad Revisionsverksamhet – Verksamhet som har naturligt samband med revisionsverksamhet – Tillåten sidoverksamhet – Otillåten sidoverksamhet. Den finns på FARs hemsida. Den tar upp den sistnämnda komplikationen och svarar på de flesta av de frågor Sjölin ställer. Revisorsnämndens kansli har gått igenom den och inte haft några invändningar, utan t.o.m. uttalat sig positivt om innehållet. Det innebär givetvis inte att nämnden är bunden av det som står där, men det ger en ganska fast grund för tolkningen av förenlighetsfrågorna.
Mot bakgrund av vad som står i FARs promemoria kan man dra slutsatsen att Sjölin har fel i vad han säger om att t.ex. skatterådgivning till icke-revisionsklienter bara skulle kunna bedrivas som sidoverksamhet (dvs. i annat företag än revisionsbolaget). Tanken är f.ö. absurd. Att skatterådgivning har ett naturligt samband med revisionsverksamhet sägs uttryckligen i propositionen till revisorslagen. Det är ju först om rådgivningen hotar opartiskheten och självständigheten i ett revisionsuppdrag som lagstiftaren har anledning att resa invändningar.
Lika fel har Sjölin när han antyder att ägarna till ett revisionsbolag inte dessutom skulle kunna äga ett bolag som bedriver sidoverksamhet (dvs. verksamhet som inte har ett naturligt samband med revisionsverksamhet). Problem uppstår bara om sidoverksamheten stör opartiskheten och självständigheten i ett revisionsuppdrag i samma revisionsgrupp. Även det uttrycks klart i FARs promemoria, och inte heller på den punkten har några avvikande meningar hörts från offentligt håll.
Inget kommande beslut
Slutligen föresvävar det Sjölin att Revisorsnämnden för närvarande skulle sitta och förbereda något dramatiskt beslut som skulle komma att bli avgörande för revisionsbyråbranschens framtida struktur. Jag vet inte vad han kan syfta på. Revisorsnämnden har föreskriftsrätt inom ramen för revisorslagen, men det innebär ingen rätt att diktera branschens struktur. I direktiven till Revisionsbolagsutredningen ingick det faktiskt att pröva om Revisorsnämnden borde få rätt att ingripa i fråga om revisionsbolagens koncernstrukturer. Regeringen avvisade den tanken (prop. 2000/01:146 sid. 76).
Tyck till!
Sådan Sjölins artikel infördes i Balans riskerar den att leda till modstulenhet och apati. Jag hoppas ändå att många i branschen skall engagera sig i de centrala frågor som apostroferas i artikeln. Vår bransch har mycket att vara stolt över. Det har vi hittills hanterat med en blygsamhet som inte kännetecknar våra kritiker.
Björn Markland är generalsekreterare i FAR och medverkade senast i Balans nr 12/2002.