När detta skrivs har IASB just avslutat sitt januarisammanträde. Ett av de beslut som fattades kommer sannolikt som en kalldusch för många företag. Det gäller redovisning av pensioner. IAS 19, Employee Benefits, som i Sverige motsvaras av RR 29, Ersättningar till anställda, innehåller flera utjämningsmekanismer för att förhindra stora variationer i redovisat resultat mellan åren. En av dessa mekanismer innebär att företag som satt av medel till pensionsstiftelser får tillgodoräkna sig en normal avkastning oavsett den faktiska avkastningen.
Ett år som i fjol, när tillgångarna i en stiftelse kanske minskat med 30 procent, kan företag alltså basera sin redovisning som om avkastningen uppgick till 7–10 procent. Det är inte så konstigt att det här sticker i ögonen eftersom det medfört att många företag har oredovisade förluster på stora belopp. Ett exempel är ABB. Det beslut som IASB nu fattat är att övergå till en redovisning av den faktiska avkastningen. Det här kan medföra stora kostnader för många företag. För Sveriges del torde dock effekten bli begränsad eftersom det inte är så många företag som tillämpar IAS 19 fullt ut.
Effekterna blir betydligt mer kännbara om även de företag som tillämpar den närliggande amerikanska rekommendationen, FAS 87, måste ändra. Och en sådan ändring framstår som sannolik. IASBs beslut fattades nämligen inom ramen för så kallad ”convergence”, det vill säga en harmonisering av IAS och US GAAP. Bland annat så arbetar IASB och FASB sedan en tid tillsammans på ett projekt som syftar till att ändra resultatrapporteringen. Projektet går under namnet Reporting Performance, vilket vi tidigare berättat om i Balans. En av tankarna i det här projektet är att särredovisa värdeförändringar. Det som hittills nämnts som exempel är värdeförändringar på olika tillgångar som värderas till verkligt värde såsom förvaltningsfastigheter. Nu har man alltså tagit ett steg till och lagt till värdeförändringar på stiftelsetillgångar. Ett utkast till rekommendation om Reporting Performance väntas under våren, inklusive det här förslaget som berör redovisningen av pensioner. Om förslaget går igenom är det dock inte sannolikt att det kommer att införas före 2005.
Koncernredovisning
Nyligen kunde vi läsa att det finländska Sampo köpt drygt 5 procent av aktierna i Skandia. Om Sampo så småningom förvärvar en majoritetspost har vi ett exempel på ett så kallat stegvis förvärv. Enligt nuvarande praxis utgörs anskaffningsvärdet för samtliga aktier av summan av vad som erlagts vid de olika förvärvstillfällena, det vill säga en konsekvent tillämpning av anskaffningsvärdeprincipen. Enligt det förslag som diskuterats skall i stället anskaffningsvärdet i stället fastställas vid den tidpunkt när modern får det bestämmande inflytandet. Om, vilket väl är sannolikt, Sampo köpt de första aktierna till ett lägre pris, skall de alltså värderas upp och värdeökningen redovisas över resultaträkningen.
Efter att moderföretaget fått ett bestämmande inflytande skall, enligt tidigare beslut, dels samtliga tillgångar i det förvärvade företaget värderas till verkligt värde, det vill säga även minoritetens, dels minoritetsandelen redovisas som en post inom eget kapital. Som en konsekvens av detta skall vinster och förluster som uppkommer genom fortsatta köp eller försäljningar av minoritetsaktier redovisas över eget kapital.
Beträffande minoritetens andel i resultatet har det tidigare varit oklart hur den skall redovisas, det vill säga efter beslutet om att minoritetens andel av kapitalet skall ingå i eget kapital. Beslutet nu är att den skall redovisas som avdragspost men utan närmare vägledning om hur detta skall ske. Nackdelen är att vi antagligen kommer att se en bristande konsistens i beräkningen av räntabilitet på eget kapital, det vill säga ett resultatmått exklusive minoritet i relation till ett kapital som inkluderar minoritet.
Det är inte ovanligt att när ett moderföretag upprättar en förvärvsbalans, förvärvade underskottsavdrag åsätts ett ganska lågt värde och att goodwillvärdet i stället redovisas med ett desto högre belopp. Om det senare visar sig att underskottsavdraget kan utnyttjas med ett högre belopp än vad som redovisats påverkas inte resultatet utan goodwillvärdet skrivs ner. Detta som jag tycker, rimliga och korrekta sätt att redovisa effekterna av en osäker uppskattning föreslår IASB skall ändras. Det preliminära beslutet är att goodwillen inte skall justeras vilket innebär att när underskottsavdraget utnyttjas med ett högre belopp än redovisat, skillnadsposten skall reducera årets skattekostnad. Det framhålls dock att utnyttjandet möjligen kan leda till att goodwillvärdet bör skrivas ner. För mig framstår det som ytterst osannolikt. Anledningen är naturligtvis, här som i andra fall, att internt genererad goodwill efter förvärvstidpunkten ersätter förvärvad goodwill.
Beträffande joint ventures har IASB tidigare slagit fast att den så kallade klyvningsmetoden som tillämpas av vissa svenska företag inte är förenlig med IASBs föreställningsram. Det beslöts att be den australiska normgivaren att ta fram ett diskussionsunderlag som på sikt kan leda till att metoden tas bort och ersätts av kapitalandelsmetoden eller möjligen redovisning till verkligt värde.
Slutligen fattades ett antal beslut som rör avsättningar för omstruktureringar. Sedan tidigare är det klart att den möjlighet att sätta av till reserver i anslutning till ett förvärv som nu finns i rekommendationen om koncernredovisning, skall tas bort. I stället skall alla avsättningar redovisas i enlighet med IAS 37, det vill säga i Sverige RR 16. De förslag till ändringar som nu lagts syftar till att begränsa möjligheterna till avsättning ytterligare. Det räcker inte med att företag tillkännager ett beslut om omstrukturering utan motparten måste kunna ”reasonably rely” på uppgiften att han påverkas. Och när det gäller avgångsvederlag för anställda som skall kvarstå i tjänst under viss tid, gäller att vederlaget skall fördelas över den återstående tjänstgöringstiden. Exakt vad detta betyder kommer säkert att bli föremål för diskussion. Det jag kan tänka mig är att det inte längre kommer att räcka med att bara ange att 1 000 eller 10 000 anställda kommer att friställas och att företaget inlett förhandlingar med facket.
First time application of IAS
Ett mycket viktigt beslut gäller övergången till IAS år 2005. När ett företag går över till IAS skall jämförelseåret också baseras på IAS. Den uppfattning som gällt hittills har varit att om et företag redovisar två jämförelseår, båda skall räknas om. Här säger nu IASB att oavsett hur många år som redovisas räcker det med att ett år anpassas till de nya reglerna. Det är en väsentlig lättnad inte minst vad gäller införandet av IAS 19 om pensioner. I föregående nummer av Balans redogjorde ju Sven-Åke Svenberg för det merarbete som annars skulle uppkomma.
Övriga frågor
IFRIC, det vill säga IASBs motsvarighet till den svenska akutgruppen, har konstaterat att företag, när de redovisar sitt rörelseresultat, ibland exkluderar kostnader som de menar inte hör hemma i rörelsen. IASB beslöt att IFRIC skall komma med vägledning om vilka poster som inte ingår i den ordinarie rörelsens resultat.
I rekommendationen om koncernredovisning finns en möjlighet att ett dotterföretag inte omfattas av koncernredovisningen därför att moderföretag har för avsikt att sälja det. IASB kommer att klargöra att har en försäljning inte skett inom 12 månader skall dotterföretaget ingå i koncernredovisningen. Samtidigt noteras att USA helt tagit bort den här undantagsmöjligheten och man flaggar därför för att en motsvarande ändring kan komma att införas också i IAS 22.
EU
I slutet av januari sammanträdde representanter för de europeiska normgivarna i Bryssel för att utbyta synpunkter kring några av IASBs projekt. Dessa möten sker några gånger per år på initiativ av EFRAG:s tekniska grupp, det vill säga den grupp som EU bildat för att granska IASBs rekommendationer innan de blir obligatoriska för europeiska företag. Jag hade tillfälle att delta och kunde konstatera dels att samtliga medlemsländer var representerade, dels att kvaliteten på meningsutbytet var högt. Så jag tycker mötena fyller en funktion.
De projekt som i första hand diskuterades var ED2 om Share-Based Payments och ED3 om Business Combinations. Beträffande ED2 verkar det som att flertalet normgivare accepterar att, i de fall ett företag utfärdar optioner till anställda, ett belopp motsvarande optionernas verkliga värde skall kostnadsföras i resultaträkningen. Däremot finns det lite olika uppfattningar om hur detta skall ske. Det gäller också hur det verkliga värdet skall fastställas.
Däremot var uppslutningen betydligt sämre kring förslaget att ersätta löpande avskrivningar på goodwill med nedskrivningar. Så gott som alla verkade skeptiska.
Vid mötets början berättade Karel van Hulle om arbetet med redovisningsfrågor inom EU. Han konstaterade att EU inte som planerat, hade kunnat ta beslutet om att samtliga IAS skulle gälla från och med 2005. Anledningen är dels att översättningen av IAS till medlemsspråken ännu inte är helt klar. Bland annat beror det på att Sverige kom igång sent. När detta skrivs finns dock ett färdigt utkast till den svenska översättningen. Det betyder att ett beslut bör kunna tas i början av april. Det som då återstår är att se vad som händer med IAS 39 om värdering av finansiella instrument. Bankerna, särskilt de franska, arbetar för att IAS 39 skall undantas. Flera frågor ställdes om EUs inställning till detta förslag men Karel van Hulle svarade ganska svävande. Något han däremot var helt klar över var att beslutet om att införa IAS år 2005 ligger fast, trots att man ibland hör påståenden om motsatsen.
Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)