När jag växte upp på sextiotalet kom en bok som hette Rapport från en skurhink. Om jag kommer ihåg rätt väckte den boken stor debatt – boken handlade om städtanters vardag, eller mer korrekt uttryckt, lokalvårdarnas tuffa arbetsvillkor.
Efter mer än tjugo år i revisionsbranschen vill jag nu lägga fram en rapport från ett sifferslagfält.
Jag har nyss bevistat FAR-dagen 2002, vilket – förlåt estimerade kollegor – inte var något som hamnar i media som ”humor i tv” eller dylikt.
Nåja, jag är väl själv ingen stå-upp-komiker, men under tjugo års tid har jag tyckt att arbete som revisor varit roligt. Det är inte längre en självklarhet att tycka så, kanske inte ens riktigt för någon, och då måste man ju fråga varför det har blivit på det sättet.
Bara gny från en enda revisor?
För det första, det kan ju mycket väl vara så att det bara är undertecknad som blivit lat och lättjefull och inte vill anpassa sig till en mer krävande, komplex tillvaro. Om läsaren antar det kanske det är lika bra att sluta läsa rapporten redan nu!
Om det däremot är fler som känner att bi- och getingsvärmar far runt revisorshuvuden både i vårt avlånga land och på andra håll i världen med ett ihärdigt surrande med ord som: ”EG, RN, FAR, SRS, SME/SMP, FEE, IFAC, IASB, BFN, RS, RP, euro, SEC, FASB, ICAEW” så kanske det kan vara av intresse att läsa bataljbeskrivningen som nu följer.
Vem vill bli revisor?
En kollega berättade en gång om hur han vid anställningsintervjuer hade mött en ung man, som satt sig ned och som sedan la upp en hög med tidningsurklipp om revisorer. Den unge mannen sa till min kollega:
”Jag vill att du berättar för mig varför jag ska bli revisor?”
Jag ställer i detta sammanhang följande fråga: hur ser det ut med tillströmningen till yrket inom den närmaste femårsperioden? Hur många studenter i Sverige läser på universitet och högskolor med inriktning på revision?
Hur många revisorer tror man att det behövs i Sverige inom samma period och även ännu längre fram i tiden?
För egen del arbetar jag, förutom som auktoriserad revisor, som lärare i företagsekonomi med inriktning på redovisning och revision.
Bland det finaste betyget/omdömet jag fått var en gång på Stockholms Universitet när en ung student sa, vilket skedde när kurserna var slut och alla skulle berätta vad de trodde utbildningen skulle leda i yrkeshänseende:
”Jag vill bli revisor! Det trodde jag aldrig, jag har alltid trott att det verka vara snustråkigt, men de här kurserna har fått mig att tänka om!”
(Det är nästan så tårarna faller på nytt när jag skriver dessa rader. Händelsen är från slutet av 80-talet).
Jag ville inte heller bli revisor.
Min mor arbetade som revisor och gjorde det i den lägenhet där jag växte upp. Usch – som barn tyckte jag att hon arbetade jämt! Det kom kunder stup i ett och störde privatlivet. Inte blev det bättre av att min mammas chef var hennes bror, dvs. min morbror – det var jämt och ständigt jobbsnack! Inte konstigt kanske att jag hade en inbyggd aversion mot revisorsyrket.
Ändå, efter avslutade studier hamnade jag på samma familjeföretag som alltså arbetade med revision. Jag blev fast, i dubbel bemärkelse, redan 1982, och det roliga med arbetet var den ständiga variationen, nya uppgifter hela tiden, de täta kundkontakterna, de många gånger mycket ansvarsfulla arbetsmomenten. Inte bara jag blev kvar i yrket, många kompisar från studietiden arbetar ännu idag som revisorer.
Första prövningen
Fram till omkring 1990 upplevde jag i yrket en ständig ström av framtidstro och positiv grundinställning till synen på revision, både inom revisorsbranschen, bland kunder och i omvärlden.
Så minns vi alla vad som hände: fastighets- och finanskrisen, och plötsligt var den ena dagen efter den andra fylld med insatser för att bevaka hur många av ens klienter hade det med balansräkningen. Det gick väl inte en vecka utan att man kom i kontakt med kontrollbalansräkningar och kunder som letade efter dolda, sjunkna skatter och en i det närmaste helt tom kassakista och alla problem det förde med sig!
Till slut tog man sig igenom denna dystra, grå tid, som en kollega sammanfattade på följande sätt:
”Jag kommer ihåg när Dennis var en seriefigur och när Marknaden fanns i Kivik!” (Låt vara att detta var Talk of the Town vid den tiden).
Jag är dock övertygad att revisionsbranschen under lång tid fick slicka såren efter denna svåra och tuffa period, med stora omställningar i olika former.
Fotnot. För personlig del hände något mycket större och ofantligt sorgligt vid den tiden, min fru och jag miste nämligen vår son Joakim vid förlossningen. Jag tyckte faktiskt att det var ett stort hjälpmedel att ta mig ur den sorgen genom att ha en mycket stor arbetsbörda – det gick liksom inte att stanna upp och fundera i någon större utsträckning. Under hela min yrkesverksamma tid har min hustru och mina barn varit ett oerhört och helt oumbärligt stöd i yrkesutövningen.
Andra prövningen
Världen kommer alltmer närmare lilla Sverige och detta kulminerade med Sveriges inträde i EU. Regler i landet skulle snabbt harmoniseras med EG-regler och inom redovisning och revision har en mycket stor omvälvning skett!
Även den ständiga förändringen inom beskattning har ställt stora krav på omställningar – betänk övergången till ett nytt skattesystem i början på nittiotalet.
De stora omställningar fick extra fart i och med den enorma utvecklingen inom det kommunikativa området. Internet är en fantastisk revolution, men jag vill påstå att det medfört stora förändringar som också har ett pris, och inte minst är jag av den åsikten att Internet och den explosionsartade utvecklingen på datasidan ökat trycket på snabbare och ständigare kommunikation, utan möjlighet till nödvändiga pauser. (Återigen, kanske bara gny från en revisor).
Hursomhelst ser vi en utveckling i samhället med fler och fler utbrända människor, vilket självklart beror på flera faktorer, men en viktig faktor är enligt min mening att samhällsutvecklingen blivit kortsiktig. För revisionsbranschen höjer jag därför ett varnade finger för att arbeta för mycket – yrket kräver stor tid för reflektion och begrundan, vilket inte kan ske med för stor och ständig arbetsbörda!
Vad händer i nuet?
Jag pratade med en kund häromdagen. Han var bekymrad. Hans företag följer regler för hantering av bilförmån, men många av hans konkurrenter gör inte det. Min kund hade beklagat sig på ett branschmöte till en av sina konkurrenter/kollegor. Denne sa helt enkelt, som lösning på min kunds problem:
”Byt revisor!”
Just det. Byt revisor och problemen är över.
Glädjande nog tänker min kund längre än så, åtminstone ännu så länge, så något revisorsbyte står inte för dörren.
I ett annat fall har en kunds redovisningsbyrå inte skött bolagets redovisning med någon vidare omsorg. Ägaren till aktiebolaget har nämligen fått en aktieutdelning utbetald två gånger, vilket fått till följd att ägaren under större delen av räkenskapsåret haft ett förbjudet lån från bolaget.
Attityden hos den ansvarige på redovisningsbyrån är, att genom olika bokföringsåtgärder i slutet av räkenskapsåret se till att det förbjudna lånet förvandlas till förskott på diverse ersättningar ägaren har haft rätt till och därför tagit ut pengar, vilka uttag, tyvärr, inte formaliserats förrän i samband med upprättande av årsbokslutet. Men, säger bokföraren, nu när det är fixat råder väl inga problem?
I själva verket kanske jag som revisor måste överväga att anmäla kunden för misstanke om brott. Visst har jag funderat i dessa banor, men det är just den frågan som den jurist jag talar med/anlitar väcker, när jag konsulterar experten på revisionsfrågor för en second opion på läget innan jag lämnar en revisionsberättelse.
På en öde ö står företagsledaren och närmast ser på. Han har lättare att förstå redovisningsbyrån som säger:
”Det blev visst fel när du fick din utdelning, men så allvarligt som revisorn påstår att det är kan man ju inte säga att det verkligen är...”
Revisorn är den krånglige som bara fördröjer allt för att kunna debitera mer nedlagd tid, eller ..?
Framtiden?
För egen del tänker jag definitivt kämpa på, låt vara med en mindre arbetsbörda än tidigare, men förhoppningsvis med en fortsatt brinnande låga för yrket.
Under FAR-dagen 2002 väcktes frågan vad revisorsbranschen kan göra, bl.a. för att lyfta fram yrkesfrågor under benämningen ”Revisionsåret”.
Jag avslutar med att lämna följande bidrag:
Jag fortsätter kämpa ute på sifferslagfältet med revisorsuniformen på.
Jag fortsätter att arbeta som lärare i företagsekonomi, numera ute på hårt satsande Södertörns högskola. Tillsammans med en lärarkollega ansvarar vi för kurserna Redovisning och praxis samt Historiska, aktuella och framtida redovisningsproblem. Glädjande nog ökar tillströmningen av studenter till dessa kurser, som är på C- och D-nivå.
Jag har kommit långt med att själv bedriva forskning inom revision på Handelshögskolan i Stockholm. Ämnesvalet är Revisorers ställningstagande till fortlevnadsprincipen och kapitalskyddsregler vid värdering och redovisning av eget kapital.
Denna rapport är avgiven i november 2002.
PS. En avslutande kortfråga. Visste ni att preliminärskatteavdrag ska göras på ränta som betalas ut på skuld till företagsledare, alltså ränteintäkt för aktieägare som lånat ut kapital till sitt bolag? Det är nytt från och med år 2002.
Jag visste inte det till för några dagar sedan. Många i min närhet har inte heller hört talas om detta.
Som sagt, det är inte lätt att hänga med på alla håll och kanter.
Av
Göran Johansson
Auktor revisor Göran Johansson är verksam vid Ove Olofsson Revisionsbyrå i Stockholm. Han medverkade senast i Balans nr 5/2001.