Värdering av apportaktier
En av de frågor som diskuteras gäller värderingstidpunkt för egna värdepapper som lämnas som likvid vid ett företagsförvärv. IAS 22, liksom RR 1:00, talar om transaktionsdagen. I ett nyligen utgivet SIC-uttalande slås fast att transaktionsdagen är den dag då köparen får ett bestämmande inflytande över det andra företagets nettotillgångar och rörelse.
RR 1:96 utgick i stället från den dag när förvärvet offentliggjordes baserat på amerikansk praxis. Som ett led i den ”convergence” som IASB och FASB strävar efter har IASB preliminärt beslutat att ändra IAS 22 så att transaktionsdagen blir dagen för offentliggörande. Förargligt nog har emellertid FASB samtidigt tagit ett preliminärt beslut att följa IASBs linje. Det här speglar att de båda normgivarna inte riktigt hunnit samordna sina respektive agendor. Allvarligare är väl att de här motstridiga besluten gör att man kan ifrågasätta om verkligen IASB eller FASB eller båda verkligen tänkt igenom problemet för att komma fram till en ”riktig” redovisning och bästa tänkbara regel. Vilket svaret slutligen kommer att bli kommer att dröja. IASB har nu beslutat att skjuta frågan till FAS 2 av koncernredovisningsprojektet, vilket sannolikt betyder ett utkast någon gång under 2003.
Nedskrivning av goodwill
En konsekvens av att avskrivningar på goodwill försvinner är att företag löpande måste göra en bedömning av huruvida verkligt värde på goodwill överstiger det redovisade värdet. Det verkliga värdet fastställs normalt som ett nuvärde av framtida kassaflöden. Ett problem som åter dykt upp till ytan är att den rekommendation som finns om nedskrivningar (i Sverige är det RR 17) utgår från kassaflöden före skatt vilka skall diskonteras med en före skatt ränta. Den regeln är inte bra när det gäller att värdera en verksamhet till vilken en goodwillpost är hänförlig. Preliminärt har därför IASB beslutat att bedömningen av om en nedskrivning är erforderlig skall baseras på kassaflöden efter skatt.
Man kan förutskicka att den nya rekommendationen kommer att leda till många frågor om varför ett företag inte skrivit ner goodwill, alternativt varför nedskrivningen gjorts med det belopp som skett. Inom IASB förbereder man därför ett förslag till vilka upplysningar som företag skall lämna när det gäller hur återvinningsvärdet på goodwill fastställts. Det gäller alltså bland annat vilka förutsättningar som legat till grund för fastställandet av kassaflöden framför allt med avseende på framtida tillväxt.
Omvända förvärv
I Sverige har vi haft ett par uppmärksammade fall av så kallade ”omvända förvärv”, däribland Skandigens förvärv av KKB som i realiteten handlade om att KKB förvärvade Skandigen. IAS 22 föreskriver att i fall som dessa, förvärvet skall redovisas ”omvänt” dvs. att det bolag som legalt blivit uppköpt, blir moderbolag i den nya koncernen. IAS 22 saknar emellertid anvisningar för hur redovisningen skall upprättas. I IASBs diskussioner har man beslutat att utgå från en kanadensisk rekommendation. Enligt denna skall jämförelsesiffrorna utgå från det legala dotterföretaget medan det egna kapitalet utgörs av kapitalet i det legala moderföretaget.
Finansiella instrument
Ett av de projekt som diskuteras vid varje styrelsemöte gäller finansiella instrument. En av delfrågorna som har särskilt intresse gäller redovisningen av derivat på egna aktier. Ett exempel på ett sådant derivat är när företag skriver ett avtal med en bank enligt vilken banken köper företagets aktier och därefter, vid en senare tidpunkt, beroende på om aktiekursen gått upp eller ner, antingen överför en summa kontanter till företaget eller erhåller kontanter. Den är typen av avtal är vanliga i företag som tecknat avtal med anställda om optioner. Vad företaget vill uppnå är en säkring som innebär att resultatet inte belastas om kursen skulle gå upp.
Den fråga som IASB diskuterar är huruvida de kontantbelopp som utväxlas mellan företaget och banken skall redovisas över resultaträkningen eller eget kapital. Vid en första anblick kan svaret tyckas självklart. Den ekonomiska innebörden av avtalet skiljer sig inte från ett förvärv och senare försäljning av egna aktier. eftersom vinster och förluster på en försäljning av egna aktier skall redovisas över eget kapital borde samma sak gälla för de avtal som tecknas med en bank. IASB verkar dock vara inne på en annan linje. Alla derivat som kan regleras med kontanter uppfattas som finansiella instrument, och eventuella vinster eller förluster redovisas över resultaträkningen. Frågan är dock kontroversiell och sista ordet ännu inte sagt.
Revidering av äldre IAS
IASBs ambition är att i god tid före 2005 revidera äldre IAS så att företag inte i onödan väljer en redovisningsprincip som IASB bedömer som olämplig. Några av de förändringar som diskuterades i januari gällde:
IAS 17 Leasing; fastigheter kan enligt IAS 17 inte omfattas av en finansiell lease eftersom mark har en obegränsad nyttjandeperiod. Förslaget är att skilja mellan mark och byggnad så att byggnaden, givet att villkoren i rekommendationen är uppfyllda, kan redovisas som en finansiell lease.
IAS 40 Förvaltningsfastigheter; ett förslag att eliminera den nuvarande möjligheten att välja mellan anskaffningsvärde och verkligt värde avslogs. Samma beslut fattades för IAS 23, Lånekostnader. Företag kommer alltså även fortsättningsvis att kunna välja mellan att kostnadsföra eller aktivera utgiftsräntor.
IAS 16 Materiella anläggningstillgångar; innehåller en ganska undanskymd bestämmelse om komponentavskrivning. IASB anser att den metoden skall tillämpas som huvudregel. Ytterligare en fråga med anknytning till materiella anläggningstillgångar gäller hur ett byte av tillgångar skall redovisas. Bedömningen är att redovisningen skall utgå från verkliga värden även när bytet avser likvärdiga tillgångar. Det är ett kontroversiellt beslut men IASB verkar fast beslutet att hålla fast vid det.
IAS 1 Utformning av finanisella rapporter; innehåller en paragraf som ger företag möjlighet att avvika från en rekommendation i undantagsfall; så kallad ”override”. Detta är en paragraf som USA kraftigt motsatt sig och den fråga som diskuterades gällde om man som ett led i en samordning mellan IAS och FAS skulle ta bort paragrafen. Beslutet blev dock att låta den stå kvar, om än med ytterligare inskränkningar för när den kan tillämpas.
Redaktör: Rolf Rundfelt