IASBs septembermöte hölls i FASB:s lokaler i USA. Mötet speglar den betydelse som samordningen mellan IAS och fas spelar. Det finns många skillnader mellan de båda regelverken där det inte framstår som självklart vilket av alternativen som är det bästa. Därför finns det goda möjligheter att relativt snabbt genomföra en genomgång av olika rekommendationer för att så långt som möjligt uppnå enighet, det vill säga vad som inom IASB beskrivs som ”convergence”. En sådan genomgång skulle kunna underlätta för europeiska företag att få presentera sina redovisningar i USA utan krav på omräkning till amerikanska principer. En förutsättning torde också vara att granskningen av att redovisningen verkligen står i överensstämmelse med IAS fungerar.
På septembermötet gick man igenom dagsläget för de olika projekten. En kort sammanfattning av de viktigare projekten lämnas nedan.
Business combinations
Det projekt som behandlar koncernredovisning har delats upp i två etapper. För den första, som bland annat behandlar redovisning av goodwill samt poolning, väntas ett utkast före årsskiftet. Arbetet på den andra etappen har i sin tur delats upp i två faser. Den fråga som framför allt är aktuell nu gäller tillämpningen av förvärvsmetoden med syfte att harmonisera reglerna mellan IAS och fas. Ett exempel är vid vilken tidpunkt man skall värdera aktier som emitteras i samband med ett företagsförvärv. Det preliminära beslutet är vid förvärvstidpunkten, alltså när köparen övertar kontrollen. Detta är i överensstämmelse med RR 1:00.
Detta arbete utförs gemensamt av FASB och IASB och avsikten är att ett utkast skall ges ut i början av nästa år.
Den mer långsiktiga delen av etapp två behandlar bland annat transaktioner mellan företag under gemensam kontroll samt frågan om ”fresh start accounting”. Med det senare avses till exempel frågan om tillgångarna i ett företag som knoppats av från ett moderföretag skall värderas till verkliga värden.
Reporting financial performance
Ett utkast till rekommendation väntas i slutet av mars 2003. Projektet bedrivs i samarbete med UK och USA.
Performance definieras som ökning av eget kapital exklusive transaktioner med ägare.
Performance skall redovisas i en finansiell rapport, det vill säga att den redovisning av vissa intäkter och kostnader som för närvarande redovisas direkt mot eget kapital, exempelvis omräkningsdifferenser, skall ingå i resultaträkningen.
Intäkter och kostnader skall redovisas brutto.
Intäkter och kostnader som härrör från omvärderingar och ändrade bedömningar om framtiden skall särredovisas.
En åtskillnad skall göras mellan å ena sidan rörelse och finansiella (operating and financing) poster och å den andra löpande poster och omvärderingar (income flows and valuation adjustments).
I de diskussioner som förs presenteras den här uppdelningen som en matris, det vill säga som två resultatrader och två kolumner. Därtill kommer ytterligare rader, exempelvis för intäkter och kostnader i verksamheter under avveckling (som skall redovisas netto med specifikation i not) och en summakolumn. Hur uppställningen skall se ut i den slutliga rekommendationen är svårt att förutse.
En stor förändring jämfört med nuvarande praxis är att ränteintäkter och motsvarande inte skall redovisas bland finansiella poster. Bland de finansiella posterna skall endast redovisa sådant som hör till upplåningen.
För att exemplifiera tillämpningen av rekommendationen har pensionsredovisning använts som ett exempel. Beslutet är att årets intjänade pensioner plus den förväntade avkastningen på stiftelsetillgångar är löpande rörelseposter och att räntekostnaden är en löpande finansiell post. Aktuariemässiga vinster och förluster är en omvärderingspost inom rörelsen medan förändringen av pensionsskulden på grund av ändrade ränteantaganden är en omvärderingspost inom finansen.
Ett problem som IASB inte riktigt har löst gäller flödessäkringar. Problemet har sin rot i att alla intäkter och kostnader skall redovisas över resultatet. Man kan följaktligen inte redovisa vinster eller förluster på derivat som säkrar framtida transaktioner över eget kapital på det sätt som föreslås i IAS 39, ett alternativ som benämns ”recycling”. Hur man kommer att lösa detta problem är ännu inte helt klart. Ett förslag är att utöver de båda resultatkategorier som nämnts ovan, att lägga till en tredje som då kommer att innehålla orealiserade vinster och förluster på instrument som används för flödessäkringar.
Redovisning av försäkringar
Det står nu klart att IASB inte kommer att kunna lägga fram ett förslag för hur försäkringsavtal skall redovisas före 2005. En anledning är att det projekt som ett antal normgivare bedriver för att få en ”slutlig” lösning på frågan hur finansiella instrument skall redovisas inte är färdigt. En av knäckfrågorna i detta gäller värderingen av skulder till verkligt värde. Eftersom värderingen av de försäkringstekniska skulderna är den centrala frågan för försäkringsbolag är det sannolikt att det kommer att dröja många år innan en rekommendation finns på plats. IASBs ambition för närvarande är att i första hand söka uppnå enighet kring de upplysningar som försäkringsföretag skall lämna. IASB avser också att eliminera de avsättningar som görs att täcka katastrofer och onormala skadeutbetalningar, det vill säga avsättningar som har till syfte att jämna ut resultatet mellan olika perioder. Den här typen av avsättningar utgör inte skulder enligt IASBs föreställningsram.
Redovisning av personaloptioner
Ett utkast till rekommendation väntas ges ut före årsskiftet. Den slutliga rekommendationen föreslås träda i kraft vid årsskiftet 2003–04.
Optioner till anställda skall värderas till verkligt värde. Detta gäller även i de fall som företaget är onoterat.
Värderingen skall göras vid den tidpunkt när överenskommelse träffas med de anställda.
Ett avdrag från värdet skall göras för att beakta sannolikheten att inte alla anställda kommer att utnyttja optionerna.
Värderingen skall baseras på Black-Scholes eller annan likvärdig värderingsmodell.
Den beräknade kostnaden skall fördelas på det antal år under vilken den anställde måste kvarstå i tjänst för att få teckna aktier.
Optionernas löptid skall utgöras av den förväntade snarare än den maximala löptiden för att beakta att optionerna har en lägre likviditet än normala optioner.
Om villkoren för optioner omförhandlas skall skillnaden i värde mellan det nya och det gamla erbjudandet redovisas som en tillkommande kostnad.
Om ett annat företag än arbetsgivaren ställer ut optioner skall arbetsgivaren ändå redovisa en kostnad på samma sätt som för egna optioner. Ett lika stort belopp skall redovisas som ett erhållet aktieägartillskott. Observera att detta endast gäller i de fall ett annat företag än arbetsgivaren ställer ut optioner vederlagsfritt, något som i praktiken torde vara mycket ovanligt.
Upplysning skall lämnas om bland annat historisk och förväntad volatilitet.
Konvertibla skuldebrev skall redovisas som två instrument.
De avsnitt som behandlar optioner till anställda i IAS 19 skall utgå.
En väsentlig lättnad för de företag som övergår till IAS är att värderingen av utelöpande optioner får göras till realvärde, alltså med bortseendet från kvarstående tidsvärde.
Storbritannien
Accounting Standards Board (ASB) har gett ut åtta utkast till rekommendationer, FRED 23–30. Utkasten behandlar:
23, säkringsredovisning
24, redovisning av valutaeffekter
25, närståendetransaktioner
26, resultat per aktie
27, händelser efter balansdagen
28, varulager, entreprenadkontrakt samt redovisning av tjänsteavtal
29, materiella anläggningstillgångar och räntekostnader samt
30, finansiella instrument.
Det första utkastet, FRED 23, saknar direkt motsvarighet i IAS. I stället finns de regler som behandlar säkringsredovisning i IAS intagna i rekommendationen om finansiella instrument, IAS 39. ASB:s uppfattning är att frågan om säkringsredovisning är så viktig att den förtjänar en egen rekommendation. Texten i FRED 23 överensstämmer i allt väsentligt med IAS 39. ASB understryker dock att de valt en mer principiell utformning där man betonar att det avgörande är om säkringen är effektiv eller ej och att man tydligt dokumenterat det syfte man vill uppnå. Här kan man ana en känga till IAS 39 för att vara alltför USA-influerad och därmed petig.
När det gäller FRED 24–25 samt 27–29 är skillnaderna mot IAS oväsentliga. FRED 26 som behandlar resultat per aktie innehåller dock ett tillägg i förhållande till IAS 33. Det gäller beräkningen av resultat per aktie i företag som köpt tillbaka egna aktier utan att sätta ner aktiekapitalet. Detta är en vanlig företeelse också i svenska företag. ASB anser att IAS 33 inte tydligt klargör att sådana aktier inte skall medräknas i nämnaren vid beräkning av resultat per aktie och har därför lagt till en punkt med den innebörden.
Det utkast som är mest omfattande gäller redovisningen av finansiella instrument. 329 sidor! I stort sett överensstämmer FRED 30 med IAS 32 och 39. Det finns dock ett väsentligt undantag, nämligen vad gäller ”derecognition”, det vill säga reglerna för när en tillgång eller skuld skall tas bort från balansräkningen.
IASBs förslag utgår från frågan om säljaren har ett ”continuing involvement” efter att avyttringen skett. Ett exempel som nämnts gäller en värdepapperisering av kundfordringar där säljaren står kvar med en garanti avseende 10 procent av det nominella beloppet. Enligt utkastet till reviderad IAS skall säljaren i detta fall redovisa en försäljning av 90 procent och ha kvar en tillgång motsvarande 10 procent. IASBs uppfattning är att det förslag som bygger på ”continuing involvement” skall bli enklare att tillämpa än det brittiska alternativet som bygger på ”risks and rewards”. Med det senare begreppet avses att förutsättningen för en försäljning är att säljaren avhänt sig alla väsentliga risker och fördelar förknippade med tillgången. Att IASB är negativ till den här ansatsen beror på att utfallet ofta blir antingen-eller snarare än både-och. Det vill säga, ”risks and rewards” lämpar sig inte lika bra för att dela upp en transaktion och redovisa olika delkomponenter på olika sätt så som det inledande exemplet visar.
Det som ASB konstaterar är att frågan om ”derecognition” tillhör de svåraste i IAS 39 och att man inte är säker på att IASB kommit fram till det rätta svaret. Därför föredrar ASB att tills vidare behålla sin uppfattning om när en avyttring skall redovisas och fortsätter arbetet, tillsammans med IASB, att hitta ett bra svar.
Redaktör: Rolf Rundfelt