IASB sammanträdde mellan den 18 och 20 december. Tyngdpunkten i diskussionerna låg på Business Combinations och Improvements.
Business Combinations
Goodwill
IASB har redan beslutat att goodwill framdeles inte skall skrivas av. I stället skall en nedskrivning göras när verkligt värde understiger redovisat värde. Tidigare har man diskuterat en metod för att fastställa nedskrivningar som bygger på en jämförelse mellan prognos och utfall. Ett företag skulle enligt dessa tankar redovisa de förväntningar som lett fram till ett visst förvärvspris. Rimligen innebär dessa att resultatet skall öka i viss takt under en förutsebar framtid, exempelvis fem år. I den mån som det faktiska utfallet inte motsvarar dessa förväntningar skulle en nedskrivning ske.
Min bedömning är att denna ansats är bra, i varje fall i teorin. Jag har haft tillfälle göra en bedömning av värdet på en goodwillpost efter ett förvärv och ansåg mig kunna slå fast att en nedskrivning inte var erforderlig just på grund av att utfallet låg klart över förväntningarna. Ändå verkar det som om IASB bytt fot och övergått till en lösning som ligger mycket närmare den amerikanska. En förklaring skulle kunna vara svårigheterna att dokumentera vilka förväntningar som faktiskt styrt fastställandet av förvärvspriset. En annan, och kanske ändå viktigare, är att det som framför allt verkar styra IASB nu är önskemålet att uppnå ”convergence”, vilket handlar om att minska skillnaderna mellan US GAAP och IAS.
Det innebär att det verkliga värdet på goodwill skall bestämmas som skillnaden mellan det verkliga värdet på den enhet till vilken goodwillposten är hänförlig minskad med det verkliga värdet på samtliga enskilda tillgångar som ingår i enheten.
Negativ goodwill
Även reglerna för negativ goodwill kommer att ändras. Det föreslås inte längre bli tillåtet att redovisa negativ goodwill på det sätt som föreskrivs i RR 1:00, det vill säga som en avsättning. Detta var ett beslut som togs av det gamla IASC efter påtryckningar från i första hand EU-kommissionen som ju har en liknande regel i det 7:e EG-direktivet. I stället föreslås nu att det skillnadsbelopp som uppkommer skall minska värdet på förvärvade tillgångar. I den mån det finns ett skillnadsbelopp kvar efter att värdet skrivits ner till noll skall återstoden redovisas som intäkt.
Värdering av apportaktier
IAS 22 föreskriver att om likviden för ett företag utgörs av egna värdepapper, dessa skall värderas vid transaktionstidpunkten. Motsvarande regel har införts i RR 1:00. Av SIC 28 (se nedan) framgår att transaktionstidpunkten utgörs av den tidpunkt när kontrollen över de förvärvade tillgångarna övergår från säljare till köpare.
US GAAP utgår i stället ifrån att värdet skall fastställas med utgångspunkt från vad som gäller vid den tidpunkt då parterna kommit överens, vilket normalt är när överenskommelsen offentliggörs. Det är alltså den tidpunkt som gällde i Rådets tidigare rekommendationer om koncernredovisning.
Det preliminära beslutet i IASB är nu att gå över till de amerikanska reglerna. Jag tycker det är klokt. Jag har aldrig tyckt om den nuvarande IAS-regeln och anser den skapar en stor osäkerhet när det gäller storleken av förvärvspriset, särskilt i de fall som det går en längre tid mellan det första offentliggörandet till dess alla formaliteter är klara. Återigen handlar det ”convergence” och en illustration till hur beroende IASB är av US GAAP.
Improvements
IASB har fått hundratals sidor med förslag på ändringar av existerande rekommendationer. Som en markering av att inte allt som IASB beslutar innebär anpassning till US GAAP kan nämnas de beslut som fattats vad gäller rättelse av fel. IASB föreslår att alla fel som upptäcks ett senare år skall redovisas med retroaktiv effekt i motsats till vad som gäller i USA.
Ett annat beslut gäller leasingrekommendationen som föreslås ändras så att det skall bli möjligt att klassificera en fastighetslease som en finansiell lease. Detta har stor betydelse för rekommendationen om förvaltningsfastigheter, eftersom ändringen gör att långa leasingkontrakt på fastigheter kan omfattas av definitionen av förvaltningsfastighet.
Ett viktigt och efterlängtat beslut gäller redovisning av ven-cap bolagens aktieinnehav. För närvarande gäller att innehav mellan 20 och 50 procent, normalt skall redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Bolagen själva anser detta meningslöst. Förslaget är nu att man skulle kunna gå över till verkligt värde för sådana innehav.
Redaktör: Rolf Rundfelt