Eurosedlar och mynt i omlopp

Den 1 januari 2002 införs nya sedlar och mynt i de tolv länder som ingår i EMU. Över 300 miljoner européer kommer att få en ny nationell valuta i sin hand. Tills dess ska 14,25 miljarder eurosedlar och 50 miljarder euromynt ha tagits fram. Ewa Fallenius går i denna artikel igenom övergången till euro.

Sedlarna kommer att vara identiska i alla euroländer och kommer att finnas i sju valörer. Motiven på sedlarna, som designats av österrikaren Robert Kalina, kommer från sju tidsåldrar i Europas kulturella historia; klassisk (5 euro), romansk (10 euro), gotisk (20 euro), renässans (50 euro), barock och rokoko (100 euro), järn (200 euro) och 1900-talets moderna arkitektur (500 euro). Sedlarna har symboler som t.ex. fönster, portar och broar.

Mynten kommer att ha en gemensam framsida, men olika nationella baksidor med motiv som varierar från kungligheter till berömda personer och byggnader. Den enhetliga sidan av mynten, som utformats av belgaren Luc Luycx, visar Europeiska unionens karta mot en bakgrund av parallella linjer som binder samman de tolv stjärnorna i Europeiska unionens flagga. Mynten kommer att finnas i åtta valörer (1, 2, 5, 10, 20 och 50 cent samt 1 och 2 euro). Den vanligaste sedeln kommer att bli 50 euro och det vanligaste myntet kommer att bli en eurocent (det går 100 cent på en euro).

Distribution

Det är inte svårt att förstå att detta är ett ofantligt projekt där distributionen av de nya sedlarna och mynten och dessutom indragningen av den gamla valutan måste planeras in i minsta detalj. Det är Europeiska Centralbanken (ecb) som har huvudansvaret för distributionen av sedlar och mynt, men varje euroland måste själv se till att det finns en handlingsplan anpassad till det enskilda landets förutsättningar. Flest nya sedlar och mynt kommer att distribueras i Tyskland (4,3 miljarder sedlar och 17 miljarder mynt). Det minsta antalet sedlar och mynt (46 miljoner respektive 120 miljoner) kommer att distribueras i Luxemburg.

Den fysiska introduktionen av euron är inte bara en historisk händelse, utan även en strategisk, logistisk och praktisk utmaning utan tidigare motstycke. Flera miljoner myntmaskiner måste anpassas och flera hundra tusen bankomater måste justeras. Tusentals lastbilar kommer att åka fram och tillbaka i euroområdet för att distribuera de nya sedlarna och mynten och för att samla in de gamla. Om alla mynt skulle transporteras samtidigt skulle det behövas 478 000 lastbilar. Den sammanlagda vikten av alla mynt är mer än 239 000 ton, vilket motsvarar 24 Eiffeltorn.

För att underlätta inväxlingen de första dagarna 2002 kommer euro i slutet av 2001 att delas ut till bl.a. banker, postkontor, värdetransportföretag, varuautomatföretag och detaljhandeln över hela euroområdet. Omfattningen, tidpunkten och volymerna varierar i de olika euroländerna. (Se tabellen på nästa uppslag för mer detaljer.)

I vissa euroländer kommer allmänheten under andra halvan av december 2001 att få möjlighet att köpa så kallade startpaket som innehåller en uppsättning euromynt i alla valörer. Startpaketet ska hjälpa konsumenterna att lära känna de nya mynten i förväg. En stor del av allmänheten kan då betala sina inköp i euro med jämna pengar redan den 1 januari 2002. Därigenom kan några av de befarade flaskhalsarna i detaljhandelns kontanthantering undvikas och väntetiderna vid kassorna förkortas. Euro-sedlar kommer däremot inte att finnas tillgängliga före 1 januari 2002.

Gemensam finansiell marknad inom EMU?

Introduktionen av euron har belyst avsaknaden av en integrerad finansiell marknad för tjänster inom EU. Trots att eurosedlar och mynt kommer att vara lagligt betalningsmedel i de tolv euroländerna så består de tolv länderna fortfarande av tolv olika finansiella marknader. Det kommer även i fortsättningen att kosta pengar att skicka pengar mellan två länder, trots att de båda befinner sig inom eurozonen. Det beror framför allt på att länderna har olika banksystem och att överföringen inte kan göras automatiskt. Från 2002 kommer alla bankomater i euroländerna att distribuera eurosedlar. Att ta ut pengar i hemlandet kostar oftast ingenting, men om samma transaktion görs i ett annat euroland än hemlandet kommer en hög avgift att tas ut. Denna situation kan leda till att resenärer tar med sig euro från hemlandet på utlandsresan, trots att euro används i båda länderna. Det skulle kunna få till följd att åtgången på sedlar och mynt ökar, vilket ecb kan behöva ta hänsyn till vid beräkningen av mängden tillgängliga eurosedlar och mynt.

Redan 1999 tog Europeiska Kommissionen fram en handlingsplan för att göra den finansiella marknaden inom EU mer effektiv och för att få bort dessa skillnader, men det är fortfarande en bit kvar till målet.

Civ. ek. Ewa Fallenius arbetar på Öhrlings Pricewaterhouse-Coopers enhet ”New Europe” med frågor runt Europa, EU och EMU. Hon medverkar löpande i Balans med spalten ”EUROpa-frågor”.

Av tabellen framgår när och hur de olika länderna genomför övergången.