Clas Malmström är chef för en klinik som arbetar med utbrändhet och stress. Han tycker att vi svenskar blivit allt bättre på att tänka oss till oro och missnöje. Att vi därför måste lära oss att ha roligt och njuta av livet.
Långtidssjukskrivningen har ökat dramatiskt i Sverige de senaste åren och diagnosen utbrändhet har blivit allt vanligare, speciellt bland vårdpersonal och tjänstemän.
De flesta av oss upplever då och då negativ stress. Stress är i sig inte farligt, det viktiga är att kunna bryta den egna stressen när man själv vill. När som helst måste man kunna ta sig ned i ett avspänt läge – dessutom många gånger om dagen.
– Negativ stress beror ofta på en oförmåga att inom sig själv skapa känslan av trygghet. Den känslan är också korrelerad till yttre rådande omständigheter. Vi svenskar tycks tyvärr bli allt bättre på att tänka oss till oro och missnöje, alldeles oavsett hur bra vi har det i yttre bemärkelse.
Det menar Clas Malmström, klinikchef för PBM i Stockholm. Där arbetar psykologer, friskvårdskonsulenter, sjuksköterskor samt läkare i lag för att bota utbrändhet och liknande stressjukdomar.
Så uppstår stress
Stress uppstår så fort innebörden i våra tankar blir hotfulla eller obehagliga. Om tankeinnehållet inte motsvaras av ett verkligt hot i omgivningen kallar vi det för inre stress. Det är alltså vårt eget urval av information – och våra tankars tolkning av det – som avger aktivitet i vårt stressystem: ”Något är fel ... Jag undrar om jag klarar av det här ...Usch vad jobbigt det här är ...”
– Inom PBM utgår vi från en s.k. salutogenetisk beteendemedicinsk syn på människan, säger Clas Malmström. I korthet går det ut på ”att man inte behöver vara sjuk för att må dåligt”. Kvalificerade bedömningar visar att cirka 40–50 procent av dem som söker sjukvård för olika krämpor i dag är inte sjuka. De lider istället ”brist på friskhet”. De gör för lite varje dag av det som kroppen och själen behöver mycket av!
– Genom att använda sig av vissa former av mental träning kan man stärka sin egen stresstålighet avsevärt. För detta krävs ingen femårig psykoanalys, utan ganska enkla beteendeträningsprogram som man arbetar med lite varje dag.
Clas Malmström pekar på sådant som borde vara självklarheter, men som inte är det: Det kan handla om att äta näringsrikt och riktigt, motionera och inte minst sova ordentligt. För själen handlar det om att finna en balans inom sig – ge sig tid och lust att skratta, leka, kramas, se människor i ögonen, söka upp vackra miljöer, prioritera att njuta av livet – och förhoppningsvis ha ett pågående stimulerande jobb – allt detta för att känna ett inre välbefinnande:
Vi har ofantligt många behov
– Vi människor har ofantligt många olika behov, säger Clas Malmström. Om vi inte ser till att tillfredsställa dem har vi svårt att hålla oss friska. Jag brukar säga, att ”om man inte smörjer gångjärnen så gnisslar de”.
Clas Malmström menar att just detta gör vi tyvärr alltför ofta. Vi svenskar ”gnisslar”, därför att vi har fått för dålig smörjning. Själva smörjmedlet är just sådant som att ha roligt och njuta av livet. Han ger ett exempel:
– Runt Medelhavet finns det i dag många hellediga människor som verkar ha lätt för att njuta av livet. Att inte ha ett arbete i Sverige anses däremot konstigt. Här går vi oftare runt och ”gnisslar”. Vi går till läkaren och tror att vi är sjuka, när det i själva verket är smörjmedel vi behöver. Och smörjmedlet är allt det där mellanmänskliga vi måste ha för att må bra.
PBM arbetar med människans beteende – hennes tankar och handlingar vid t.ex. en akut utbrändhet.
– Enkelt uttryckt försöker jag att förklara för mina patienter vad vi kan lära dem att göra mer i livet. Vilka behov har de försummat? Hur kom den negativa stressen att ta överhanden i deras liv?
– Liknande negativa tankar sätter omedelbart igång stressystemet som då aktiveras och försätter kroppen i högsta beredskap, berättar Clas Malmström. Det är bara det att kroppen i sig inte kan göra mycket åt inre stress.
Vi människor är fortfarande utrustade med samma stressystem som stenåldersmänniskan. Våra arvsanlag har inte haft en chans att hänga med i vår snabba förändringstakt som våra levnadsförhållanden har genomgått.
Att vi hamnar i många valsituationer varje dag och arbetar mycket hårdare är ingenting som förändrar vårt stressystem. Det fungerar likadant som om vi levde nakna på savannen fortfarande, menar Clas Malmström.
Hur definierar du begreppet utbrändhet?
– Stressforskare kallar det för klassisk utbrändhet. Det begreppet uppstod i amerikansk stressforskning på 1980-talet. Det betyder klart och tydligt: arbetsutlöst utmattning. Då är man utbränd i förhållande till ett visst moment. Man har blivit utbränd visavi en arbetssituation. Då kan man efter en tids vila börja om - men helst då med andra arbetsuppgifter.
Detta är den klassiska modellen, menar Clas Malmström. Sedan har ordet utbrändhet brett ut sig och figurerar nu i överförd bemärkelse, så i dag, när det talas om utbrändhet, handlar det egentligen om utmattning och överansträngning. Hela livet har blivit för mycket:
– Är man rent slutkörd – då är det ett allvarligt tillstånd, för då har man kört en längre tid på reservbatterierna. Då kan man inte bara återhämta sig genom att sova, eller resa bort och koppla av, för då har man inte lärt sig någonting när man återkommer. Oftast går patienten då in i väggen igen och upprepar samma beteende och mönster.
Symtom i både kropp och själ
Vid akut utbrändhet har man oftast både kroppsliga och själsliga symtom:
Ständig oro, ständig känsla av otillräcklighet, svårt att koppla av, ont i magen, i nacke och axlar och ständiga sömnproblem är signifikativa signaler.
Bokstaven P – i PBM – står för psykofysiologi. Det är inom det här området som PBM har sin spetskompetens. Man arbetar med beteendemedicinska tillämpningsområden på stress.
– Vi mäter bl.a. stressläget i kroppen i våra laboratorier – on line, berättar Clas Malmström. Vad händer i kroppen just nu? Patienten kan följa minut för minut hur hans/hennes stresströskel ser ut.
Inom PBM börjar man en behandling med en beteendeanalys.
Sedan börjar patienten med en återhämtningsprocess. Och det handlar inte bara om att gå hem från jobbet och vila. I den här återhämtningsprocessen har vi stor nytta av våra psykofysiologiska mätningar, där vi kan förvissa oss om att patienten kommer ned i viloläge, så att processen kommer i gång. För de första veckorna (mellan två och åtta) av behandlingen handlar det bara om att återhämtningsprocesserna i kroppen ska komma i gång. Sedan kan man börja arbeta mer aktivt med nästa fas.
Den innebär utbildning med handledd beteendeförändring. Då försiggår ”en verklig omprogrammering av autopiloten”, som Clas Malmström uttrycker saken. Då får patienten lära sig att hantera situation efter situation i sin vanliga vardag. En hel del av utbildningen pågår även i grupp. Man lär av varandra och känner igen sig:
– Den här processen ser väldigt olika ut för olika människor, berättar Clas Malmström. En del människor måste lära sig att inse att deras energi inte är oändlig, andra måste lära sig att prioritera bättre. De måste lära sig att avgränsa och kunna säga nej. Återigen innebär det kanske för andra att verkligen ställa sig frågan: Vad är det som är verkligt viktigt för mig? (”Är t.ex. min familj oviktig för mig, eftersom jag inte har hunnit med dem de senaste tio åren?”)
– Det är oerhört mycket som händer här i patientens reaktiveringsfas, uppger Clas Malmström. Den här fasen kan pågå länge – i allt från två månader till två år, beroende på hur mycket problem som finns.
Vissa måste byta jobb
– Somliga måste söka sig ett annat jobb, medan andra bara behöver stuva om i sitt inre och börja leva sitt liv annorlunda. Det är viktigt att ta den här fasen på allvar. Det handlar om daglig träning. Man lär in nya beteenden och släpper gamla.
– Jag brukar säga ”att man kan inte sluta att göra fel – man kan bara börja att göra rätt”. En fråga som alltid infinner sig är t.ex: ”Vad gör jag istället – och hur ska jag lära mig det?”
Sedan inträder den s.k. vidmakthållandefasen och då är man tillbaka i livet. Det är då var och en får se hur det man har lärt sig fungerar i det verkliga livet.
– I den här fasen glesar mötena med patienten ut mer och mer – för att sedan upphöra helt, säger Clas Malmström.
Har ni haft fall som inte går att bota?
– Jo, det har vi, men de är få. De handlar om människor som har så komplicerade störningar i sin självbild och sin livsmotivation att vi aldrig kan komma överens med dem om vilken målsättningen är för deras program här.
– De som har motivationsproblem når vi inte. Men det vanligaste är att människor är väldigt motiverade att bli friska igen och komma tillbaka till arbetslivet. Här har vi 90 procents succé. Och det beror på två faktorer:
– Vi är duktiga. Vi har hittat ett koncept som är bra. Men det beror också på att vi har ett selekterat material att jobba med. De flesta som söker sig hit har kommit hit genom arbetsgivarens försorg. Man är redan en aktiv, medveten person med ett stimulerande jobb. Man vill tillbaka.
Fotnot
I Sverige finns det inte många liknande mottagningar som PBM. Stressmottagningen på Karolinska Institutet finns, men den är mer kliniskt inriktad. Stresshanteringskliniken i Bollnäs/Hudiksvall finns också att tillgå. Men även den är mer sjukvårdsinriktad.
Det forskas också en hel del på området, Sverige har här legat ganska långt framme, inte minst genom Lennart Levi och Mariane Frankenhaeuser på Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin IPM.
– Arbetar man med för stor läkardominans kan det bli för mycket sprutor och tabletter, säger Clas Malmström. Men för mycket psykologdominans är heller inte bra. Det ger heller ingen helhet.
– Den typen av funktionell ohälsa som breder ut sig i dag, (gnisslet )
– är beteenderelaterad, livsstilsrelaterad och existentiellt betingad – och den kommer bara att öka, även långt ned i åldrarna, tror Clas Malmström.
Christina Berthold