De flesta av platserna i de nya FAR-organen har befolkats med kända mansnamn från de stora byråerna (se även förra numret av Balans). Men det finns undantag.
Ett av dessa är Christine Stålhammar, STREB Revision, egenföretagare från Malmö, dubbelansluten och tidigare styrelseledamot i Svenska Revisorsamfundet SRS. Hon är nu ordinarie ledamot i examensrådet.
– Jag anslöt till FAR 1983 och till SRS några år senare. Jag har, liksom många andra, ansett att ett samgående var naturligt. Nu blev det inte så.
– Sverige är för litet för två organisationer, enligt min mening. Vi måste alla verka tillsammans på bästa sätt. Jag har ett ganska stort kontaktnät och jag vet att väldigt många vill ha EN revisorskår.
Nu har hon alltså bestämt sig för att satsa på nya FAR, som hon hoppas kan medföra en nödvändig nytändning.
Vilka är dina hjärtefrågor?
– Det är mycket jag vill verka för, säger Christine Stålhammar och får snabbt ihop ett fempunktsprogram:
1. Kvalificerad och effektiv revision i små och medelstora företag. Nya regler och rekommendationer måste fungera också vid revision av småföretagen. Så måste revisionens status höjas och revisorn göras synlig!
2. Vidareutbildningskraven på revisorerna måste redovisas och de etikberoende frågorna hamna i fokus. Det måste in fler revisionsnära ämnen på högskolor och universitet (det är väldigt eftersatt idag!).
3. Ledamotsinflytandet måste stärkas, t.ex. genom lokala verksamheter, aktiviteter på hemsidor och nätverksbyggande utan administrativt dyrbara kedjetillhörigheter (”som mest handlar om att sätta något på visitkortet”).
4. Arvodering bör ske av uppdrag inom organisationen. Möjligen kan själva styrelsearbetet undantas, då det bör ge så mycket tillbaka att det räcker med kostnadstäckning för resor etc. Övrigt måste arvoderas, vi avsätter ju arbetstid och på småbyråerna kan det bli märkbart.
5. Sist men inte minst: Kvinnliga revisorer måste kunna göra sin stämma hörd och komma fram på kvalifikationer, både på byråerna och i organisationen. Unga kvinnor behöver förebilder.
– Kvotering borde egentligen inte behövas, kvinnor utgör halva begåvningsresursen och det är ett obestridligt faktum. Det är för mycket brödraskap tycker Christine Stålhammar, som dock kan se ett möjligt skäl för kvotering:
– Det kan övergångsvis öka motivet att inventera lämpliga och välmeriterade kvinnor.
Bengt Holmquist