Aktuell information

Sammanfattning

FAR avstyrker att det i promemorian framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Det bör först utredas vilka möjligheter som finns att lösa problemen inom ramen för straffrätten.

Lagstiftningen inom skatteområdet bör utformas så att den motverkar brottslig verksamhet, men det allmänna rättsmedvetandet skadas om den utformas så att normala transaktioner som inte innebär skatteundandragande träffas av särlagstiftning. Det föreliggande förslaget kan få den effekten.

Förslagets nackdelar träffar främst småföretagen, eftersom regleringen avses omfatta fåmansföretag som typiskt sett utgörs av små och medelstora företag.

Den konsekvensanalys som presenteras i promemorian ger inte en godtagbar problemanalys och tar inte på ett korrekt sätt upp de problemen och konsekvenserna för små tjänsteföretag.

Skalbolag bör inte definieras utifrån tillgångssidan fristående från skuldsidan om gränsdragningen skall uppfylla skäliga rättssäkerhetskrav.

Med skalbolag menas i normala fall ett bolag som är tömt och innehåller obeskattade vinstmedel till följd av att verksamheten avyttrats. Det kan bara vara ett sådant företag som en oseriös köpare kan vara intresserad av och som bör omfattas av en eventuell stoppregel.

Vad gäller dispensregeln i 49 a kap. 7 § måste lagstiftningen precisera när det skall anses föreligga särskilda skäl.

Allmänna synpunkter

Det är mycket knapphändiga motiv som presenteras i det nu framlagda förslaget. När det i konsekvensanalysen talas om en ”industri” med skalbolagsförvärv klargörs det inte om det är kriminella skalbolagsaffärer eller normala avyttringar av bolag som avses. Det anges inte heller vilken omfattning denna kriminalitet har. Varje analys av hur kriminaliteten skulle påverkas av den föreslagna lagstiftningen saknas.

När tidigare förslag till skalbolagsregler varit ute på remiss har många remissinstanser efterlyst motåtgärder på straffrättens område mot kriminella skalbolagsaffärer. FAR har tillsammans med Näringslivets Skattedelegation (NSD), bl.a. vid tidigare remissomgång, presenterat alternativa förslag.

I promemorian konstateras bara att det är nödvändigt med bra regler på de civil- och straffrättsliga områdena, men att detta inte är tillräckligt och att det därför behövs regler även på skatterättens område. Det framgår däremot inte vad som faktiskt har gjorts på straffrättsområdet. Utredningen borde ha börjat med att undersöka vilka möjligheter man har att hantera kriminellt beteende inom ramen för straffrätten. Det hade varit värdefullt om det alternativ som tidigare presenterats av FAR och NSD hade belysts.

I konsekvensanalysen sägs vidare att skalbolagslagstiftningen inte kan sägas utgöra någon belastning för småföretag i det dagliga arbetet och inte heller snedvrider konkurrensen till deras nackdel. FAR anser det tämligen klart att just småföretagen får ta konsekvenserna av förslaget, eftersom regleringen avses omfatta fåmansföretag, och dessa typiskt sett utgörs av små och medelstora företag. Förslaget omfattar såväl minoritets- som majoritetsägare, och det saknar betydelse huruvida det är fråga om kvalificerade aktier eller inte. Regeln omfattar vidare varje aktieförsäljning. En enskild aktieägare kan emellertid inte utan företagets medverkan veta om bolaget är ett skalbolag på avyttringsdagen, och sålunda inte bedöma hur vinsten skall beskattas vid en avyttring. Det blir med den föreslagna lagstiftningen mer riskfyllt för fåmansföretag att ta in nya delägare liksom att göra omstruktureringar.

Den möjlighet som finns att skatta av företaget i samband med överlåtelsen, och som i konsekvensanalysen betraktas som en ventil, blir för många tjänsteföretag det enda sättet att undgå att delägarna drabbas av skalbolagsregeln. Förslagets konstruktion leder till att dessa företag får en högre skattebelastning än företag som har en annan sammansättning av tillgångar i rörelsen. Ett fåmansföretag blir direkt diskriminerat i förhållande till ett icke-fåmansföretag. Den extra likviditetsbelastningen vid en inbetalning till skattekontot medför ofta att det i realiteten inte går att göra en avskattning. Minoritetsägare blir helt utlämnade till majoritetsägarens godtycke vad gäller att tillämpa ventilen, varför det i många fall inte blir möjligt att driva ett företag vidare efter en ägarförändring.

NUTEK har i sitt remissyttrande över motsvarande skalbolagsregler för juridiska personer i betänkandet Utredningar och kapitalvinster på företagsägda andelar (SOU 2001:11) framhållit att ett mycket stort antal tillväxtföretag skulle falla under skalbolagsdefinitionen vid en tidig försäljning under ett uppbyggnadsskede.

Det anförda visar att den konsekvensanalys som presenteras i promemorian inte ger en godtagbar problemanalys och inte heller på ett korrekt sätt tar upp de problem och konsekvenser som gäller för små tjänsteföretag.

Läs hela remissvaret på www.far.se

Vägledning

2.1 Företagskategorier

I vägledningen finns förteckningen över de olika storleksklasserna upprepad. FAR anser att en hänvisning till BFNAR 2000:2 vore lämpligare. En hänvisning har dessutom den fördelen att inte alla vägledningar behöver ändras när storleksgränserna ändras.

3.2.1 Redovisning av utförande av tjänsteuppdrag

Vägledningen skiljer mellan två metoder, successiv vinstavräkning som huvudmetod och den alternativa metoden att redovisa intäkten när prestationen fullgjorts. Enligt vägledningen är det inte tillåtet (punkt 3.2.1, 4:e stycket) att byta metod. FAR ifrågasätter ett sådant förbud. Det borde vara möjligt för företag att byta till huvudmetoden när de har tillräcklig erfarenhet eller system för att uppfylla de villkor som ställs för dess tillämpning. Skälet för förbudet finns inte i vägledningen. Dessutom finns förbudet endast i vägledningen och inte i BFNs allmänna råd, vilket föranleder oklarhet om förbudets auktoritet.

3.2.3 Redovisning i balansräkningen

Enligt vägledningen redovisas pågående tjänsteuppdrag i balansräkningen till nettovärde. FAR anser att begreppet nettovärde bör förtydligas.

3.4.1 Tillämpade principer för intäktsredovisning

RR 11 kräver att upplysningar lämnas om de principer som tillämpats för intäktsredovisning. BFNs vägledning (punkt 3.4.1) kräver att små och medelstora företag skall beskriva principerna. Olikheten i uttryckssätt kan ge intrycket att kraven är olika. FAR utgår från att så ej är fallet. En beskrivning kan vara mer krävande än en upplysning om de tillämpade principerna, vilket inte är lämpligt om avsikten är att införa en förenkling för små och medelstora företag.

Exempelsamling

Följande exempel i Rådets rekommendation har utgått

1. S.k. ”bill and hold” försäljningar

3. Leverans efter sista betalningen i en serie avbetalningar

5. Försäljning och återköpsavtal

12. Reklamprovisioner

13. Provisioner till försäkringsmäklare

14. Arvoden för finansiella tjänster

FAR delar inte BFNs bedömning att de utlämnade exemplen är mindre relevanta för målgruppen. Även om så skulle vara fallet, kan utlämnandet lätt föranleda missförstånd om att det råder andra åsikter om intäktsredovisning för målgruppen, vilket inte borde vara fallet.

Exempel 9

Exemplet innehåller ett fel, eftersom bolag inte kan redovisa 100 timmar som tillgång där endast 50 timmar är upparbetade.

Exempel 13

FAR anser att exempel 13 bör utgå. Exemplet bygger på de krav börsen ställer i sin vägledning och är därför ej avsett för BFNs målgrupp. Därutöver anser FAR att problematiken är för komplicerad för att sammanfatta börsens vägledning i de få punkter som nu utgör exempel 13.

Allmänna råd

4. Bytestransaktioner

Små och medelstora företag behöver inte lämna tilläggsupplysningar avseende bytestransaktioner. FAR anser inte att det finns skäl för detta undantag.

15. Stora koncerner

Punkterna 15 och 16 är oklara. Enligt punkt 15 får stora koncerner redovisa enligt BFNs allmänna råd, medan punkt 16 kräver att man skall tillämpa RR 1 fullt ut. FAR anser därför att punkt 15 bör utgå.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté