Under hösten har balans fått en hel del nya prenumeranter. Ni kommer både från företag i det privata näringslivet och från den kommunala sektorn och ni har mött en tidning som håller på att skaffa sig en ny och lite lättare kostym.
I det här numret möter ni kanske lite mer av den Balans som har plats att redovisa sådant som mest passerar som notiser i affärstidningar och dagspress; en ordentlig genomgång av det nya förslaget till aktiebolagslag, t.ex. Inte sådant som blir citerat i tv samma kväll eller skapar köer utanför tidningskioskerna, men sådant som är så nyttigt att ha tillgång till.
Balans är alltså en specialtidning och ska så förbli, även om vi vandrar vidare på den väg som redaktionskommittén skisserat och som jag beskrev i september: kortare artiklar, snabbare debatt, ljusare layout. Och en av våra huvuduppgifter är naturligtvis att beskriva och diskutera revision.
Samtidigt som detta skrives revideras f.ö. Balans. Jag åker upp och ned i hissen mellan i stort sett varje mening för att lämna uppgifter och siffror till den förträfflige revisor från Tidningsstatistik som är här för att certifiera vår upplaga. Den processen sammanfaller nämligen med vår deadline för detta nummer. I sådana stunder måste man även som redaktör för den här tidningen anstränga sig en smula för rätt uppskatta företeelsen revision.
Revision kan se ut på många sätt, förstår jag. Ett av de ovanligare framtonar i ett färskt förhandsbesked från Revisorsnämnden. Ett revisionsbolag undrar om man kan hyra ut en del av lokalerna till en advokatbyrå och även tillhandahålla en del tjänster. Det går bra under vissa förutsättningar, men, skriver RN, ”det bör i sammanhanget noteras att såväl den angivna lokalgemenskapen – även om ingången till lokalen inte är gemensam – som det angivna administrativa samarbetet kan komma att medföra att revisionsbolaget och advokatbyrån anses som ett revisionsorgan.”
Detta har väl inte riktigt framgått av de många Balansartiklar som behandlat frågan om advokaters och revisorers relationer. (Dock kan noteras att Advokatsamfundets ordförande var med om beslutet.) Trots risken för att verka oemottaglig för hypotetiska resonemang väljer jag nog ändå att avslutningsvis citera Ingemar Stenmark: ”Det går inte att förklara för den som inte begriper.”
Bengt Holmquist