Debatt: Revisorns möjligheter att få betalt i obeståndssituationer

Johan Rudengrens berättelse i Balans nr 11/2000 om den godhjärtade revisorn A-son bekräftade dessvärre mitt intryck av att alltför många revisorer saknar förmåga att säkerställa sina arvodesfordringar då uppdragsgivaren råkat i obestånd. Med den insyn om uppdragsgivarens ekonomiska situation, som revisorn till skillnad från andra fordringsägare har, är detta ägnat att väcka förvåning. Min uppfattning är att orsakerna är att söka i en överdriven lojalitet mot uppdragsgivaren, passivitet och ibland okunskap om vilka regler som gäller.

Allmänt om obeståndssituationer

Ett säkert tecken på att ett företag är i ekonomisk kris är en påtaglig ökning av företagets behov av externa konsultinsatser. Särskilt ökar förväntningarna och kraven på revisorn. Arbetsuppgifterna kan, utöver sedvanlig revision, omfatta alltifrån resultatanalyser, budgets och granskning av kontrollbalansräkning till medverkan vid möten med företagets bankförbindelse, tilltänkt rekonstruktör eller konkursförvaltare och presumtiv ny ägare.

I begränsad omfattning är det givetvis rimligt att revisorn medverkar särskilt om revisorn haft en mångårig relation med företaget. Det kan då röra sig deltagande vid något sammanträde eller liknande. Så snart arbetsinsatsen överstiger ett par timmars tid och i all synnerhet om andra medarbetare på revisionsfirman måste engageras skall revisorn påtala för företaget och övriga intressenter att ytterligare arbete förutsätter att hans rätt till betalning för utfört arbete säkerställs.

Säkerställandet kan uteslutande avse framtida arbete. Förfallna fakturafordringar och upparbetat arvode får revisorn lämna åt sitt öde. Erhåller revisorn säkerhet eller betalning för sådana fordringar då företaget är på obestånd får han räkna med ett återvinningsanspråk om företaget försätts i konkurs.

Detta innebär att revisorn till säkerställande av det arbete han skall utföra måste begära ett förskott. Följaktligen måste revisorn kräva att företaget eller dess bankförbindelse ser till att ett väl tilltaget belopp utbetalas till revisorn för att av denne sättas in på ett för ändamålet särskilt öppnat bankkonto (klientmedelskonto). Någon faktura skall inte ställas ut. Någon skyldighet att redovisa mervärdesskatt inträder inte. Förskottet utgör uteslutande en säkerhet och skall inte förväxlas med en à contofaktura. När revisorn senare tar förskottet i anspråk gör han det genom att upprätta en faktura på företaget, som betalas genom att förskottet helt eller delvis utnyttjas.

Särskilt om företagsrekonstruktion

Företagsrekonstruktion utgör alltför ofta ett kostsamt förspel till en ändå oundviklig konkurs. Lika lite som i en allmän obeståndssituation kan revisorn förlita sig förmånsrätten i en eventuell konkurs.

Inte heller kan han förlita sig på muntliga löften lämnade av rekonstruktören eller banktjänstemän. Sådana löften brukar vara svåra att omsätta i klingande mynt när väl konkursen är ett faktum.

Istället gäller också här att revisorn har att ställa krav på säkerhet i form av ett förskott så snart det arbete han förväntas utföra inte är mycket begränsat till sin omfattning.

En vanlig missuppfattning i samband med företagsrekonstruktion avser rekonstruktörens ställning. Många utgår från att rekonstruktören har en ställning, som motsvarar konkursförvaltarens i en konkurs. Så är inte fallet. Företagets, ”rekonstruktionsgäldenärens”, legala ställföreträdare, VD och styrelse, är bibehållna sin rätt att företräda företaget också under rekonstruktionsförfarandet. Däremot skall de följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas.

Rekonstruktionsgäldenären har möjlighet att enligt 2 kap. 15 § första stycket punkt 2 lagen om företagsrekonstruktion åta sig nya förpliktelser om detta sker med rekonstruktörens samtycke. Med detta förbehåll har således rekonstruktionsgäldenären möjlighet att beställa nya tjänster av revisorn under företagsrekonstruktionen.

Skulle rekonstruktionen misslyckas och företaget försättas i konkurs får fordringar, som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion, förmånsrätt enligt 10 § första stycket punkt 4 förmånsrättslagen. Revisorn har bevisbördan för såväl att det träffats ett särskilt avtal som att detta skett med rekonstruktörens samtycke. Revisorn bör därför se till att skriftlig dokumentation upprättas. Fullföljer revisorn utan särskilt avtal ett till honom före ansökan om företagsrekonstruktion lämnat uppdrag kan han inte åberopa förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen.

Genom att aktivt utnyttja denna möjlighet kan revisorn således skaffa sig förmånsrätt för sin fordran i en senare inträffad konkurs. Till skillnad från förmånsrätten enligt 10 a § förmånsrättslagen omfattar förmånsrätten enligt 10 § förmånsrättslagen allt arbete, som utförts inom ramen för det med rekonstruktörens samtycke träffade avtalet.

Det är värt att notera att förmånsrätten enligt fjärde punkten i 10 § till skillnad från övriga förmånsrätter i samma lagrum inte innehåller något särskilt krav på skälighet. Mot yrkad förmånsrätt kan förvaltaren därför inte invända att vidtagna åtgärder borde ha vidtagits i mindre omfattning eller inte alls. Förmånsrätten omfattar allt beställt arbete.

En annan möjlighet för revisorn att under en företagsrekonstruktion säkra betalning för sitt arbete är att rekonstruktören beställer arbetet. Precis som en konkursförvaltare har rekonstruktören rätt att utnyttja sakkunnigt biträde och om detta är lämpligt kan han likaväl utnyttja rekonstruktionsgäldenärens revisor som en extern konsult. Även i detta fall måste revisorn säkra bevisning i form av en skriftlig beställning. Rekonstruktören ådrar sig inget betalningsansvar bara för att det av revisorn utförda arbetet varit till nytta för rekonstruktionsförsöket. Det måste föreligga en uttrycklig beställning från rekonstruktören.

Förmånsrätten i konkurs

När konkursen väl inträffat kan revisorn följaktligen ha förmånsrätt enligt såväl 10 § som 10 a § förmånsrättslagen. Båda förmånsrätterna har, om det behövs, företräde framför hyresvärdens och företagshypotekshavarens fordringar enligt 5 § förmånsrättslagen. I alla konkurser där det blir utdelning ur den företagsinteckningsbara egendomen kan revisorn följaktligen också påräkna utdelning för sina fordringar. Revisorn bör därför påkalla förskottsbetalning för sin fordran så snart erforderliga medel finns i boet.

Förmånsrätten enligt 10 a § förmånsrättslagen är till skillnad från 10 § förmånsrättslagen inskränkt till att enbart omfatta fordran på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag eller annan författning och för uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokföringsskyldighet som är föreskriven i sådan ordning.

Ser vi detta ur revisorns perspektiv kan vi konstatera att förmånsrätten enligt 10 a § förmånsrättslagen normalt inte är till någon större glädje för revisorn. Ofta torde merparten av det arbete revisorn får lägga ned i en obeståndssituation falla utanför förmånsrätten, eftersom förmånsrätten inte omfattar rådgivning, medverkan vid sammanträden som syftar till att häva obeståndet, sammanträffanden med företrädare för bank, rekonstruktör eller blivande konkursförvaltare. Inte heller omfattar förmånsrätten arbete som sammanhänger med kontrollbalansräkningsfrågor, budgets, prognoser eller liknande.

Begränsningen i tid

Ett annat osäkerhetsmoment för revisorn är förmånsrättens begränsning i tid till att omfatta arbete som har utförts de senaste sex månaderna innan konkursansökningen kom in till tingsrätten. Dröjer konkursansökan riskerar revisorn att betydande delar av hans arbete faller utanför sexmånadersfristen. Föregås konkursen av företagsrekonstruktion blir så ofta fallet. Till skillnad från vad som gäller vid återvinning till konkursbo räknas för fastställandet av förmånsrätten alltid ansökningsdagen för konkursansökan och inte dagen för ansökan om företagsrekonstruktion.

Den uppmärksamme läsaren noterar att lagtexten talar om konkursansökan och inte dagen för konkursbeslutet. När konkursansökan görs av annan än företaget självt är det inte ovanligt att det kan skilja flera veckor mellan dagen för konkursansökningen och konkursbeslutet. Trots ordalydelsen har revisorn förmånsrätt också för det arbete han utfört under tiden från dagen för konkursansökan till dagen för konkursbeslutet.

När konkursen väl inträffat bör revisorn på eget initiativ underrätta förvaltaren om sin totala fordran och i vad mån förmånsrätt görs gällande ej. Avser förmånsrätten 10 a § förmånsrättslagen måste revisorn särskilt redovisa omfattningen av revisionsarbetet och under vilken tid detta utförts.

Advokat Peter Savin Advokatfirman Glimstedt, Kalmar

KPMGs bolagsjurist Urban Engerstedt och FARs föreningsjurist Anders Strömqvist kommenterar Peter Savins artikel i nästa nummer av Balans.