IASC:s styrelse sammanträdde i mars i Sao Paolo. Vid mötet utsågs Tom Jones till ny ordförande efter Stig Enevoldsen. Stig avgår i juni efter stadgeenliga två och ett halvt år som en uppskattad och effektiv ordförande. Tom Jones är en av IASC:s nuvarande vice ordföranden och finansdirektör på Citicorp i USA. Hans ordförandetid blir sannolikt kort. Avsikten är ju att IASC skall få en ny struktur från och med 2001. Ordföranden kommer då att bli heltidsanställd. Vem som kommer att få det uppdraget är ännu inte avgjort. Först skall man välja 19 Trustees, ett val som förhoppningsvis kan vara klart före sommaren. Trustees skall sedan enas om de 14 personer som skall ingå i den nya styrelsen varav en alltså skall vara ordförande. Det namn som oftast nämns är Sir David Tweedie, nuvarande ordförande för motsvarigheten till Redovisningsrådet i Storbritannien.
Arbetet med IASC:s nya struktur pågår i stort sett programenligt. Man har dock flaggat för att det möjligen kan bli några månaders försening innan allt är på plats. En förutsättning är också att de 143 medlemmarna i IASC, dvs. FAR och övriga revisorsorganisationer, röstar för nya stadgar när IFAC sammanträder i maj. Ett problem kan också bli finansieringen. Kostnaderna för den nya strukturen ökar kraftigt. Man kan utgå ifrån att man kommer att försöka få de stora börserna att stå för huvuddelen. Sverige, som hittills svarat för ett mycket blygsamt bidrag via FAR, kommer säkert att utsättas för påtryckningar om en väsentligt större satsning.
Förvaltningsfastigheter, IAS 40
Vid sitt sammanträde antog IASC en rekommendation om redovisning av förvaltningsfastigheter. Grunddragen i denna fastslogs redan i fjol och det som återstod var beslut av mer redaktionell karaktär. Som redan redovisats i Balans ger rekommendationen en möjlighet för företag att välja mellan att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde eller till anskaffningsvärde. En fråga som diskuterades var huruvida man skulle peka ut något av alternativen, närmast då det som utgår från verkliga värden, som ”benchmark” och det andra som ”allowed alternative”. IASC valde dock att inte göra så. Även om IASC officiellt inte anser att det finns någon skillnad mellan ”benchmark” och ”allowed alternative” är det ju ändå uppenbart att begreppen tolkas som att ”benchmark” är ett bättre alternativ. Eftersom hälften av IASC inte anser att verkliga värden bör användas för förvaltningsfastigheter anger rekommendationen endast att företag skall välja ett av alternativen.
Redovisningsrådet har ännu inte tagit ställning till hur en svensk rekommendation, baserad på IAS 40, skall utformas. Det mest sannolika är väl att man väljer att enbart ta in alternativet med anskaffningsvärde. Visserligen tillåter det 4:e EG-direktivet att fastighetsförvaltande företag värderar fastigheter till verkliga värden. Det är dock en option som Sverige inte infört. Även om en lagändring är tänkbar skulle jag ifrågasätta om det finns ett intresse för en sådan ändring. Det finns flera frågetecken. Ett gäller den principiella frågan om värdering av icke-finansiella tillgångar till verkliga värden. Ett annat om det verkliga värdet kan fastställas på ett tillförlitligt sätt.
Jord- och skogsbruk
Ett av IASC:s övriga pågående projekt gäller redovisningen av jord- och skogsbruk. För svenskt vidkommande handlar det framför allt om värderingen av skogsfastigheter. Enligt ett tidigare utsänt utkast skall skog, liksom djurbesättningar och andra biologiska tillgångar, värderas till verkliga värden. Vid mötet i mars ställdes frågan om arbetsgruppen skulle utforma den kommande rekommendationen i enlighet med IAS 40, dvs. med två alternativa värderingsmetoder. Något överraskande blev svaret nej. Arbetsgruppen uppmanades att arbeta vidare med målsättningen att föreslå en värdering till verkliga värden och där värdeförändringarna redovisas löpande över resultatet. En förutsättning, som många fäster stor vikt vid, är att arbetsgruppen genomför en fältstudie för att testa hur förslaget fungerar i praktiken. Den slutliga rekommendationen väntas antas vid IASC:s kommande sammanträde i juni.
Koncernredovisning
I tidigare nummer av Balans har vi informerat om diskussionerna i USA om att, bland annat, avskaffa poolningsmetoden. Inom IASC förs en parallell diskussion kring utformningen av IAS 22, dvs. den rekommendation som ligger till grund för den svenska R1:an. En av frågorna gäller hur man fastställer när en sammanslagning av två företag skall redovisas enligt poolningsmetoden. IAS 22 nämner ett antal karakteristika, svårigheter att identifiera en köpare, att det verkliga värdet mellan företagen inte får skilja sig åt etc. Den arbetsgrupp som tillsatts för att komma med förslag till IASC har diskuterat dessa karakteristika. Slutsatsen är dock att det är svårt att finna en gemensam uppfattning. Det verkar dock finnas enighet om att skillnaderna i värde inte får överstiga 55–45 för att ett samgående skall få redovisas som poolning enligt IAS. Arbetsgruppen har också diskuterat om fler än två företag omfattas av poolningsreglerna i IAS 22. Det preliminära ställningstagandet är att så inte är fallet. Det är intressant mot bakgrund av att Akutgruppen nyligen kom till motsatt resultat när man uttalade sig om redovisningen av samgåendet mellan Linné, Cell och New Media.
Slutligen kan nämnas att arbetsgruppen uppmanades att också ta upp frågan om redovisning av samgåenden mellan företag under ”common control”, dvs. vad vi vanligen kallar för koncerninterna omstruktureringar. Det är en stor fråga och förslag till hur sådana transaktioner skall redovisas kommer därför att falla på den nya styrelsen.
Tillgångar i pensionsstiftelser
IASC fattade också ett preliminärt beslut om att göra en ändring i rekommendationen om pensioner, IAS 19. Bakgrunden är frågor från Sverige och Tyskland. Frågorna har gällt om tillgångar i svenska och tyska pensionsstiftelser är ”plan assets” som de definieras i IAS 19. Enligt IAS 19 kan ”plan assets” endast användas för utbetalning av pensioner direkt till tidigare anställda. I Sverige är det företaget som betalar ut pensionen och gottgör sig från stiftelsens tillgångar. IASC var tidigare inne på linjen att den här skillnaden var så stor att svenska stiftelsetillgångar inte skulle få kvittas mot pensionsskulden. Under mötet ändrades dock inställningen och det framstår nu som sannolikt att både Sverige och Tyskland kommer att få redovisa pensionsskulder efter avdrag för eventuella stiftelsetillgångar. Ett slutligt beslut väntas fattas i juni. Det betyder att det svenska utkastet till rekommendation, baserad på IAS 19, kan sändas ut direkt efter sommaren.
Rolf Rundfelt