Den fråga som torde ha störst betydelse för svenska företag är reaktionerna på Financial Accounting Standards Boards (FASB) förslag att avskaffa poolningsmetoden och att begränsa avskrivningstiden på goodwill. Under februari kommer FASB att anordna möten för att därefter börja diskutera en slutlig rekommendation. Remissvaren är, som kunde väntas, övervägande negativa. Det är därför inte uteslutet att de mjukas upp i slutändan och kanske utformas så att de överensstämmer med den nyligen reviderade IAS 22.
I Europa torde förslaget att ändra det fjärde EG-direktivet så att finansiella instrument tillåts värderas till verkligt värde vid det här laget ha formellt överlämnats till Portugal för granskning.
G4+1-gruppen har gett ut två debattskrifter. Den ena gäller redovisning av erhållna bidrag, gåvor och liknande. Den andra, väsentligt mer kontroversiell, handlar om leasing, närmare bestämt om att kräva att i stort sett alla leasingkontrakt redovisas som finansiell leasing. (En redogörelse för det förslaget kommer under vinjetten Internationellt i nästa nummer av Balans.)
USA
Remissvar på FASB:s förslag om att avskaffa poolning m.m.
I mitten av januari hade FASB erhållit 175 brev med synpunkter på förslaget från i höstas om att avskaffa poolningsmetoden och att begränsa avskrivningstiden på goodwill till 20 år. Svaren är övervägande kritiska. Några av synpunkterna är:
Det är inte acceptabelt att alla samgåenden skall redovisas enligt förvärvsmetoden.
Varför skall avskrivningstiden på goodwill begränsas till 20 år?
Behöver goodwill skrivas av över huvud taget?
Kan man skilja mellan goodwill och andra immateriella tillgångar i samband med ett förvärv?
Poolningsmetoden
När det gäller avskaffandet av poolningsmetoden var de som representerade banker och teknologiföretag (55 företag) mest negativa. Förklaringen är att det framför allt är i dessa branscher som man förutser en strukturomvandling. Ett krav på att alla samgåenden skall redovisas enligt förvärvsmetoden anses försvåra denna omvandling.
Andra argument, för och emot ett avskaffande, är
verkliga samgåenden där det inte går att identifiera en köpare är så ovanliga att det är onödigt att ha en särskild metod för redovisning av dem,
det finns många exempel på att poolningsmetoden har missbrukats,
även om verkliga samgåenden är ovanliga bör de redovisas på ett sätt som motsvarar deras verkliga innebörd. Ett sätt att minska missbruket är genom att föreskriva att storleksskillnaden inte får överstiga 55–45,
tillåt poolningsmetoden för alla samgåenden där likviden utgörs av egna aktier. Därigenom skulle man väsentligt förenkla regelverket (en synpunkt som fördes fram av bl.a. General Electric),
förvärvsmetoden medför en redovisning av internt genererade immateriella tillgångar vilka normalt kostnadsförs. Detta försvårar jämförelser mellan företag som växer organiskt och de som växer genom förvärv.
Goodwill
En stor majoritet accepterar FASB:s uppfattning att goodwill är en tillgång som skall redovisas i balansräkningen. Bara något över hälften stöder dock uppfattningen att goodwill måste skrivas av. Det vanligaste argumentet mot avskrivning är att värdet på goodwill inte sjunker över tiden. Tvärtom är ju affärsidén att värdet skall öka.
Bland motståndarna fanns ingen enhetlig syn på hur goodwill borde redovisas. Några ansåg att det bästa vore att skriva bort all goodwill omedelbart efter förvärvet, eventuellt direkt mot det egna kapitalet, medan andra föredrog att ersätta avskrivningarna med en årlig prövning av om det verkliga värdet översteg redovisat värde.
Endast ca en tredjedel av svarsbreven stödde FASB:s förslag att begränsa avskrivningstiden till högst 20 år. Bland de övriga fanns de som önskade hålla fast vid den nuvarande begränsningen till 40 år medan andra skulle önska en väsentligt kortare tid, helst mellan 1 och 5 år. I den senare gruppen ingick många av teknologiföretagen. Kravet är lite svårt att förstå. Normalt finns det ju inget som hindrar en kortare avskrivningstid, så länge den inte är orimligt kort.
Intressant att notera är att det bland svaren finns relativt många som stöder tanken på att man kan göra en löpande värdering av goodwill och följaktligen ersätta vanliga avskrivningar med nedskrivningar när sådana är erforderliga. Möjligen har svaren påverkats av den utformning som den amerikanska rekommendationen om nedskrivningar fått. För att skriva ner en tillgång krävs att det odiskonterade värdet av framtida kassaflöden understiger det redovisade värdet. För goodwill, med en näst intill evig livslängd, måste det vara ganska ovanligt att den förutsättningen är uppfylld.
Därtill kommer att flertalet förvärvade enheter sannolikt integrerats med det köpande företaget inom en femårsperiod. Det innebär att det inte längre går att identifiera de kassaflöden som är knutna till de förvärvade tillgångarna. Bland svarsbreven finns också de som förordar förenklade alternativ till beräkningen av kassaflöden.
Det kan handla om att en beräkning är onödig om börsvärdet väsentligt överstiger det redovisade egna kapitalet eller att man skall jämföra avkastningen på sysselsatt kapital med kapitalkostnaden.
Mest förvånande är ändå att, som FASB uttrycker det, stödet för förslaget att redovisa goodwillavskrivningar sist i resultaträkningen, årets resultat från den ordinarie verksamheten, var begränsat. Det torde vara uppenbart att det här förslaget var tänkt att mildra kritiken mot de kraftigt ökade goodwillavskrivningar som skulle följa om de övriga förslagen genomförs.
Företag skulle också få möjlighet att redovisa en vinst per aktie före och efter goodwillavskrivningar. Den ”officiella” motiveringen från FASB var att goodwillavskrivningar inte representerar ett kassaflöde.
Det får väl ses som ett hälsotecken att en majoritet av svaren var negativa. Bland kommentarerna kan nämnas svårigheterna att kräva en särredovisning av andra immateriella tillgångar (där avskrivningarna belastar rörelseresultatet), att det blir svårare att tolka resultaträkningen och att det det finns många andra kostnadsposter som företag skulle vilja redovisa på samma sätt.
FASB:s förslag behandlade också redovisning av negativ goodwill. Förslaget är att om negativ goodwill uppkommer i förvärvsanalysen, så skall den reduceras genom en nedskrivning av värdet på de icke-finansiella tillgångarna (vilket överensstämmer med RR 1:96 och med ett av alternativen i IAS 22 (revised 1998)). Skulle en del av den negativa goodwillen kvarstå, föreslår FASB att den skall intäktsföras, vilket också är lösningen i IAS 22. Även på den här punkten är flertalet remissvar negativa.
En stor majoritet föredrar tidigare praxis enligt vilken överskjutande negativ goodwill löses upp över en period på exempelvis fem år.
G4+1 Accounting by Recipients for Non-reciprocal Transfers Excluding Contributions by Owners
I skriften från G4+1-gruppen behandlas redovisning av bidrag som, företrädesvis ideella, organisationer erhållit utan krav på motprestation. Huvudförslaget är att den här typen av bidrag skall redovisas som intäkt i den period de erhålls. Ett löfte om att erhålla ett bidrag i framtiden skall intäktsföras endast om löftet binder givaren rättsligt. Staten ger ibland företag och organisationer bidrag i form av skatteförmåner. Enligt förslaget skall skatterelaterade bidrag redovisas som en komponent av årets skattekostnad.
Rolf Rundfelt