Kassaflödesrapporten – definition av sammanställningsmetoden

Direkt eller indirekt metod? Valet av sammanställningsform i kassaflödesanalysen är svår. Och oavsett om en rekommendation förordar ett alternativ är det inte klart vad som inbegrips i respektive metod. Pär Falkman och Stefan Pauli menar att en anledning kan vara att det inte finns en separat redovisningsteori för kassaflödesanalysen.

1998 publicerade redovisningsrådet en rekommendation om kassaflödesanalyser. Utgångspunkten för rekommendationen är International Accounting Standard 7 (IAS 7), Cash Flow Statement. Enligt rådet skiljer sig dock rekommendationerna åt enligt följande:

• IAS består av rekommendationstext (i fet stil) och förklarande text (”background material and implementation guidance”). RR 7:98 gör ej på motsvarande sätt åtskillnad mellan rekommendationstext och förklarande text.

• I IAS 7 (p. 19) förordas den direkta metoden för sammanställning av kassaflödesanalysen. I RR 7:98 förordas inte någon metod framför en annan. Rådet anser att den direkta metoden visserligen har vissa pedagogiska fördelar men att den indirekta metoden å andra sidan ger information som inte den direkta metoden ger. Mot denna bakgrund tar rådet inte ställning till metodval.

• I IAS 7 (p. 23) anges tre månader som gräns för löptid på kortfristiga lån. I RR 7:98 (p. 20) har gränsen tolv månader valts.

• RR 7:98 (p. 3) innehåller en hänvisning till årsredovisningslagens krav på upprättande av finansieringsanalys. Någon motsvarande hänvisning görs inte i IAS 7.

• I punkt 20 anges, som ett förtydligande, att in- och utbetalningar avseende mervärdeskatt kan redovisas netto.

• I punkt 40 anges att upplysning om förändring av räntebärande nettoskuld/nettotillgång samt upplysning av operativt kassaflöde kan vara av värde. Något liknande resonemang återges inte i IAS 7.

Ett av de främsta problemen när det gäller innehållet i en så kallad kassaflödesanalys är val av sammanställningsmetod. Den terminologi som används i ovan nämnda rekommendationer, liksom i bland annat Financial Accounting Standard 95, Cash flow statement och Australian Accounting Standard 1026, Cash flow statement, är metoderna indirekt och direkt. Oavsett om det i rekommendationerna tas ställning till val av sammanställningsmetod är det inte entydigt vad som egentligen inbegrips i termerna direkt och indirekt metod. En anledning kan vara avsaknaden av en separat redovisningsteori för finansieringsanalyser och kassaflödesanalyser. Innehållet i en indirekt eller direkt metod är beroende på vilka justeringar som företas i analysen samt var, och om den löpande verksamheten är brutto- eller nettoredovisad. Det faktum att det är två variabler som inverkar på vad som utgör en direkt eller en indirekt metod gör att definitionsmöjligheterna eller rättare sagt variationsmöjligheterna ökar.

En teoretisk referensram för upprättande av kassaflödesanalyser1

Innehållet i en finansieringsanalys eller kassaflödesanalys kan definieras utifrån nedan angivna sex faktorer. Var och en av dessa faktorer har i sin tur olika variationsmöjligheter. De fyra först nämnda är oberoende av varandra och skall ses som huvudfaktorer. Sammansättningen av dessa fyra faktorer påverkar de två sistnämnda.

• Indelning

• Medelsbegrepp

• Ingångsbegrepp

• Grunddata

• Justeringar

• Placering av justeringar

Dessa sex faktorer utgör grunden för ytterligare en:

• Val av sammanställningsmetod

De sex förstnämnda faktorerna kan således användas för att beskriva vilken typ av metod som används för att upprätta analysen. De kan också användas för att förklara innehållet i de nuvarande begreppen indirekt och direkt metod. Nedan följer en kort beskrivning av de olika faktorerna.

Sambandet mellan grunddata, ingångsbegrepp och justeringar

Justeringar aktualiseras också när ingångsbegrepp och medelsbegrepp inte har en naturlig koppling. En naturlig koppling existerar mellan inbetalningar och utbetalningar som ingångsbegrepp och likvida medel som medelsbegrepp på samma sätt som intäkter minus kostnader automatiskt leder till medelsbegreppet resultat. Vid samtliga övriga kombinationer erfordras justeringar.

Sambandet mellan ingångsbegrepp, medelsbegrepp och justeringar

Baserat på ovanstående justeringar kan följande samband upprättas mellan kassaflöde från den löpande verksamheten och det redovisade nettoresultatet.

Placering av justeringarna

Justeringar kan göras på två sätt:

• Implicita justeringar är justeringar som görs av grunddatan för att erhålla ett givet ingångsbegrepp. Justeringarna sker utanför själva rapporten.

• Explicita justeringar görs när ingångsbegreppen inte har någon naturlig koppling till valt medelsbegrepp. Sådana justeringar görs synliga i rapporten.

För explicita justeringar existerar i praktiken två möjliga placeringsalternativ.

• Antingen i direkt anslutning till det ingångsbegrepp som justeringen är hänförlig till, eller

• I en summa på annat ställe i rapporten.

Justeringskategori 1 (ILR) placeras alltid i direkt anslutning till ingångsbegreppet. För justeringskategori 2 (FR_D) är det vanligt att justeringen placeras i en totalsumma antingen nederst i analysen eller som en del av den löpande verksamheten. Justeringarna kan även fördelas ut till respektive rad som givit upphov till justeringsposterna. Resultatet av sådana justeringar blir att varje rad uttrycker den exakta påverkan på likvida medel alternativt som en del av respektive sektor som har gett upphov till den aktuella förändringen. Traditionellt sett har diskussionen om finansieringsanalysen handlat om hur justeringarna skall göras vilket också utgör det grundläggande problemet för att avgöra vilken metod som egentligen används vid upprättandet.

Val av sammanställningsmetod

Metodvalet beror i enlighet med den presenterade referensramen på huruvida justeringar inbegrips eller inte i rapporten och i så fall huruvida de görs implicit eller explicit. Följande tre kategorier av sammanställningsmetoder kan alltså definieras:

1. Inga justeringar

2. Implicita justeringar

3. Explicita justeringar

En metod som inte inbegriper justeringar innebär att valt medelsbegrepp har en naturlig koppling till valda ingångsbegrepp. Dessutom finns de flödesbegrepp som valts som ingångsbegrepp tillgängliga som grunddata. Ingångsbegrepp och grunddata är alltså identiska, det vill säga:

1. Grunddata = Ingångsbegrepp ⇒ Medelsbegrepp

En metod som enbart inbegriper implicita justeringar innebär att valt medelsbegrepp har en naturlig koppling till valda ingångsbegrepp. Däremot behöver de aktuella flödesbegreppen inte finnas tillgängliga som grunddata. Grunddatan justeras utanför rapporten. Följande gäller alltså:

2. Grunddata +/– Justeringar = Ingångsbegrepp ⇒ Medelsbegrepp

I den tredje metoden sker justeringarna explicit. Detta innebär att grunddata och ingångsbegrepp är identiska, men den naturliga kopplingen mellan ingångsbegrepp och medelsbegrepp saknas. Ingångsbegreppen justeras i rapporten enligt följande:

3. Grunddata = Ingångsbegrepp +/– Justeringar ⇒ Medelsbegrepp

Direkt och indirekt metod

Normgivare runt om i världen använder vanligtvis uttrycken direkt och indirekt metod istället för att beskriva problematiken utifrån de tre ovanstående metoderna. Begreppen direkt och indirekt är inte generella med avseende på val av medelsbegrepp och ingångsbegrepp och beteckningarna ger inte heller uttryck för hela den sammanställningsprocess som startar i grunddata och slutar i medelsbegrepp. De tar endast hänsyn till förhållandet mellan ingångsbegrepp och det medelsbegrepp som används. Definitionerna fokuserar vidare endast på den löpande verksamheten och tar ingen hänsyn till investerings- respektive finansieringsverksamhet.

• Den indirekta metoden står för att den löpande verksamhetens betalningsflöde framkommer indirekt genom att explicita justeringar görs av intäkter och kostnader.

• Den direkta metoden kännetecknas av att justeringar inte görs i rapporten. Denna metod utesluter dock inte att implicita justeringar görs. Direkt metod betyder således inte att justeringar inte utförs vilket gör att begreppet är tvetydigt.

Begreppen ger också intryck av att definieras utifrån huruvida den löpande verksamheten är brutto- eller nettoredovisad, det vill säga huruvida utgångspunkten tas i det redovisade nettoresultatet eller i den redovisade omsättningen. Den direkta metoden kräver i det här fallet att utgångspunkten tas i omsättningen.

Förhållandet mellan de tre förstnämnda definierade sammanställningsmetoderna och de etablerade metoderna kan därför beskrivas enligt följande:

Det är vidare inte tydligt på vilket sätt som de nämnda normgivarna använder termerna direkt och indirekt. Det finns en viss skillnad mellan till exempel International Accounting Standards Committee (IASC) och Redovisningsrådet (RR) samt mellan Financial Accounting Standards Board (FASB) och IASC vilket gör att begreppen inte har harmoniserats i den utsträckning som skulle vara nödvändig för att de skall vara praktiskt användbara.

Innehållet i termerna direkt och indirekt metod är således inte entydiga på en mer teoretisk nivå. FASB använder exempelvis termen direkt metod i större utsträckning när de diskuterar en rapport som baseras på faktiska betalningar som inte baseras på innehållet i balans- och resultaträkningen. Detta skiljer sig från innehållet i IAS 7 och RR 7:98 eftersom dessa rekommendationer mer fokuserar på huruvida analysen är bruttoredovisad eller inte. En genomgång av de olika rekommendationerna visar på att de aktuella normgivarna klassificerar de olika sammanställningsmetoderna i enlighet med nedanstående uppställning.

Det skulle underlätta om de olika metoderna endast fick en betydelse i fortsättningen för att undvika problem. Förslagsvis skulle den direkta metoden innebära att en kassaflödesanalys upprättas baserad på faktiska kassaflöden och den löpande verksamheten bruttoredovisas. Den indirekta metoden däremot skulle innebära att analysen rekonstrueras eller justeras, antingen explicit eller implicit och ingen hänsyn tas i det här fallet till om analysen är brutto- eller nettoredovisad. Det skulle vidare vara lämpligt om även rapporterna särskiljs från varandra. Förslagsvis skulle benämningen betalningsflödesrapport användas för rapporter som uteslutande redovisade reella kassaflöden och som upprättas utan justeringar. Andra rapporter skulle förslagsvis benämnas kassaflödesanalyser eller finansieringsanalyser.

Ek. dr. Pär Falkman och Ek. dr. Stefan Pauli är verksamma vid Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Pär Falkman medverkade senast i Balans nr 6–7/99 och Stefan Pauli i nr 1/98.