Tisdagen den 25 januari publicerade The Times i London en nyhetsartikel som snabbt kom att kablas ut till många länder: 7 000 anställda på Arthur Andersens brittiska kontor behövde nu, i det nya millenniet, inte längre bära mörk kostym på arbetet. Kolumnister, modeskribenter och skämttecknare jorden över fick naturligtvis bråda dagar.
Bakgrunden var ett meddelande till personalen att de kunde klä sig som de ville och det var en del ”av en vilja att leva upp till den frihet och de möjligheter som den nya ekonomin erbjuder ...”. Tanken är alltså att revisorer som är ute bland t.ex. IT-entreprenörer i jeans och fleecejacka inte ska behöva känna sig annorlunda när de står där i traditionell mörk kostym och slips.
Chefen föregick med gott(?) exempel
Philip Randall, UK managing partner, markerade den nya tiden genom att komma i grå byxor och blå skjorta utan slips på måndagsmorgonen den 24 januari. Och enligt Times tänkte PricewaterhouseCoopers följa efter genom att meddela att det är frivilligt om man vill bära slips eller inte.
På Andersens intranet uppmuntrades alla de anställda att diskutera sina olika idéer och även att fundera på hur den nya tidens affärsklädsel borde se ut.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
Cary Cooper, professor i organisationspsykologi vid universitetet i Manchester, var t.ex. tveksam:
– Revisorer har alltid burit kostym. Det får dem att känna sig säkra. Det här kommer att bli som en chock för dem. Vad ska vara tillåtet egentligen? Det blir jobbigt för dem i början.
Och John Morgan, redaktör på mycket det fashionabla herrmodemagasinet GQ var inte heller övertygad:
– Många män är hopplöst dåliga på att klä sig snyggt och ledigt. Jag tror att revisorerna kommer att upptäcka att de har ställt till det för sig.
Ett passionerat försvar för den mörka kostymen
Den starkaste reaktionen kom samma dag och i samma tidning från Mark Palmer, kolumnist i Times. Han skrev under rubriken Forget informality – it’s time to make the suit case (ett möjligt försök till översättning: Glöm det lediga – nu gäller det att vinna kavajslaget):
”Det här är ett stort misstag. Revisorer ska ha kostym på sig, precis som professionella dykare ska ha syrebehållare på ryggen och simfenor på fötterna.
Penningherrarna ska gå att känna igen på en gång, precis som man omedelbart kan känna igen en anställd i snabbköpet när man letar efter mango chutney överallt och inte kan hitta någon. De ska ha kostymer och sobra skjortor och polyesterslipsar precis som sjukhusanställda ska ha vit rock, som domare ska bära peruk, som församlingspräster ska ha sin ’hundkrage’, som professionella fotbollsspelare ska använda hårkräm och tuggummi, som prostituerade inte ska ha någonting på sig alls.”
Så långt de brittiska reaktionerna. Bortsett från att engelska skribenter gärna utrycker sig så här drastiskt, bör man väl för ordningens skull påpeka att svenska revisorer i regel inte bär polyesterslips.
Kanske kan man också fråga sig vart kvinnorna har tagit vägen i den här rapporteringen.
Klart är dock att Balans ber att få återkomma när även FAR-ledamöterna kommer till jobbet iklädda den nya frihetens uniform.
Bengt Holmquist