Första talare efter inledningsanförandet var Catherine Moukheibir, executive director hos Morgan Stanley i London. Hon talade om de internationella erfarenheterna av aktiemarknadsinformation från den nya ekonomins företag.
Hon inledde med att säga att när marknaden är dålig för den nya ekonomin, så drar det med sig de andra företagen.
– Det är dags att stanna upp och tänka efter ett tag, sa hon.
Och hon betonade att de flesta nya företag också hör till denna s.k. nya ekonomi, en företeelse som hon definierade så här:
– Företag som oberoende av sektor och ålder har anammat IT-teknologi och Internet för att sköta sina affärer på en daglig basis.
Sedan har naturligtvis vissa företag använt sig av ett .com för att kunna rättfärdiga höga värderingar.
Hon menade att Sverige låg väl framme med sina många företag i den nya ekonmin. Men hon sa också att det fanns många sådana företag i Östeuropa eftersom där tidigare saknades en ”modern gammal” struktur i näringslivet.
Förändrar miljön för alla företag
– Det här förändrar miljön för alla företag, betonade Catherine Moukheibir. Om fem år är alla företag internetföretag eller också är de inte några företag längre. Den stora förändringen ligger i kostnaden för att skaffa kunder. Dessutom försvinner mellanhänder, det blir billigare både att komma igång och att ta sig in på marknader.
Inte minst viktigt ansåg hon att det var med möjligheten till förbättrad kundservice.
– I denna nya omgivning skapas det vinnare och förlorare mycket snabbare än tidigare.
– Man ska tala om sina mätmetoder i de gamla företag som nu moderniserat och måste byta redovisning för att visa det, sa Moukheibir, som också menade att dcf (Discounted Cash Flow) var en lämplig metod också i den nya ekonomin.
Hon talade om olika mätmetoder: top-down kunde vara bäst i företags inledande faser, men att mer nedbruten och detaljerad information (bottom-up) i längden vore mer relevant.
Catherine Moukheibir betonade flera gånger vikten av att informationen från företagsledningen är både detaljerad och relevant.
Ledningen kan göra mycket
– Ledningen kan göra mycket för att ge analytikerna möjlighet att värdera företaget bottom-up. Man måste vara öppen och tala om sina kunder och sina marknader. Vad är det man tänker fokusera på?
Frågor som hon menade kunde vara svåra att få reda på och förutse, fakta som kan bli bortglömda i den allmänna euforin över det nya. På samma sätt måste man också vara klar över ett företags konkurrensfördelar och dess uthållighet.
– Många saknar uthållighet, de gör en snygg start och sedan blir det inte mer. Och en hel del nya företag är ju faktiskt bara en ny distributionskanal.
Information tar mycket tid för ledningen i nya företag på snabbväxande marknader, men det är nödvändigt att ta sig den tiden. Det finns företag som inte redovisar mer än det allra nödvändigaste menade hon.
– Och det finns sådana som Nokia som skickar 4–5 e-mail om dagen till investerare och analytiker.
Just Nokia kanske klarar det med äran i behåll men annars menade hon att lagom är bäst, man får inte dränka marknaden i en ström av information.
Vidare uppmanade hon auditoriet att komma ihåg att när den nya ekonomins företag kom igång för sju eller nio år sedan arbetade alla analytiker med den gamla ekonomins företag, ofta i branscher som idag inte är särskilt populära. Därför kan det hända att de också nu använder gamla betraktelsesätt.
I företagets intresse
– Det ligger i företagens intresse att lämna information, påpekade hon vidare. Annars gör ju analytikerna prognoser och gissningar.
På en fråga av dagens moderator Peter Malmqvist betonade hon också att företaget ska göra egna prognoser, inte lämna över det till analytiker.
Och så påminde hon om att marknaden inte gillar överraskningar. Inte heller plötsliga goda nyheter; de kan lätt skapa en skepsis kring företagets förmåga att göra prognoser.
Man måste visa att man själva behärskar sitt material, att analytiker och investerare kan lita på att företaget har full kontroll på läget.
– Det här är svårt i nya företag som saknar historia, det inte finns några tidigare prestationer att gå på. Men det är faktiskt lika svårt för de gamla företag, bilindustrin till exempel, som nu ska återuppfinna sig själva i den nya ekonomin, sa Moukheibir.
Som sedan än en gång pläderade för öppenhet:
– Osäkerheten om vad man vågar berätta inför konkurrenterna gör många tveksamma att publicera relevanta siffror och då blir aktiekursen sämre. Andra vågar ändå berätta och de belönas i regel med bättre aktiekurser.
Texter: Bengt Holmquist och Åsa Johansson.