En kväll ville inte lille Olle sova, han avkrävde en säga av sin FAR. Denne, i vårt fall den utarbetade revisor A-son, satte sig trött vid sängfoten och berättade följande:
För ett år sedan var jag revisor i ett företag som gjorde klädnypor. De tillverkades och såldes i Sverige. För varje nytt räkenskapsår ökade försäljningen och lönsamheten var god. På grund av en del förvärv var dock balansräkningen ansträngd med lågt rörelsekapital.
Företagets ekonomichef insjuknade hastigt och efter någon månad upptäcktes det att hon inte skulle komma tillbaka. Under sjukdomstiden samt en kortare tid därefter hjälpte vi därför till med en ekonomitjänst hos företaget. På grund av den dåliga likviditeten fanns det fortlöpande förfallna fordringar till revisionsbyrån, betalning skedde dock löpande och vid inget tillfälle fanns fordringar som var äldre än fyra månader.
Tiden gick, en ny ekonomichef tillträdde och vi genomförde revisionen och avlämnade revisionsberättelsen.
Efter en tid blev den likvida situationen allt sämre och företaget beslöt att ställa in betalningarna. En företagsrekonstruktion inleddes. Vid denna tidpunkt hade vi fordringar på 70 kkr som till större delen avsåg revisions- samt redovisningsarbete. En rekonstruktör tillsattes och denne gick igenom företagets skulder och det noterades att revisionsbyrån hade prioriterade fordringar på 125 kkr, skatteskulder på 6 miljoner, lån i bank på 4 miljoner samt övriga skulder på 2 miljoner. Varulager och fordringar uppgick till 13 miljoner.
En överenskommelse slöts med företagets bank att driva rörelsen vidare då den gav ett likvidmässigt överskott. Samtidigt påbörjades arbetet med att söka nya finansiärer. Rekonstruktören och banken slöt överenskommelse med övriga fordringsägare varvid revisionsbyrån enligt förmånsrättslagen skulle få full utdelning på sina fordringar, bara de kunde vänta till dess att den likvida ställningen i företaget blev bättre. Under rekonstruktionstiden genomfördes omfattande insatser från revisionsbyråns sida.
Tyvärr misslyckades försöket att finna nya finansiärer och åtta månader efter det att rekonstruktionen inleddes (dagen före julafton) sade banken upp sina lån och bolaget försattes i konkurs. Rekonstruktören hade då tillsammans med verkställande direktör och revisor A-son lyckats ökat företagets likvida medel från 0 till 3,5 Mkr. Med dessa likvida medel och genom att låta överlåta rörelsen med varulager till ett lågt pris kunde banken gå skadeslös ur konkursen.
Några dagar in på det nya året fick revisor A-son ett tråkigt brev. Konkursförvaltare Gnid-son meddelade att inga av de fordringar som revisionsbyrån hade vid rekonstruktionens start ingick bland de prioriterade fodringarna, då sex månaders fristen för länge sedan löpt ut. Överenskommelsen med rekonstruktören saknade enligt Gnid-son grund och avvisades, banken medgav att en överenskommelse fanns men då den saknade stöd i lagen ”fann de inget behov av att följa den”. Det torde stå utom allt tvivel att revisor A-sons insatser under rekonstruktionstiden varit avgörande för ökningen av de likvida medlen. Några kortfristiga skulder förelåg ej.
Så min son lita aldrig på en bank eller en jurist, avslutade fadern. Men det sista hörde inte lille Olle för han sov redan djupt.
(Revisor A-sons namn är fingerat.)
Johan Rudengren är godkänd revisor och driver revisionsbyråverksamhet i tre städer i Sörmland.
I anslutning till bifogade betraktelse har han även sammanställt en faktaruta.
Fakta om förmånsrättslagen
Förmånsrättslagen 10 a § ger revisorer rätt att ur ett konkursbo erhålla ersättning för nedlagd tid inom en sexmånaders period räknat från den dagen då konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Insolvensutredningen från 1992 lämnade ett förslag om företagsrekonstruktion för företag som kommit på obestånd (prop. 1995/96:5). Det innebär i korthet att en rekonstruktör tillsätts under en tidsperiod där verksamheten drivs vidare med målsättning att ge företaget möjlighet att återställa sitt egna kapital. Företaget kan i princip inte försättas i konkurs under rekonstruktionstiden (det finns vissa undantag). Revisionsarvode för nedlagd tid under rekonstruktionen har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen.
Bristen i lagstiftningen är följande:
För de fall en revisor vid ansökan om företagsrekonstruktion har fordringar på företaget för nedlagd tid inom sex månader räknat från ansökan om rekonstruktion, räknas inte sexmånadersfristen från ansökningsdagen för rekonstruktion, utan den räknas från en eventuell senare ansökan om konkurs.
Revisorn kan söka företaget i konkurs, men den blir vilandeförklarad (en möjlighet som inte var känd i det aktuella fallet, varför det uppstod en moment 22-situation) då företaget på grund av rekonstruktionen inte kan försättas i konkurs, för att rädda sina fordringar.