Thomas Thiel och Urban Engerstedt förordar i Balans nr 3/99 att revisorerna i bolag som vänder sig till den internationella kapitalmarknaden i revisionsberättelsen lägger till att redovisningen ger ”en rättvisande bild”.
Syftet med detta skulle vara att tillgodose ett annat behov hos just denna kategori av företag vad avser information som lämnas i revisionsberättelsen och jag förmodar att man därmed avser behovet att ytterligare definiera beskrivningen av bolagens verksamhet och finansiella ställning. Jag håller med om att detta behov finns men vill samtidigt å det bestämdaste varna för de fallgropar som ligger i ett troskyldigt tillägg av en upplysning med referens till ”rättvisande bild”. Skälen till denna varning är flera.
I förarbetena till årsredovisningslagen diskuterades ingående vad som menas med ”rättvisande bild” och man konstaterade att det var ett begrepp som infördes i EG-direktiven efter ett krav från Storbritannien i samband med dess inträde i dåvarande EG. Tyvärr skickade engelsmännen inte med någon bruksanvisning till vad man menade med ”true and fair view” och det finns heller ingen att tillgå om man idag söker vidare. Varje medlemsland har därefter i takt med implementeringen av EG:s 7:e bolagsdirektiv uppfunnit egna definitioner och Sverige är inget undantag från detta.
(Års)redovisnings(lag)kommittén konstaterade att den svenska redovisningsseden innehöll ett antal ofullständigheter t.ex. redovisningen av latenta skatter och var delvis inne på tanken att tillåta s.k. overriding, som EG-direktivet medgav, en möjlighet som t.ex. våra danska vänner utnyttjat. Overriding innebär, som bekant, att man förväntas bryta mot redovisningslag och rekommendationer om man måste för att åstadkomma en rättvisande bild. Tanken med detta är i grunden god men innebär ett stort ansvar för upprättaren av årsredovisningen.
Egen definition
Lagrådsremissbehandligen innebar i sak ett konstaterande att vi svenskar inte var mogna detta ansvar och föreslog en definition av ”rättvisande bild” som den bild som ges om man följer redovisningslag och rekommendationer. Därmed har vi i Sverige en alldeles egen definition av ”rättvisande bild” som inte utan vidare bruksanvisning låter sig översättas till andra språk. Den av lagrådsremissen föreslagna strykningen av referensen till ”rättvisande bild” ger därför en försäkring om att en läsare av revisionsberättelsen inte lägger in mer i uttalandet än det kan stå för.
Att det ”inte är realistiskt att investerare och analytiker runt om i världen skall vara förtrogna med ... ... det närmare innehållet i svenska lagar och lagförarbeten” används av Thiel/Engerstedt som ett argument för att man utöver referensen till årsredovisningslagen skall lägga till att redovisningen ger en rättvisande bild. Jag tror man har helt rätt i antagandet om den dåliga förståelsen för vad vi menar med ”upprättad enligt årsredovisningslagen” men att just detta förhållande är ett argument för att vi måste vara extra försiktiga med att förtydliga det med ett fritt hängande tillägg av att redovisningen ger en ”rättvisande bild”.
En i detta sammanhang okunnig placerare eller långivare i USA, England eller vilket annat land som helst måste ha rätt att läsa uttalandet som att redovisningen motsvarar vad han är van vid att se som rättvisande (lokal GAAP) eller i varje fall motsvarande internationell redovisningsstandard (IAS). Vi exponerar oss egentligen för en ännu större risk med det löst hängande tillägget om rättvisande bild för en kunnig läsare i utlandet. Antag att denne känner till ofullständigheterna i den svenska redovisningsstandarden t.ex. med avseende på latenta skatter och därefter läser att revisorn intygat att redovisningen ger en rättvisande bild. Han måste ha rätt att anta att revisorn därmed menar att redovisningen är mer rättvisande än vad som följer av att den är upprättad enligt årsredovisningslagen.
Flitigt diskuterat
Frågan om tillägget av rättvisande bild har varit uppe på ett antal slutrevisionsmöten och styrelsepresentationer under våren där företrädare för klientföretag yrkat på att revisorerna skulle lägga till uttalandet om rättvisande bild. Man måste ha förståelse för detta önskemål samtidigt som vi som revisorer måste begränsa den riskexponering som följer av ett troskyldigt tillägg om ”rättvisande bild”.
Vi har i FARs presidium under den innevarande ”påskriftssäsongen” fått appeller om vägledning från revisorer som känt press från klientföretag av att göra detta tillägg och vi har upplyst frågeställarna att FARs modell för revisionsberättelse fortfarande gäller och att man vid ett eventuellt tillägg om ”rättvisande bild” för internationellt verksamma klienter måste vara tydlig med referens till det svenska ramverket och den ”rättvisande bild” som därav följer. Den av Thiel/Engerstedt föreslagna formuleringen ger måhända den säkerheten men det finns nog skäl att uttrycka det ännu tydligare.
Frågan om en utvärdering av formuleringen på den punkten (och även i andra avseenden) har remitterats till FARs Revisionskommitté och vi kan sannolikt efter sommaren förvänta oss ett slutligt förslag. Tills dess ligger det ett stort värde i att revisorer formulerar sig på ett enhetligt sätt och jag vill därför rekommendera att vi sluter upp bakom den formulering vi i kårdemokratisk ordning en gång bestämt oss för och att vi nu låter Revisionskommittén grundligt tänka igenom problematiken och föreslå eventuella förändringar.
Auktor revisor Mats Fredricson , Arthur Andersen och vice ordförande i FAR