Varför heter det leverantörsskulder, INTE leverantörskulder, I ALL redovisningslitteratur? Det rör sig ju inte om leverantörens skulder. Sammansättningar är vanliga i svenskan, och förhållandet mellan det sammansatta ordets delar kan vara av alla möjliga slag. I det här fallet vet vi att ordet betyder skulder till leverantörer. Det säger oss såväl praxis som baskontoplanen. Att vi skjuter in ett s mellan leverantör och skulder beror på att det känns naturligt när vi uttalar en sammansättning där den första delen är flerstavig och slutar på betonat -ör. S:et är ett s.k. foge-s, inte ett genitiv-s.
Hur vi bildar sammansatta ord är ett ämne som förtjänar större intresse. Möjligheten att bilda nya ord för nya företeelser betyder mycket för hur användbart ett språk är. I en tid då svenska språket är hotat på flera områden har vi knappast råd att låta konsten att bilda sammansättningar falla i glömska.
Sammansättningsfogen kan se ut på olika sätt. Tänk på ord som köpeskilling, varuinköp och gåvobeskattning. Vi skjuter in en vokal eller ändrar vokalens kvalitet, naturligtvis för att underlätta uttalet. Inlånade ord med främmande slutstavelser, t.ex. gymnasium och kompendium, förändras till gymnasie- och
kompendie- i sammansättningar, t.ex. i ord som gymnasieskola och kompendieförsäljning.
Det finns tecken på att kunskapen om denna ordbildning håller på att försvinna. Det är inte ovanligt att se ett seminarie i stället för ett seminarium, som om ordet seminarieprogram delats upp med ett enkelt snitt. Och alla har vi nog lagt märke till att ordet millennieskifte vållar problem. Vi skulle aldrig skriva gymnasiumingenjör, men millenniumskifte möter vi då och då i aktuella texter.
Den vanligaste sammansättningsfogen, s:et, används inte bara som uttalslättnad. Sammansättningar kan i sin tur ingå i nya sammansättningar, och då får ofta s:et den praktiska funktionen att markera vad som är huvudfog i den nya sammansättningen. Vi säger provundersökning, men i stickprovsundersökning skjuter vi in ett s, som markerar att sammansättningen är bildad av stickprov och undersökning.
Att avstava i huvudfogen är läsarvänligt. I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista, som kom i höstas, får huvudfogen så kallad stor avstavningsmarkering. Det är en av nyheterna i denna nya, tolfte upplaga av ordlistan att det markeras hur flerstaviga ord är sammansatta, av stora och små delar. Det är ett försök ”att i själva orden lägga in en viss information om svensk ordbildning. En sådan kunskap borde vara av intresse för var och en som vill lära sig något om svenska språkets byggnad.”
Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor åt FAR. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner, t.ex. via e-post till jlj.gardell@swipnet.se.