För några år sedan genomförde Kommissionen en större undersökning av skillnader mellan IAS och direktiven. Denna undersökning har nu följts upp och kompletterats med en genomgång av samtliga IAS fram till och med IAS 31.
Kommissionens slutsats kan uppfattas mycket glädjande. Det finns bara två verkliga skillnader och båda är ganska udda. Den första gäller omvända förvärv, en företeelse som krävs enligt IAS 22 men som inte är förenlig med direktiven. Den andra gäller upprättande av koncernredovisning när ett dotterföretag bedriver en verksamhet som avviker från koncernens övriga verksamhet så kraftigt att koncernredovisningen riskerar bli missvisande. I sådana fall föreskriver direktiven att dotterbolaget skall redovisas i enlighet med kapitalandelsmetoden vilket inte är förenligt med IAS 22.
I praktiken är det alltså osannolikt att någon av de här skillnaderna får betydelse. Därmed inte sagt att tillämpningen av IAS blir enkel. Kommissionens undersökning utgår nämligen från att företag alltid väljer sådana alternativ i olika IAS som är förenliga med direktiven. Ett exempel gäller uppställningen av resultaträkningen. Där gäller att endast den funktionsindelade uppställningsformen är acceptabel. Företag som väljer kostnadsslagsindelning skall nämligen redovisa lagerförändringen som en del av intäkterna enligt direktiven men som en del av kostnaderna enligt IAS 1. Företag som vill redovisa på ett sätt som är förenligt med både IAS och direktiven har alltså ett begränsat antal optioner att välja mellan; optioner som inte alltid framstår som de mest ändamålsenliga.