Notiser: Erfarenheter från första revisorsexamen

Revisorsnämnden (RN) arrangerade den 13 januari ett seminarium om utbildningsfrågor och erfarenheterna från den första revisorsexamen. Deltagare var ett 25-tal representanter från revisionsbyråer, Svenska Revisorsamfundet SRS, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Institutet för Revisorsutbildning IREV samt universitetsvärlden.

Varför var det så få som ville gå upp i den första revisorsexamen? Kravet på praktiktidens längd har ju blivit kortare. Och man har därmed chans att ”vinna två år” och bli påskrivande revisor tidigare.

Inledningsvis redogjorde Gunilla Arvidsson från RN för kraven för att bli godkänd och auktoriserad revisor, dvs. revisorsexamen respektive högre revisorsexamen.

– Den stora skillnaden om man jämför med tidigare är att vi infört en examen i Revisorsnämndens regi.

Stora förändringar

Kraven för att bli godkänd revisor har sedan den 1 januari 1997 ökat väsentligt. Den obligatoriska teoretiska delen upp till en viss nivå är identisk med den för att bli auktoriserad revisor.

Ekonomutbildningen vid landets universitet och högskolor sammanfaller inte direkt med den teoretiska utbildning som krävs enligt Revisorsnämndens föreskrifter. Speciellt svårt kan det vara att få alla poäng som krävs i externredovisning. En diskussion följde om högskolornas/universitetens utbildningar överensstämmer med kraven för revisorsexamen.

– Jag efterlyser en kommunikation mellan universitet/högskolor och Revisorsnämnden, sa Einar Björkander, ordförande i FARs examensråd.

Anna-Karin Norberg upplyste om att FARs utbildningskommitté med hjälp från kansliet gjort en sammanställning över hur väl utbildningen vid högskolor/universitet sammanfaller med kraven för auktorisation.

– Det är framförallt inom handelsrätten som utbildningen inte räcker till, menade Anna-Karin Norberg.

Gunilla Arvidsson berättade att man har möjlighet att lämna in sina akademiska meriter till RN som gör en preliminär bedömning ifall de överensstämmer med kraven. I samband med detta diskuterades också vilka möjligheter som ska finnas för att komplettera sin utbildning på högskola/universitet eller IREV.

Vilken kvalité?

I det nya systemet måste man först ha revisorsexamen innan man kan genomgå högre revisorsexamen och eftersom det i de flesta fall räcker med att vara godkänd revisor väcktes frågan var incitamentet finns för att gå vidare till högre revisorsexamen.

– Många känner att det inte finns någon anledning att gå vidare, det räcker med att vara godkänd revisor för att bli ”påskrivande”. Det finns många frågor kring detta ute på byråerna och också en viss oro. Vilken kvalité vill man ha på sina medarbetare?, menade någon.

Ytterligare synpunkter som framfördes var:

– Hur mogen är man efter att ha arbetat tre år? Hur ”lämplig” är man som påskrivande revisor efter så kort erfarenhet?

– Idag går man bredvid en erfaren kollega som delar med sig av sina erfarenheter och man är normalt först vald medrevisor innan man blir påskrivande. På det sättet blir det en gradvis uppgradering.

Man diskuterade också varför det inte finns något direkt prov för högre revisorsexamen. Man kan dock, om man vill, först genomgå revisorsexamen för att sedan i direkt anslutning avlägga högre revisorsexamen.

– Det är den möjligheten som finns om man direkt vill bli auktoriserad. Men vi har ännu inte fått in någon sådan ansökan, upplyste Gunilla Arvidsson.

Revisorsnämnden har ett examensråd, vars arbetssätt i mycket påminner om FARs examensråd. En provkonstruktör gör ett idéutkast till prov, som sedan diskuteras, omarbetas och fastställs i nämnden.

Verklighetsnära

Dan Brännström, som konstruerade RNs första prov i höstas och nu håller på med nästa som ges i juni, berättade om provens inriktning och struktur. Proven omfattar 4–8 praktikfall som ska påminna om verkliga situationer och olika ämnesområden kan integreras i ett praktikfall.

– Det är viktigt att problemen är så lika verkligheten som möjligt.

Ämnesområden som ska ingå är: revision, redovisning, revisorsrollen, handelsrätt, beskattningsrätt och informationsteknik. Dessutom ska någon aktuell fråga ingå som till exempel år 2000-problematiken. Ämnesområden som också kan förekomma i proven är: ekonomisk analys, företagsvärdering, finansiering och nationalekonomi. I provet för högre revisorsexamen görs praktikfallen mer komplexa och innehåller en förhöjd revisionsrisk.

Hjälpmedel

Alla hjälpmedel är tillåtna utom kontakt med andra personer (t.ex. via mobiltelefon och dator).

– När det gäller hjälpmedel torde FARs samlingsvolym och en miniräknare vara självklara val. Vad man i övrigt ska ha med sig i form av dator, databaser, CD-skivor, litteratur, kursdokumentation och egna anteckningar är upp till tentanden själv, tyckte Dan Brännström.

Det diskuterades att man eventuellt skulle ge någon vägledning vid val av hjälpmedel för de som kommer från mindre byråer.

Karl Liljeberg, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, som i höstas avlade revisorsexamen och blev förste godkände tentand, medverkade vid seminariet och delade med sig av sina erfarenheter. Så här kommenterade han sitt val av hjälpmedel:

– Jag hade med mig datorn med ett antal databaser och mallar, samt samlingsvolymen, miniräknare, ett par pärmar med anteckningar och ytterligare några böcker. Eftersom tiden är knapp hinner man inte sitta och slå så mycket.

Provtiden är 2 x 4 timmar fördelat över två dagar (eftermiddag första dagen och förmiddag andra dagen).

– Första dagen var det väldigt stressigt, medan jag andra dagen hade ganska gott om tid, berättade Karl Liljeberg.

– När jag så här i efterhand studerar proven kan jag se att det är en viss snedfördelning av svårigheterna mellan delarna av proven, tyckte Dan Brännström.

Maximalt antal poäng är 100 och för godkänt resultat krävs 75 poäng utan särskilda krav på fördelning mellan uppgifter. Bedömningen av svaren på varje fråga görs enligt principen: sakinnehåll 3 poäng och struktur och språk 1 poäng.

– Jag blev förvånad över hur välstrukturerade svaren var. Skulle man skriva ett brev så var svaret uppställt som ett brev, berättade Bertil Gandemo som är van att rätta tentor inom universitetsvärlden.

Martin Johansson, SRS, undrade varför företagen i exemplen/fallen var så stora.

– De flesta arbetar ju inte i den storleken av företag och fallen blir väl inte ”sämre” för det?

Dan Brännström och examensrådet höll med och tog till sig kritiken.

Utbildningsprogram

Ett förslag till individuellt utbildningsprogram inför revisorsexamen och högre revisorsnämnden har tagits fram av en arbetsgrupp som är tillsatt av Samrådsgruppen FAR/SRS. Förslaget presenterades på seminariet av Anders Lundberg, VD på IREV. Arbetsgruppen har bestått av Gunnar Sandsten (RNs examensråd), Anders Lundberg och Ingemar Rindstig (FARs examensråd). Dessutom har Erik Clason, Lindebergs Revisionsbyrå, ingått.

Under diskussionen fick förslaget många positiva kommentarer och flera byrårepresentanter frågade om man redan nu fick använda det som underlag för sina utbildningsprogram. Arbetsgruppen tog till sig diskussionssynpunkterna för att vidare finslipa ”vägledningen”.

Anders Holm, KPMG, påpekade fördelen med ett utbildningsprogram:

– Det är bra att ha program, annars kan utbildningen bli för kundanpassad.

– De individuella utbildningsprogrammen kommer att kräva mycket av byråerna i framtiden, menade Dan Brännström.

Som avslutning gav de närvarande byråernas representanter en indikation till RN på antalet tentander de närmaste åren.

Åsa Johansson