Språket förändras över tiden. I fornsvenskan hade vi rikt förgrenade böjningsmönster med olika kasusformer. I stark böjning hade adjektivet lang (lång) formen langum i dativ och langan i ackusativ. Numera har vi bara kvar sådana ändelser i fasta uttryck som i sinom tid och i ljusan låga.
Ibland kan man datera en formförändring till ett beslut, t.ex. när TT 1945 övergav pluralformerna av verben efter en rekommendation av Nämnden för svensk språkvård. Men vanligtvis ändras språket spontant och gradvis. Ibland vinner talspråksformer sakta terräng i skriftspråket.
Valet mellan de och dem efter preposition är inte längre självklart i skriftspråket, t.ex. i meningen Rektorn hade långa överläggningar med [de/dem] som ville lägga om schemat. Exemplet är hämtat ur Svenska Akademiens nya grammatik. Det är inte svårt att hitta exempel med formen de i denna position i moderna texter. Allt färre läsare reagerar förmodligen på detta språkbruk i en mening som Många av de som söker sig till revisionsbyråerna gör det för att få möjlighet att arbeta i utlandet.
I den traditionella modersmålsundervisningen fick man lära sig att efter en preposition (i det här fallet av) har vi s.k. objektsform, dvs. dem och inte de. Men det har alltså blivit allt vanligare att i stället skriva de som i den här positionen. En förklaring skulle kunna vara att de som alltmer har kommit att betraktas som ett fast och oböjligt uttryck. En annan förklaring är att de flesta av oss inte gör någon skillnad i talspråket utan använder en enda form, dom. Något som talar för talspråkshypotesen är att vi nog aldrig skulle säga För vi som gått i skolan på 80-talet är det självklart att ... utan För oss som gått i skolan ...
Vad säger nu Svenska Akademiens grammatik om detta?
”När självständigt de står som korrelat till relativ bisats används inte sällan nominativform efter preposition (liksom i funktionen som objekt). Språkbruket anses av många språkvårdare som felaktigt.” – – – ”I ledigt skriftspråk använder vissa språkbrukare ofta de ... när ordet är korrelat till en relativ bisats: Han gör affärer med de som kommer till honom.”
Det finns alltså än så länge vissa reservationer kring detta sätt att skriva. Det är inte alla språkbrukare som skriver så, och många språkvårdare betraktar språkbruket som felaktigt. En klok regel är då att skriva så, att mottagaren inte störs i sin läsning. Än så länge är man uppenbarligen på den säkra sidan om man skriver dem som efter en preposition. Men skribenten kan välja med hänsyn till stilnivån. Framtiden får utvisa om denna kasusböjning kommer att överleva.
Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor åt FAR. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner, t.ex. via e-post till jlj.gardell@swipnet.se.