Euron och de svenska företagens redovisning: Hur skall egentligen kontrollbalansräkningen se ut?

Aktiebolagskommitténs senaste betänkande ”Likvidation av aktiebolag” har nu remissbehandlats. Rolf Skog, sekreterare i kommittén, sammanfattar här synpunkterna.

Aktiebolagskommittén överlämnade i mars 1999 betänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36) till regeringen. I betänkandet behandlar kommittén dels frågan om s.k. styrelselösa bolag, dels likvidation av aktiebolag. Förslaget till nya likvidationsregler har presenterats i Balans 4/99.

I remissförfarandet erbjöds ett fyrtiotal myndigheter, organisationer m.m. möjlighet att yttra sig över kommitténs förslag. Drygt trettio har inkommit med synpunkter medan resterande avstått från att yttra sig. Ett par remissvar har tillkommit på privat initiativ.

I det följande presenteras ett sammandrag av remissinstansernas synpunkter på förslaget till nya likvidationsregler. Diskussionen om styrelselösa bolag berörs inte i detta sammanhang. Framställningen inkluderar av lätt insedda skäl inte varje detaljsynpunkt som framförts i remissvaren.

Ett flertal remissinstanser har över huvud taget inte funnit något att erinra mot förslaget till nya likvidationsregler. Bland dessa märks Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Företagarna, Revisorsnämnden och Riksrevisionsverket. Övriga remissinstanser är närmast genomgående positiva till förslagen i stort, men har synpunkter på enskildheter, bl.a. reglerna om kontrollbalansräkning. Det gäller t.ex. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Bokföringsnämnden.

Ett par remissinstanser uttrycker också sin belåtenhet med de omfattande redaktionella ändringar som förslaget innehåller. En av dessa instanser är Svea hovrätt som konstaterar att ändringarna i hög grad ökar läsbarheten och förståelsen. Men också i detta hänseende finns i remissvaren en del kritiska detaljsynpunkter.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner förslagen genomtänkta och väl lämpade att ligga till grund för lagstiftning.

Patent- och registreringsverket (PRV) konstaterar att förslagen stämmer väl överens med verkets egen strävan att förenkla likvidationsförfarandet och förkorta den tid det tar att fatta beslut om likvidation och utse likvidator.

Frivillig likvidation

Aktiebolagskommittén föreslår att institutet frivillig likvidation behålls och att giltigt beslut därom skall kunna fattas av bolagsstämman med enkel majoritet. Ingen remissinstans redovisar på den punkten någon annan uppfattning.

Remissinstanserna instämmer i allt väsentligt också i kommitténs förslag att i lagen införa regler om vilket beslutsunderlag som skall finnas när aktieägarna skall pröva om bolaget skall träda i likvidation. Sveriges Advokatsamfund betecknar den föreslagna ordningen som ändamålsenlig, men föreslår att det i lagen inte tas upp någon bestämmelse om att kallelsen till bolagsstämman skall ange den beräknade tidpunkten för skifte och skifteslikvidens beräknade storlek. Såväl tidpunkten som skifteslikvidens storlek är svåra att uppskatta. Dessutom skulle uppgifterna, enligt Advokatsamfundet, kunna uppfattas som bindande för likvidatorn och begränsa dennes handlingsfrihet vid avvecklingen av bolaget. Även Konkursförvaltarkollegiernas förening motsätter sig att dessa uppgifter skall anges i kallelsen.

Kommitténs förslag att ett beslut om frivillig likvidation inte får ha verkan senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag stöds uttryckligen av PRV. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Aktiebolagskommittén diskuterar i betänkandet möjligheten att återinföra ett förenklat likvidationsförfarande liknande den s.k. fattiglikvidation som fanns i aktiebolagslagen till början av 1980-talet. Då ett sådant förfarande emellertid skulle kunna utnyttjas för att snabbt likvidera bolag som utnyttjats i brottslig verksamhet utan den granskning som i dag sker inom ramen för ett konkursförfarande lägger kommittén inte fram något sådant förslag. Kommitténs bedömning delas av bl.a. Ekobrottsmyndigheten och Svea hovrätt. Svenska Revisorssamfundet SRS menar å andra sidan att det finns ett praktiskt behov av ett förenklat likvidationsförfarande bl.a. vid byte av företagsform från aktiebolag till handelsbolag eller enskild näringsverksamhet. Även Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF synes efterlysa ett sådant institut. PRV skulle för sin del inte motsätta sig att saken utreddes vidare.

Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist

Aktiebolagskommittén föreslår att aktiebolagslagen även fortsättningsvis skall uppta bestämmelser om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist, men att vissa mindre ändringar och förtydliganden görs i bestämmelserna om kontrollbalansräkningen och det personliga betalningsansvaret.

De allra flesta remissinstanser lämnar den principiella frågeställningen om det i lagen över huvud taget bör finnas bestämmelser om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist utan kommentar. En av de få remissinstanser som uttalar sig om den saken är Ackordscentralen, som anser att det är lämpligt att sätta en gräns för hur långt täckningen för aktiekapitalet får sjunka innan verksamheten måste avbrytas och bolaget träda i likvidation. Det är också av stor betydelse för reglernas efterlevnad att styrelseledamöter riskerar personligt betalningsansvar för uppkommande förpliktelser om åtgärder inte vidtas. Risken för personligt betalningsansvar har enligt Ackordscentralens erfarenhet en påtaglig effekt på styrelseledamöternas syn på allvaret i bolagets ekonomiska situation och nödvändigheten av att vidta åtgärder i ett förlustbringande aktiebolag.

SRS menar i likhet med kommittén att det måste finnas regler som innebär att likvidationsåtgärder skall vidtas om bolagets egna kapital till viss del är förbrukat. Samfundet menar dock att det kan ifrågasättas om den nuvarande – och av kommittén föreslagna – lösningen är den mest lämpliga. Det finns en rad livskraftiga företag som tvingas vidta åtgärder enligt regelsystemet trots att de har god likviditet och framtidsutsikter. Det gäller inte minst många nystartade företag där kostnader och investeringar kommer före intäkterna. Samfundet anser mot denna bakgrund att det finns anledning att överväga en annorlunda utformning av regelsystemet, där likviditet och framtidsutsikter beaktas.

Kontrollbalansräkningen

Vad beträffar kontrollbalansräkningen föreslår Aktiebolagskommittén att i lagen inledningsvis läggs fast att denna skall upprättas ”enligt tillämplig lag om årsredovisning under antagande om att bolagets verksamhet skall fortsätta”. De allra flesta remissinstanser har inget att invända däremot. Sveriges Advokatsamfund påpekar dock att den föreslagna ordningen förutsätter att det finns fog för att verksamheten kan generera ett sådant resultat att den kan drivas vidare. Samfundet föreslår att detta klargörs genom ett förarbetsuttalande. Samma problematik uppmärksammas i ett på privat initiativ inkommet remissvar från BDO Feinstein Revision AB, vari påpekas att det undantagsvis kan vara så att förutsättningar saknas för fortsatt drift, t.ex. om det finns ett beslut om att verksamheten eller delar därav skall läggas ned. Fortsatt verksamhet kan också vara omöjlig till följd av att andra väsentliga förutsättningar bortfallit, t.ex. att en agentur fallit bort eller att ny finansiering är omöjlig att skaffa. I remissvaret föreslås därför att det i lagtexten endast anges att kontrollbalansräkningen skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning.

Vad gäller frågan om vilka justeringar som skall få göras vid beräkningen av det egna kapitalets storlek går på vissa punkter meningarna starkt i sär bland remissinstanserna.

FAR konstaterar att förslaget i sina huvuddrag överensstämmer med gällande praxis så som den kommer till uttryck i Förslaget till rekommendation om kontrollbalansräkningar, men anser att den föreslagna lagtexten inte tillräckligt tydligt anger att det är tillåtet att i kontrollbalansräkningen ta upp tillgångar till de högsta värden som lagen medger, även om man i årsredovisningen tar upp dessa till ett lägre värde.

Bokföringsnämnden anser det vara bra att kontrollbalansräkningens innehåll blir föremål för en tydligare reglering än vad som idag är fallet och finner kommitténs förslag i stort vara väl avvägda. Bokföringsnämnden delar dock FARs nyssnämnda uppfattning om lagtextens utformning.

Finansinspektionen menar å andra sidan att den i lagförslaget gjorda uppräkningen av de justeringar som får göras i kontrollbalansräkningen i förhållande till den sedvanliga balansräkningen skapar osäkerhet om statusen hos de avsnitt i FARs förslag till rekommendation som inte uttryckligen behandlas i betänkandet.

Mest kritisk är Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, som anser att kommitténs analys är otillräcklig. Aktiebolagskommitténs överväganden präglas, skriver man, av att kommittén ”till synes oreflekterat tillämpar det innebördstänkande som ligger till grund för FASB:s, IASC:s och därmed Redovisningsrådets standarder resp. rekommendationer”.

En övergripande synpunkt från SRS sida är att värderingsreglerna vid likvidation inte får bli så komplicerade att de fördröjer likvidationsförfarandet och kräver experthjälp för att tolkas.

Kommitténs förslag till justeringar föranleder följande synpunkter.

1. Tillgångar får redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna eller, beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar.

Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

2. Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning får utelämnas i kontrollbalansräkningen, om stödet – för det fall att bolaget försätts i konkurs eller går i likvidation – skall återbetalas först sedan övriga skulder har betalats.

De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Sveriges inkassoorganisation, som på eget initiativ avgivit ett remissvar, instämmer uttryckligen i förslaget. Men det finns också remissinstanser som menar att bestämmelsen bör utvidgas till att omfatta alla lån med efterställningsklausul, oberoende av om lånet lämnats av staten eller en privat långivare. Dit hör SRS och SRF liksom Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Handel, Stockholms Handelskammare samt Sydsvenska Industri- och Handelskammaren.

3. Skuld avseende betalning av framtida skatt får tas upp till nuvärde.

Bokföringsnämnden är tveksam till förslaget och påpekar att en sådan redovisning skiljer sig från vad som enligt Redovisningsrådets rekommendation RR 9 Inkomstskatter gäller beträffande den sedvanliga redovisningen. Det kan enligt nämnden ifrågasättas om det finns tillräckliga skäl att i kontrollbalansräkningen använda andra principer för beräkningen av den framtida skatteskulden. Ledamöterna Ingrid Engshagen och Gunnar Johansson har på denna punkt anmält en skiljaktig mening. De stöder kommitténs förslag, men pekar också på möjligheten att som en approximation för diskontering i stället tillåta att endast sådana skatteskulder tas upp i kontrollbalansräkningen, som enligt bolagets bedömning sannolikt kommer att infrias inom en relativt nära framtid, exempelvis tre år, men då till nominella belopp.

FAR känner tveksamhet inför att introducera skilda redovisningsprinciper på detta område, men vill med tanke på kontrollbalansräkningens speciella funktion och på att värderingen av skatteskulder i vissa fall, exempelvis i fastighetsbolag, kan ha stor betydelse för det redovisade kapitalet, inte motsätta sig förslaget.

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen avvisar inte förslaget, men påpekar – i likhet med Engshagen/Johansson – att ett enklare förfarande skulle vara att tillåta endast sådana skatteskulder som enligt bolagets bedömning sannolikt kommer att infrias inom en relativt nära framtid, exempelvis tre år, tas upp till nominella belopp.

SRS anser att latent skatteskuld inte bör tas upp i kontrollbalansräkningen.

Sydsvenska Industri- och Handelskammaren efterlyser en tydligare distinktion mellan sådan ”avsättning för skatt” som är med redan i den vanliga balansräkningen och sådan ”avsättning för skatt” som kan bli en följd av justeringarna i punkterna 1 och 2 ovan. I författningsförslaget borde i stället stå att ”avsättning för skatt” i den vanliga balansräkningen får justeras. Att denna post får tas upp till nuvärde menar man är en självklarhet.

4. Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och skuld avseende framtida skatt.

De flesta remissinstanser har inget att erinra mot förslaget. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen stöder det uttryckligen, medan SRS å sin sida avstyrker med hänvisning till att det ”i regel inte uppkommer några skatteskulder p.g.a. förluster, redan upplupna eller framtida, i dessa fall”. Sydsvenska Industri- och Handelskammaren anser att obeskattade reserver under inga förhållanden skall delas upp emedan insufficiens och betalning av skattedelen i obeskattade reserver, åtminstone typiskt sett, är varandra uteslutande.

5. Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat utelämnas i årsredovisningen men som tagits upp som skuld i balansräkningen får utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner” och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inte får minskas.

Förslaget har kommenterats endast av Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, som anser att frågan behandlats alltför summariskt.

Förslaget att kontrollbalansräkningen, i likhet med årsredovisningen, skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören lämnas utan erinran av de allra flesta remissinstanser. Det stöds uttryckligen av Sveriges inkassoorganisation. Helt avvisande är däremot SRS, SRF, Sveriges Advokatsamfund och Kammarrätten i Sundsvall, som alla menar att den föreslagna ordningen kan försena likvidationsproceduren och leda till personligt betalningsansvar för övriga styrelseledamöter exempelvis om någon styrelseledamot håller sig undan.

Det personliga betalningsansvaret

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt bestämmelserna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist svarar de solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Aktiebolagskommittén föreslår att man i lagtexten uttryckligen anger vilka fall av underlåtenhet som kan föranleda sådant ansvar, nämligen:

• underlåtenhet att på föreskrivet sätt upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning,

• underlåtenhet att sammankalla den första kontrollstämman trots att kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet

• underlåtenhet att sammankalla den andra kontrollstämman inom åtta månader

• underlåtenhet att ansöka om att bolaget försätts i likvidation, trots att den andra kontrollstämman inte fastställt en kontrollbalansräkning som visar att aktiekapitalet är till fullo täckt.

Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Lite mer splittrad är reaktionen på kommitténs förslag att i ett avseende begränsa den personkrets som kan åläggas ett sådant personligt betalningsansvar. Enligt gällande rätt kan inte bara styrelseledamöter utan också ”andra” som handlar på bolagets vägnar drabbas av personligt betalningsansvar.

Enligt ordalagen skulle ansvar därmed kunna drabba, förutom bolagets verkställande direktör, t.ex. en särskild firmatecknare. Aktiebolagskommittén menar att det i detta hänseende bör föreligga en överensstämmelse mellan den krets av personer som kan bli personligt betalningsansvariga och de personer som kan freda sig från ansvaret genom att själva ansöka om tvångslikvidation.

Kommittén föreslår därför att lagtexten utformas så att, förutom styrelsens ledamöter, endast verkställande direktören som företrädare för bolaget kan drabbas av betalningsansvar. I sina allmänna överväganden poängterar kommittén att denna ändring inte syftar till att utesluta ansvar för den som, utan att vara styrelseledamot eller VD, de facto utövat ett sådant beslutsfattande i och för bolaget, s.k. shadow director.

Svea hovrätt har inget att erinra mot förslaget, men ifrågasätter starkt om det med den föreslagna utformningen av lagtexten finns utrymme för att i rättstillämpningen ålägga någon annan än styrelseledamot eller verkställande direktör ett personligt betalningsansvar med stöd av paragrafen. Sveriges Advokatsamfund föreslår ett klarläggande av vilka andra som trots allt skulle kunna drabbas av ett sådant ansvar.

Direkt avvisande till förslaget är Riksskatteverket (RSV) och Ekobrottsmyndigheten. Den senare menar att ”det även fortsättningsvis inte bör råda något tvivel om att även t.ex. firmatecknare skall kunna åläggas sådant ansvar”. Även Sveriges inkassoorganisation avvisar förslaget i denna del.

Sveriges Advokatssamfund har också uppmärksammat att kommittén, i fråga om det fallet att kontrollbalansräkning inte upprättats, föreslagit att det personliga betalningsansvaret skall kunna komma i fråga endast under förutsättning att det faktiskt förelåg en kapitalbrist vid tiden för förpliktelsens uppkomst. Den relevanta tidpunkten bör, påpekar samfundet med rätta, i stället vara den tidpunkt då kontrollbalansräkningen skulle ha upprättats (NJA 1988 s. 620). Saken har också noterats av Sveriges inkassoorganisation.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet konstaterar att det i praxis har uppkommit frågor om vad som gäller i fråga om det personliga betalningsansvaret för styrelseledamot som avgår efter det att detta ansvar inträtt och vad som gäller för styrelseledamot som tillträder efter det att en ansvarsgrundande underlåtenhet har uppkommit. Kan den senare bli ansvarig för förpliktelser som grundar sig på händelser som inträffat före tillträdandet?

Aktiebolagskommittén har föreslagit att dessa frågor liksom hittills överlämnas till rättstillämpningen. Fakultetsnämnden menar att de bör analyseras närmare i lagstiftningsärendet.

SRS finner det orimligt att ett personligt betalningsansvar som uppkommit i ett läge när bolagets kapital var förbrukat och man t.ex. inte upprättade kontrollbalansräkning i rätt tid, kvarstår även efter det att bristen i kapitalet täckts. Samfundet förordar att det personliga ansvaret bortfaller när viss tid förflutit, förslagsvis när en årsredovisning upprättats som utvisar att det egna kapitalet är intakt. SRF synes vara av samma uppfattning.

Övriga fall av tvångslikvidation

I aktiebolagslagen finns även bestämmelser om andra situationer då bolaget skall träda i likvidation, inte på grund av ett stämmobeslut utan enligt förordnande av domstol eller PRV. En motsvarighet till dessa bestämmelser måste enligt Aktiebolagskommittén finnas även i framtiden.

Bland de situationer som kan föranleda en tvångslikvidation genom förordnande från PRV:s sida märks det fallet att bolaget saknar behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor. Kommittén föreslår att den bestämmelsen utvidgas till att också avse det fallet att bolaget saknar sådan delgivningsbar person som numera skall finnas om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige.

PRV välkomnar förslaget och påpekar att de nuvarande reglerna kunnat kringgås eftersom bolagen inte drabbats av någon påföljd. Även RSV tillstyrker uttryckligen förslaget, medan övriga remissinstanser lämnar det utan erinran.

Likvidationsförfarandet

Såvitt avser reglerna för själva likvidationsförfarandet påpekar RSV i sitt remissvar att frågor om konkurs och likvidation har ett nära samband med varandra. Likvidation används, skriver RSV, som en metod för att försöka ”städa undan” bolag eller för att i vart fall försöka försena en konkurs, när det finns misstankar om brott eller möjligheter till återvinning. Mot bakgrund härav anser RSV bl.a. att det bör finnas särskilda behörighetsregler för likvidatorer. Sådana regler finns i dag för konkursförvaltare och rekonstruktör enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Det är, skriver RSV, av flera skäl väsentligt att likvidatorn är sakkunnig och självständig i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning. Bl.a. är det viktigt att konkursansökan ges in, innan möjligheterna till återvinning i praktiken gått förlorade.

RSV lyfter i sitt remissvar också fram ett tidigare framlagt förslag om att fristdagen i konkurs bör anses vara dagen för ansökan om likvidation, om konkurs följer inom viss kortare tid.

Även Ekobrottsmyndigheten menar att särskilda krav bör ställas på likvidatorernas kompetens och självständighet för att på det sättet motverka att ekonomiska brottslingar använder likvidationsinstitutet för att avveckla bolag och undgå ett konkursförfarande.

För att komma till rätta med den ibland påtalade osäkerheten om vem som företräder ett aktiebolag från stämmans likvidationsbeslut till dess likvidator utsetts föreslår Aktiebolagskommittén att styrelsen och verkställande direktören kvarstår som företrädare för bolaget tills dess likvidator utsetts. Förslaget får uttryckligt stöd av PRV som konstaterar att det ligger väl i linje med verkets strävan att det inte vid någon tidpunkt skall råda något tvivel om vem som företräder ett visst bolag. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

En annan sak som PRV tar upp i sitt remissvar är förslaget att även aktiebolag i likvidation som inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång sänder in årsredovisning och revisionsberättelse till PRV skall kunna påföras förseningsavgift. Förslaget kan, skriver verket, komma att medföra att PRV får svårare att finna personer som är villiga att åtaga sig likvidationsuppdrag, men innebär samtidigt en påtryckning på många likvidatorer att inte i onödan fördröja likvidationens avslutande. Sammantaget accepterar därför PRV förslaget.

PRV ansluter sig också uttryckligen till förslaget att även slutredovisningen skall ges in till verket för registrering. ”Genom denna åtgärd blir samtliga redovisningshandlingar från bolagets bildande till dess avslutande offentliga”, skriver PRV i sitt remissvar. Övriga remissinstanser har i dessa delar inte haft något att erinra.

Revisorsnämnden gör i detta sammanhang ett påpekande rörande revisors möjligheter att åtaga sig likvidationsuppdrag. När en godkänd eller auktoriserad revisor åtar sig ett uppdrag som likvidator enligt aktiebolagslagen måste detta i varje enskilt fall prövas mot bestämmelsen i 15 § revisorslagen enligt vilken revisorer inte får utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet. I Revisorsnämndens tillsynsverksamhet har förekommit att revisor i ett aktiebolag har åtagit sig uppdrag som likvidator i aktiebolaget utan att lämna revisionsuppdraget. Det bör framhållas, skriver nämnden, att dessa uppdrag naturligtvis inte är förenliga eftersom revisorn i sådana fall inte kan vara opartisk och självständig i sitt revisionsuppdrag.

Upplösning genom avförande ur aktiebolagsregistret

I aktiebolagslagen finns i dag en bestämmelse om upplösning genom avförande ur aktiebolagsregistret. Bestämmelsen förutsätter att inte någon anmälan rörande bolaget kommit in till PRV under de senaste tio åren. Med hänsyn till PRV:s skyldighet att bevaka att bolagen sänder in årsredovisningar och verka för likvidation om så inte sker, fyller bestämmelsen knappast längre någon praktisk funktion. Aktiebolagskommittén föreslår därför att den avskaffas. Ingen remissinstans invänder däremot.

Upplösning efter konkurs

I aktiebolagslagen finns vissa regler om aktiebolags upplösning genom konkurs.

Ett aktiebolag skall anses upplöst om konkurs ägt rum och avslutats utan överskott, s.k. underskottskonkurs. Det innebär att bolaget efter konkursen saknar rättskapacitet. Från denna huvudregel har emellertid i rättspraxis gjorts vissa undantag bl.a. såvitt avser rättshandlingar nödvändiga för att avveckla bolaget. Aktiebolagskommittén föreslår att frågan om att lagfästa denna rättspraxis bör utredas vidare i ett processrättsligt sammanhang. Kommitténs bedömning delas uttryckligen av Svea hovrätt. Detsamma gäller RSV, som tillägger att en lagreglering skulle svara mot ett verkligt behov, men att det finns anledning att överväga frågan noggrant från flera utgångspunkter.

Även såvitt avser överskottskonkurser är lagens utgångspunkt att bolaget efter konkursens avslutande skall upplösas. Enligt gällande rätt skall stämman inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall gå i likvidation. Fattar stämman inte något sådant beslut skall PRV förordna om tvångslikvidation. Aktiebolagskommittén föreslår att denna ordning behålls, men att det i lagen öppnas en möjlighet för bolagsstämman att besluta att likvidationen skall upphöra och att bolaget skall fortsätta sin verksamhet, allt under förutsättning att revisor intygar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet och att utskiftning ännu inte ägt rum.1

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen uttalar sitt uttryckliga stöd för förslaget. Detsamma gör Ackordscentralen, som dock påpekar att komplikationer kan uppkomma i skattehänseende bl.a. eftersom konkursboet inte utgör skattesubjekt för inkomst- och realisationsvinst.

RSV tillstyrker att verksamheten skall kunna fortsätta efter överskottskonkurs, men ställer sig tveksamt till kommitténs förslag att motsvarande skall gälla om en konkurs läggs ned efter frivillig uppgörelse eller sedan ett ackord fastställts. RSV anser inte heller att aktieägarna skall ha rätt att försäkra sig om att en konkurs slutar med överskott genom att tillskjuta tillgångar under konkursförfarandet.

PRV avstyrker förslaget bl.a. med motiveringen att det inte finns något egentligt behov av denna möjlighet. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Ekon lic Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 10/99.