Ett av IASC:s nya projekt gäller ”discounting”, dvs. hur ett företag skall fastställa nuvärdet av framtida in- och utbetalningar när det upprättar sin balansräkning. Allt fler rekommendationer utgår från nuvärdesberäkningar. Ett exempel som nyligen diskuterats i Redovisningsrådet gäller nedskrivningar. Bland de frågor som projektet skall behandla märks hur företag skall presentera effekten av att tidsvärdet minskar allt eftersom tiden går, dvs. den kontinuerliga uppräkningen av en tillgång eller skuld, valet av diskonteringsränta, hur antaganden om risk och osäkerhet påverkat räntan m.m.
En fråga som är nära kopplad till diskontering gäller hur begrepp såsom ”sannolik” eller ”trolig” skall definieras. Begreppen återkommer på flera ställen i IASC-litteraturen. Definitionen av tillgång enligt föreställningsramen förutsätter sålunda att ”ekonomiska fördelar sannolikt kommer att tillföras företaget” osv. Den enda IAS som för närvarande har en precisering av vad som avses med sannolik är IAS 37 som behandlar avsättningar m.m. I den rekommendationen står att sannolik innebär mer än 50 procent (more likely than not). Det framhålles emellertid i IAS 37 att den preciseringen inte nödvändigtvis gäller för andra rekommendationer.
Ett ”Issues Paper” som innehåller en precisering av de frågeställningar som arbetsgruppen har för avsikt att behandla planeras att ges ut under andra kvartalet år 2000.
Rolf Rundfelt