Bokföringsnämnden
BFN U 98:2 Miljöinformation i förvaltningsberättelsen
6 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554; ÅRL)
Förutsättningar
Enligt 2 kap. 1 § andra stycket 4 och 7 kap. 3 § första stycket 4 ÅRL skall årsredovisningen och koncernredovisningen innehålla en förvaltningsberättelse. Bestämmelser om vad denna berättelse skall innehålla finns i 6 kap. 1 och 2 §§.
Enligt 6 kap. 1 § andra stycket ÅRL skall förvaltningsberättelsen innehålla upplysningar om bl.a. sådana förhållanden som är viktiga för bedömningen av bolagets ställning och resultat, men som inte skall redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna. BFN har i ett uttalande (BFN U 96:6) behandlat innebörden av denna bestämmelse. Uttalandet behandlar emellertid inte uttryckligen miljöfrågor.
Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket ÅRL skall bolag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Vilka verksamheter som är tillstånds- och anmälningspliktiga framgår av förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I förordningen anges om tillstånd skall sökas hos miljödomstolen eller länsstyrelsen eller om anmälan skall göras hos den kommunala nämnden. Det är verksamhetens slag och omfattning som bestämmer om det krävs tillstånd eller om anmälan räcker.
Företag som bedriver verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöbalken är skyldiga att varje år ge in en miljörapport till tillsynsmyndigheten. Rapporten skall ha kommit in till myndigheten senast den 31 mars och avse föregående kalenderår. Av miljörapporten skall framgå vilka villkor som gäller för företagets miljötillstånd. I rapporten skall samtliga åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren anges. Dessutom skall uppgift lämnas om resultatet av de vidtagna åtgärderna. Anmälningspliktiga företag behöver normalt inte lämna miljörapport. Den kommunala nämnden kan emellertid förelägga dem att göra detta.
BFN behandlar i detta uttalande information om miljöfrågor i förvaltningsberättelsen. Uttalandet kompletterar BFN U 96:6 vad avser dels den generella upplysningsskyldigheten enligt 6 kap. 1 § andra stycket ÅRL, dels upplysningsplikten för tillstånds- eller anmälningspliktiga bolag enligt 6 kap. 1 § tredje stycket samma lag.
BFNs bedömning
6 kap. 1 § andra stycket ÅRL
Av 6 kap. 1 § andra stycket följer att upplysningar skall lämnas i förvaltningsberättelsen om miljöfrågor som är viktiga för bedömningen av bolagets ställning och resultat eller som är av betydelse för bolagets förväntade framtida utveckling. Bolag som anges i 3 kap. 6 § andra stycket (s.k. 10/24-bolag) behöver dock inte upplysa om bolagets framtida utveckling. Exempelvis ändrade marknadsförutsättningar, betydande saneringsbehov eller överskridande av tillståndsvillkor kan medföra skyldighet att lämna upplysningar av nu angivet slag i förvaltningsberättelsen. Bedömningen av huruvida en miljöfråga är så viktig att den bör anges i förvaltningsberättelsen kan göras med ledning av vad som framgår av BFN U 96:6 beträffande information av annat slag. I koncernförhållanden skall motsvarande information lämnas också i koncernförvaltningsberättelsen beträffande koncernens verksamhet.
6 kap. 1 § tredje stycket ÅRL
I 6 kap. 1 § tredje stycket ÅRL anges att bolag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken skall lämna upplysningar i förvaltningsberättelsen om verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Det förtjänar att påpekas att kravet på upplysningar i förvaltningsberättelsen inte påverkas av att den redovisningsskyldige lämnar information om verksamhetens miljöpåverkan också på annat sätt, t.ex. i en miljörapport enligt miljöbalken, i bilagor till årsredovisningen eller i en separat miljöredovisning. Kopplingen till miljöbalkens regler om tillstånds- och anmälningsplikt innebär att upplysningskravet gäller endast för verksamhet i Sverige.
I förarbetena förutsätts att den redovisningsskyldige skall lämna en redovisning av miljörelaterad information som har direkt eller indirekt betydelse för företagets finansiella utvecklingsmöjligheter. Upplysningsskyldigheten är dock begränsad till den miljöpåverkan som produktionsprocessen ger upphov till. (Se prop. 1996/97:167 s. 20.)
Tillstånds- eller anmälningsplikten i sig, liksom innehållet i ett tillståndspliktigt företags miljörapport, kan ge ledning för hur upplysningarna om miljöpåverkan skall utformas.
BFN anser att om ett bolag bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig, skall detta anges i förvaltningsberättelsen. Bolaget skall även ange vad tillstånds- eller anmälningsplikten avser. För tillståndspliktig verksamhet skall anges om miljöpåverkan i huvudsak sker genom utsläpp till luft, vatten eller mark eller genom avfall eller buller. Om väsentliga tillstånd behöver förnyas eller revideras under det kommande räkenskapsåret skall detta anges samt skälet härför. Om tillstånd eller godkänd anmälan ännu inte föreligger skall bolaget kommentera detta. Väsentliga förelägganden enligt miljöbalken skall kommenteras. Bolaget skall vidare ange hur beroende det är av den tillstånds- respektive anmälningspliktiga verksamheten. Detta kan ske t.ex. genom en uppgift om hur stor andel av nettoomsättningen eller produktionen som omfattar sådan verksamhet. Har bolaget flera tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter kan dessa redovisas sammanställda på lämpligt sätt.
Upplysningskraven är som framgått begränsade till den direkta påverkan på den yttre miljön av tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet i Sverige. Härutöver kan det många gånger vara lämpligt att lämna upplysningar om t.ex. indirekt miljöpåverkan och miljöpåverkande verksamhet vid utländska anläggningar.
Upplysningskraven omfattar också förvaltningsberättelsen i koncernredovisningen. I denna kan upplysningarna om påverkan på miljön lämnas mera översiktligt och begränsas till i detta hänseende viktiga tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter.
Hur upplysningsskyldigheten enligt 6 kap. 1 § tredje stycket ÅRL kan fullgöras framgår av följande exempel. Omfattningen av och innehållet i informationen skall naturligtvis anpassas till förhållandena i det enskilda fallet.
Exempel 1 (Anmälningspliktig verksamhet)
Lilla företaget AB
Förvaltningsberättelse
–
–
Miljöpåverkan
Bolaget bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Anmälningsplikten avser en anläggning där mer än 1 000 kubikmeter motorbränslen hanteras per år. Den anmälningspliktiga produktionen motsvarar knappt hälften av bolagets nettoomsättning.
Exempel 2 (Tillståndspliktig verksamhet)
AB Småföretag
Förvaltningsberättelse
–
–
Miljöpåverkan
Bolaget bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Tillståndet avser tvätteri där perkloretylen och andra organiska lösningsmedel förbrukas. De organiska lösningsmedlen påverkar den yttre miljön genom avdunstning till luft. Under år 200X kommer tillståndet att behöva förnyas eftersom tvättvolymen ökar. Den tillståndspliktiga produktionen motsvarar 90% av bolagets nettoomsättning.
Exempel 3 (Flera tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter)
Stora företaget AB
Förvaltningsberättelse
–
–
Miljöpåverkan
Bolaget bedriver en anmälningspliktig och tio tillståndspliktiga verksamheter enligt miljöbalken.
Åtta tillstånd avser anläggningar för tillverkning av cement. Dessa verksamheter påverkar miljön genom avdunstning till luft och genom buller. Den tillståndspliktiga produktionen i dessa verksamheter sysselsätter drygt hälften av företagets kollektivanställda. Under år 200X kommer två väsentliga tillstånd att behöva förnyas till följd av ökade produktionsvolymer.
Ett tillstånd avser tillverkning av lättbetong. Verksamheten påverkar den yttre miljön genom avdunstning till luft och utsläpp i vatten. Ett tillstånd avser tillverkning av varor av gips och påverkar den yttre miljön genom utsläpp till luft och genom buller. Den anmälningspliktiga verksamheten avser tillverkning av stenvaror för byggändamål. Bolagets beroende av dessa tre verksamheter är ringa.
Exempel 4 (Koncern med flera bolag som bedriver tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet)
Förvaltningsberättelse för koncernen
–
–
Miljöpåverkan
Koncernen bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken i det svenska moderbolaget och i fyra svenska dotterbolag. Koncernens tillstånds- och anmälningspliktiga verksamhet påverkar den yttre miljön huvudsakligen genom dotterbolagen XX och YY. Bolagen bedriver ferrolegeringsverk och järnverk med induktionsugnar vilket påverkar den yttre miljön i huvudsak genom utsläpp till luft och genom buller.
– – –
Detta uttalande tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998.
BFN R 11 Enskild näringsidkares bokföring
Bakgrund och omfattning
1. Denna rekommendation behandlar enskild näringsverksamhet som omfattas av bokföringsskyldighet enligt 1 § bokföringslagen (1976:125; BFL). Enskild näringsverksamhet föreligger när en fysisk person yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Intäkterna utgörs normalt av ersättningar från kunder för levererade varor eller utförda tjänster. De resurser som förbrukas för att skapa dessa intäkter utgör verksamhetens kostnader.
2. Syftet med rekommendationen är att klarlägga hur bokföring skall ske i enskild näringsverksamhet. Rekommendationen är inriktad på speciella redovisningsfrågor som brukar förekomma i sådan verksamhet. Av särskilt intresse är inkomster och utgifter respektive tillgångar och skulder som beroende på omständigheterna kan hänföras till näringsidkaren privat eller hans näringsverksamhet eller båda. Som exempel på frågor som berörs kan nämnas privat utnyttjande av verksamhetstillgångar eller utnyttjande i näringsverksamheten av näringsidkarens privata egendom.
3. Enskild näringsverksamhet kan ha stor omfattning med stora investeringar och många anställda. Verksamheten kan också drivas i liten skala med små investeringar och utan anställda. Den kan drivas med eller utan registrerad firma. I bokföringslagen har hänsyn tagits till att förhållandena kan växla kraftigt från den ena näringsverksamheten till den andra. Lagens bestämmelser om årsbokslut behöver inte tillämpas av enskild näringsidkare med en bruttoomsättning som normalt understiger 20 prisbasbelopp. Vad som sägs i det följande gäller emellertid i tillämpliga delar alla enskilda näringsidkare och således också sådana näringsidkare som inte är skyldiga att upprätta bokslut.
Redovisning av tillgångar
Allmänt
4. Alla tillgångar som hör till näringsverksamheten och som ägs av näringsidkaren skall tas med i bokföringen. Tillgångar som näringsidkaren äger men som inte hör till verksamheten (privata tillgångar) skall inte tas med i bokföringen.
5. Används en tillgång både i verksamheten och av näringsidkaren privat skall tillgången i sin helhet antingen bokföras i verksamheten eller inte alls. Tillgången tas alltså inte upp endast till viss del i bokföringen. Om tillgången till sitt värde eller användning bedöms vara väsentlig för verksamheten bör den bokföras i denna. Sker en uppenbar och varaktig förändring i de förhållanden som legat till grund för bedömningen skall frågan om tillgången skall vara bokförd i verksamheten prövas på nytt (jfr p. 22).
6. Används i näringsverksamheten en tillgång som näringsidkaren äger men som inte är bokförd i verksamheten, skall nyttjandet bokföras så att verksamhetens kostnad för att nyttja tillgången belastar verksamhetens resultat (jfr p. 26 och 27). I den mån en tillgång som är bokförd i verksamheten även används av näringsidkaren privat (jfr p. 5) behöver det privata nyttjandet inte redovisas som en justering av bokförd kostnad eller på annat sätt.
7. Tillgångar som näringsidkaren äger och som utnyttjas i näringsverksamheten men som inte är bokförda i denna kan vara väsentliga för bedömningen av verksamhetens resultat och ställning. Upplysning rörande sådana tillgångar skall lämnas i not till årsbokslutet, om näringsidkaren är skyldig att upprätta årsbokslut för verksamheten.
Likvida medel
8. I redovisningen skall en klar gräns dras mellan näringsverksamhetens likvida medel å ena sidan och näringsidkarens privata likvida medel å den andra. In- och utbetalningar i näringsverksamheten bör som regel ske till eller från verksamhetens kassa eller bank- och girokonton. Alla sådana betalningar skall bokföras.
9. Näringsidkarens tillskott och uttag av likvida medel är affärshändelser som skall bokföras. Av detta följer att verksamhetens kassa som huvudregel skall hållas avskild från näringsidkarens privata kassa. Innehav av kontanter och övriga likvida medel som finns bokförda i verksamheten skall alltid kunna styrkas.
Redovisning av skulder
Allmänt
10. Alla skulder som hör till näringsverksamheten skall tas med i bokföringen. Näringsidkarens privata skulder skall inte bokföras i verksamheten.
Skatte- och avgiftsskulder
11. Skatter som hör till näringsverksamheten, t.ex. mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter, preliminärskatt för anställda, särskild löneskatt för anställdas pensionskostnad och fastighetsskatt för näringsfastighet, skall bokföras i verksamheten (jfr p. 23 och BFN U 97:2).
12. Näringsidkarens inkomstskatteskulder är privata skulder och skall inte bokföras i verksamheten.
13. Om näringsidkarens privata skatter och avgifter betalas med verksamhetens medel skall betalningarna bokföras som näringsidkarens privata uttag.
Obeskattade reserver
14. Resultatet av enskild näringsverksamhet beskattas hos näringsidkaren personligen och någon inkomstskatteskuld bokförs inte i verksamheten. I konsekvens med detta bokförs inte heller sådana skattemässiga avdrag som inte motsvaras av förpliktelser i verksamheten. Några obeskattade reserver eller latent skatt på dessa skall följaktligen inte finnas i verksamhetens bokföring. I vissa fall kräver emellertid skattelagstiftningen avsättning i räkenskaperna för att ett avdrag skall medges. Sådana avsättningar får bokföras som obeskattade reserver. Som exempel kan nämnas avskrivningar utöver plan när reglerna om räkenskapsenlig avskrivning tillämpas.
Redovisning av eget kapital
Allmänt
15. Eget kapital i en enskild näringsverksamhet utgörs av skillnaden mellan å ena sidan verksamhetens tillgångar och å andra sidan verksamhetens skulder och i förekommande fall obeskattade reserver (jfr p. 14). Saldot påverkas av verksamhetens resultat och näringsidkarens insättningar och uttag. Posten visar den nettobehållning (positiv eller negativ) som näringsidkaren vid en viss tidpunkt har i verksamheten.
16. Alla transaktioner mellan näringsverksamheten och näringsidkaren privat som påverkar näringsidkarens nettobehållning i verksamheten skall bokföras över eget kapital. Detta bör ske på ett sätt som möjliggör särredovisning av näringsidkarens insättningar och uttag.
Transaktioner av avräkningskaraktär mellan verksamheten och näringsidkaren
17. Som framgått av p. 8 bör det som regel finnas bank- och girokonton avsedda endast för verksamhetens transaktioner och en kassa som endast avser verksamhetens kontanta medel. Har näringsidkaren använt privata medel för betalning i näringsverksamheten, bör han så snart det kan ske bokföra dessa utlägg. Detta kan ske genom att näringsidkaren gottgörs för sitt utlägg ur verksamhetens kassa eller genom utbetalning från verksamhetens bank- eller girokonto. Om likvid reglering inte sker skall utlägget bokföras direkt mot eget kapital.
Presentation av eget kapital i årsbokslut och årsredovisning
18. Eget kapital skall i balansräkningen specificeras på ingående belopp, insättningar eller uttag under året, redovisat årsresultat samt utgående belopp. Negativt eget kapital tas upp som avgående post på balansräkningens passivsida.
Resultaträkning
Allmänt
19. Verksamhetens intäkter skall vara ett mått på de prestationer som har utförts och kostnaderna skall vara ett mått på de resurser som förbrukats för att generera intäkterna. I resultaträkningen skall alla intäkter och kostnader i verksamheten redovisas (jfr också p. 6).
20. Stöd och bidrag som hör till verksamheten skall, i den mån de inte är att betrakta som lån, redovisas över resultaträkningen och inte över eget kapital. I vissa fall skall stödet eller bidraget periodiseras (jfr BFN R 5).
Av näringsidkaren gjorda uttag
21. En näringsidkare kan inte vara anställd i den egna näringsverksamheten. Ett som lön, pensionspremie eller liknande betecknat uttag av näringsidkaren får inte redovisas som en kostnad i verksamheten utan skall bokföras som ett kapitaluttag.
22. Näringsidkarens uttag av varor, inventarier och andra liknande tillgångar ur verksamheten skall redovisas på samma sätt och till samma belopp som en försäljning till utomstående. Om tillgångar som inte hör till verksamheten betalats med verksamhetens medel skall detta bokföras som ett uttag av likvida medel. Tillgången skall alltså inte tas upp i bokföringen (jfr p. 4).
Skatter och avgifter
23. Skatter som hör till näringverksamheten skall bokföras i verksamheten. Näringsidkarens inkomstskatt skall inte bokföras som en kostnad i verksamheten. (Jfr p. 11 och 12.)
Sjuk- och försäkringsersättningar m.m.
24. En försäkringsersättning som är avsedd att täcka verksamhetens kostnader i händelse av näringsidkarens sjukdom behandlas som en intäkt i verksamheten. Premien för en sådan försäkring skall i enlighet härmed bokföras som en kostnad i verksamheten.
25. Sjukersättning som en näringsidkare får från försäkringskassa eller försäkringsbolag och som är avsedd att täcka näringsidkarens inkomstbortfall i händelse av sjukdom behandlas inte som en intäkt i verksamheten. Sjukförsäkringspremien skall i enlighet härmed inte bokföras som kostnad i verksamheten.
Verksamhetens andel av privata utgifter m.m.
26. Utgifter som delvis hänför sig till verksamheten och som betalats av näringsidkaren privat skall till den delen bokföras i verksamheten och beräknad kostnad skall belasta verksamhetens resultat. Som underlag för sådana transaktioner skall finnas en verifikation som består av ursprunglig faktura eller annat underlag som visar näringsidkarens utgift. På denna verifikation skall anges efter vilken grund utgiften har fördelats mellan näringsidkaren privat och näringsverksamheten och hur verksamhetens kostnad har beräknats.
27. Om personbil som inte är bokförd i näringsverksamheten används i denna bör kostnaden för att nyttja bilen i verksamheten belasta verksamhetens resultat (jfr p. 6). Den exakta kostnaden kan vara svår att bestämma. Av praktiska skäl kan därför som kostnad bokföras det i kommunalskattelagen fastställda schablonavdraget för körda mil med privat bil.
Ikraftträdande
28. Denna rekommendation träder i kraft den 1 januari 1999. Den skall tillämpas senast i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999.
Remissvar till Sveriges Riksdag
Motion 1998/99: L301, Reformering av konkurslagstiftningen
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över motion 1998/99:L301 av Stig Rindborg m.fl., Reformering av konkurslagstiftningen. FAR får med anledning härav anföra följande.
Avgränsning av FARs yttrande
Motionärens yrkanden berör dels statens (kronofogdemyndigheternas och Riksskatteverkets) roll i tillsynen av konkurser, dels behovet av revision av konkursbon. Den förra frågan rymmer näringspolitiska överväganden som det inte ligger i FAR-ledamöternas mandat till FAR att ta ställning till. FARs remissvar skall därför ses som ett expertyttrande om förfarandet i konkurser.
FARs ståndpunkt
FAR har i flera yttranden över lagstiftningsförslag, i vart fall sedan 1970-talet, intagit ståndpunkten att åtminstone s.k. rörelsekonkurser bör underkastas yrkesmässig revision. FAR delar motionärens syn att borgenärerna under konkursens gång borde ha en roll liknande aktieägarnas i ett aktiebolag. Konkursförvaltaren (motsvarande styrelse/VD) skulle därvid avge periodiska redovisningar, och konkursrevisorn (motsvarande bolagets revisor) skulle yttra sig över redovisningen och konkursförvaltarens förvaltning.
Lagstiftaren utgår i dag från att yrkesrevisorernas kompetens, tillsammans med det förhållande att revisorerna står under disciplinär tillsyn av Revisorsnämnden, är tillräcklig för att någon statlig tillsyn inte skall behövas i aktiebolag som bedriver rörelse. Detsamma borde enligt FARs mening kunna gälla reviderade konkurser.
Remissvar till Justitiedepartementet
Förkortad resultaträkning enligt 3 kap. 7 § årsredovisningslagen (1995:1554)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian Förkortad resultaträkning enligt 3 kap. 7 § årsredovisningslagen (1995:1554). FAR får med anledning härav anföra följande synpunkter på förslagen i promemorian.
I promemorian föreslås att rätten att tillämpa förkortad resultaträkning utvidgas till att omfatta en mycket stor del av de bolag som tillämpar årsredovisningslagen. En förutsättning för detta är dock att det i anslutning till posten bruttovinst eller bruttoförlust lämnas uppgift om nettoomsättningen. Ett utelämnande av nettoomsättningen fordrar dispens enligt de regler som nu gäller för rätt att tillämpa förkortad resultaträkning.
Mot regler av denna innebörd kan anföras flera invändningar.
Utvecklingen har under en lång följd av år gått mot en större öppenhet i redovisningen och en ökad detaljeringsgrad. Detta har kommit till uttryck i lagstiftningen men gäller i ännu högre grad i utvecklingen av god redovisningssed. Ett generellt medgivande till nästan alla svenska företag att lämna förkortad resultaträkning skulle motverka denna utveckling. Visserligen skall företagen enligt förslaget lämna upplysning om skälen för sammanslagningen men lagen ställer inte några krav på vilka dessa skäl kan vara. Önskar man utelämna uppgift om nettoomsättningen fordras dispens och då skall motivet vara konkurrensskäl.
Tillämpning av den föreslagna bestämmelsen innebär att uppgift om nettoomsättning visserligen skall lämnas men att detta sker i anslutning till posten bruttovinst eller bruttoförlust. Det förhållandet att uppgiften inte tas in direkt i resultaträkningen medför att denna blir mer svårläst och att jämförelse mellan företag försvåras.
För ett företag som vill använda den funktionsindelade resultaträkningen blir ofta en tillämpning av de föreslagna reglerna tämligen meningslös. Ett samtidigt angivande av bruttoresultat och nettoomsättning kommer i de flesta fall att innebära att samma information lämnas som om man använt en fullständig resultaträkning. Informationen blir endast mer svåröverskådlig. Detta kan förväntas medföra att den som av något skäl önskar utelämna uppgifter i resultaträkningen kommer att tillämpa den kostnadsslagsindelade resultaträkningen. En sådan styrande effekt vid val av uppställningsform vore principiellt olycklig.
I promemorian redovisas ett från flera håll framfört behov av att den nuvarande regeln eller dess tillämpning förändras. FARs ledamöter möter i sin yrkesutövning samma uppfattning från betydligt fler företag än som framgår av hittills inkomna dispensansökningar. Frågan blir då hur en förändring som tillmötesgår de framförda behoven kan göras utan alltför negativa effekter på redovisningens standard.
Närmast till hands ligger en förändring av reglerna för dispensgivningen. Flera har enligt promemorian förespråkat att dispenskravet tas bort. En fördel med detta är att det är svårt att få en enhetlig bedömning i dispensgivningen eftersom förutsättningarna hos de sökande är så olika. Vidare har det visat sig att arbetet med dispensansökningar är mycket kostnadskrävande för företagen.
FAR förordar en mer begränsad utvidgning av möjligheten att använda förkortad resultaträkning än den som föreslås i promemorian. Detta bör ske genom ändrade regler för dispensgivningen eller genom att kravet på dispens tas bort. Därvid erfordras dock att det av lagtexten tydligt framgår att bestämmelsen endast är avsedd att kunna användas när det föreligger väsentliga konkurrensskäl.
Den föreslagna lagregeln lämnar för stort utrymme för användning av förkortad resultaträkning på ett sätt som skulle kunna leda till en försämrad standard på redovisningen i Sverige varför FAR avstyrker förslaget. Detta gäller även införandet av en ny storleksgräns i redovisningslagstiftningen. Problemen för de konkurrensutsatta företagen bör i stället lösas genom en översyn av dispensregeln.
FAR har inte några invändningar mot övriga förslag i promemorian.
Uttalandet har avgivits av FARs redovisningskommitté
Remissvar till Justitiedepartementet
Utkast till lagrådsremiss om ny bokföringslag
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över utkastet till lagrådsremiss om ny bokföringslag. FAR får med anledning härav anföra följande.
Kretsen av bokföringsskyldiga
FAR har i sitt remissyttrande över Redovisningskommitténs betänkande SOU 1996:157 ställt sig tveksam till det allmännas intresse av en sådan utökning av kretsen av bokföringsskyldiga som föreslogs där. Det resonemang som förs i det nu föreliggande utkastets avsnitt 10.2 om översyn av bestämmelserna om bokföringsbrott innebär att FARs tveksamhet kvarstår. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att införa regler som inte anses behöva sanktioneras.
Räkenskapsår
FAR noterar att avsnittet om räkenskapsår ännu inte är skrivet. FAR har i remissyttrandet över betänkandet tillstyrkt att enskilda näringsidkare och vissa handelsbolag åter ges möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår.
Gemensam och separat bokföring
FAR har principiella invändningar mot att tillåta gemensam bokföring. Om en gemensamt bedriven verksamhet avbryts kan ett sådant arrangemang göra det omöjligt för den ena parten att fullgöra sina skyldigheter i fråga om löpande bokföring och arkivering. Det bör enligt FARs mening framgå tydligare att gemensam bokföring, som Redovisningskommittén föreslog, är något som främst står till buds för enskilda näringsidkare.
Löpande bokföring
FAR ifrågasätter den ändring som innebär att kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande vardag. Vill man behålla en särbestämmelse om när sådana betalningar skall bokföras, bör tidpunkten, liksom i den nuvarande bokföringslagen, bestämmas till påföljande arbetsdag.
Förvaring och arkivering av räkenskapsinformation m.m.
Enligt FARs mening bör man tydligare än som sker i utkastet skilja mellan å ena sidan processen bokföring och å andra sidan arkivering. Att frågan huruvida bokföringsprocessen kan äga rum utomlands behandlas under rubriken ”Tillfällig förvaring av verifikation utomlands” gör bestämmelserna otydliga.
I internationellt verksamma företag är det för närvarande en tydlig trend att inrätta centrala administrationsenheter (”shared services”) för bland annat bokföring. Såvitt FAR känner till har andra medlemsstater i EU inga bestämmelser som hindrar detta. Det kan ifrågasättas om Bokföringsnämndens tolkning av gällande rätt i uttalandet
U 89:8 står i överensstämmelse med EG-rätten. Om bokföringslagens bestämmelser i övrigt iakttas kan FAR inte se något hinder mot att tillåta att bokföringen som sådan upprättas utomlands. Några särbestämmelser om tillfällig förvaring av verifikationer utomlands skulle i så fall inte vara nödvändiga. FAR föreslår därför att bokföringsplikten skall kunna fullgöras i ett annat EES-land. Som illustration kan nämnas att det av geografiska skäl kan vara rationellt för ett svenskt företag vid norska gränsen att anlita en norsk bokföringsbyrå i stället för en svensk.
I betänkandet föreslogs att ”upptagning för ADB anses bevarad inom landet om den bokföringsskyldige genom omedelbar utskrift kan ta fram den i läsbar form här” (sid. 303). Vidare föreslogs att en verifikation skulle få tillfälligt föras ut ur landet för att bokföras, men att den så snart det skett skulle återföras till Sverige för att bevaras här under den resterande arkiveringstiden (sid. 304). FAR finner denna bestämmelse väl avvägd och avstyrker den avsevärda skärpning av reglerna som föreslås i utkastet. Svenska särlösningar bör så långt möjligt undvikas, och de föreslagna bestämmelserna torde sakna motstycke hos våra nordiska grannar och inom EU. Någon dispens bör alltså inte fordras för bokföring på en i utlandet placerad dator med terminalåtkomst i Sverige. Några särbestämmelser om ”utomlands placerad utrustning” bör inte intas i lagen.
FAR avstyrker också bestämmelsen i 7 kap. 1 § andra stycket om att räkenskapsinformation i maskinläsbar form som tagits emot från annan skall bevaras i det skick materialet hade när det kom företaget tillhanda. Som Bokföringsnämnden anfört i ett annat sammanhang (U 94:2) är det över huvud taget inte möjligt att kontrollera att så sker, såvida informationen inte överförts med en metod som gör det möjligt att pröva äktheten (digital signatur, elektroniskt sigill). Det finns inget krav på att sådana metoder skall användas, och det förefaller obefogat att kräva sådant bevarande i något som närmast är undantagsfall. Att iaktta den föreslagna bestämmelsen under hela arkiveringstiden kan medföra höga kostnader.
FAR avstyrker den återgång till 10-årig arkiveringstid som föreslås i 7 kap. 2§. FAR har tidigare instämt i de argument för en 6-årig arkiveringstid som framfördes i betänkandet (sid. 301–302). Till dessa argument kan läggas att en lång arkiveringstid ökar sannolikheten för att företaget byter IT-miljö och risken för att en ytterligare rekonditionering behöver göras. Att vissa allmänna organs handläggningstider är långa kan inte vara ett godtagbart skäl att lägga omfattande merkostnader på bokföringsskyldiga i allmänhet.
Avslutande av den löpande bokföringen
FAR tillstyrker de föreslagna reglerna för avslutande av bokföringen.
Tillsyn
FAR noterar att 8 kap. ännu inte är skrivet och erinrar om sina i remissyttrandet framförda synpunkter på kompletterande normgivning.
Bokföringsbrott
FAR hänvisar till vad som sagts ovan under ”Kretsen av bokföringsskyldiga”.
Övriga frågor
FAR har inga invändningar mot de föreslagna reglerna om förseningsavgift eller mot de föreslagna ändringarna i årsredovisningslagarna för den finansiella sektorn.
Uttalandet har avgivits av FARs redovisningskommitté
Remissvar till Rådet för kommunal redovisning
Extraordinära poster och upplysningar för jämförelseändamål
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över utkast till rekommendation angående Extraordinära poster och upplysningar för jämförelseändamål från Rådet för kommunal redovisning.
FAR anser att utkastet innebär att vad som redovisas som extraordinärt kommer att ha påtagliga inslag av subjektivitet. Kriterier såsom rörelsefrämmande har visat sig vara svårtillämpade och mindre meningsfulla för ifrågavarande gränsdragningar. FAR avstyrker förslaget och föreslår i stället en definition mer lik definitionen i Redovisningsrådets rekommendation RR 4, redovisning av extraordinära intäkter och kostnader samt upplysningar för jämförelseändamål. Vidare kan det noteras att International Federation of Accountants (IFAC) nyligen utgivit ett förslag till rekommendation avseende Net Surplus or Deficit for the Period, Fundamental Errors and Changes in Accounting Policies. Detta förslag har en betydligt snävare definition av extraordinära poster än definitionen i utkastet från Rådet för kommunal redovisning (se punkt 16–27 IFACs utkast). FAR föreslår att Rådet för kommunal redovisning söker vägledning i detta utkast.
Uttalandet har avgivits av FARs redovisningskommitté