Aktuell information

Principiella synpunkter

FARs ställningstagande

FAR har inte något att erinra mot Sveriges anslutning till berörda internationella konventioner och protokoll. FAR tar dock inte ställning till de lagändringar i brottsbalken som föranleds av de internationella åtagandena och de anpassningar i övrigt som föreslås.

I skattelagstiftningen föreslås som tillägg till lag om ändring i kommunalskattelagen ett uttryckligt avdragsförbud för kostnader för muta eller annan otillbörlig belöning. FAR önskar i detta sammanhang understryka vikten av rättssäkerhetsaspekten och förutsebarheten för den enskilde skattskyldige. Avdragsförbudet överlämnas till avgörande av skattemyndigheten som därmed tillåts göra en straffrättslig bedömning som det inte ankommer på myndigheten att göra. Avdragsförbudet bör gälla först sedan en lagakraftvunnen dom föreligger. FAR avstyrker därför förslaget i denna del.

Yttrandet har avgivits av FARs regelkommitté.

Bakgrund

Banken har i sin framställning anfört i huvudsak följande.

AB X är sedan många år ett aktiemarknadsbolag. Företaget överväger ett optionsprogram för ett antal ledande befattningshavare.

Avsikten är att de berörda skall erbjudas upp till 4.000 optioner vardera till hösten 1998. Därefter skall årligen, under tre års tid, erbjudas upp till 2.000 optioner per person och år under förutsättning att vissa finansiella mål uppnås.

Varje option avses löpa över tre år och ha en lösenkurs som fastställs till 120 procent av börskursen vid tidpunkten för utgivandet. Vidare skall optionerna utgöra värdepapper och fritt kunna överlåtas; de skall alltså kunna utnyttjas även av icke anställda. Optionsförvärvarna skall dock förbinda sig att – innan de avyttrar optionerna till tredje man – låta AB X förvärva optionerna till marknadspris, fastställt av oberoende expert.

Dessa planer har vuxit fram efter ett starkt tryck från främst ledande befattninghavare vid AB X:s dotterbolag i USA. Särskilt beträffande dessa befattningshavare gäller att de önskar erhålla optionerna utan ersättning, åberopande sig på USA-praxis vid s.k. stock options-program och andra liknande program. AB X önskar därför utge optionerna som en form av bonus, dvs. utan att mottagarna – oavsett tjänstgöringsland – skall erlägga premium. Eventuellt skall dock de Sverigeanställda erlägga marknadsmässigt premium för sina optioner.

Optionerna i fråga kommer att vid utgivandet ha ett visst marknadsvärde, som låter sig beräknas med sedvanliga beräkningsmetoder. Detta värde blir därmed skattepliktig intäkt för bl.a. Sverigeanställda, i den mån dessa erhåller optionerna utan premium. Optionerna värderade till marknadsvärde kan därmed betecknas som en form av bonus. Styrelsen kommer att tillse att – för varje berörd person – detta bonusvärde, tillsammans med vederbörandes lön och andra ersättningar, står i rimlig proportion till den anställdes ställning, ansvar och arbetsprestation i företaget.

I och för sig skulle köpoptioner kunna upphandlas på marknaden av AB X för att därefter som bonus överlämnas till berörda anställda (jfr Aktiemarknadsnämndens uttalande 1991:1). Inom AB X har dock konstaterats att optionerna lämpligen bör ha formen av syntetiska optioner. I sitt uttalande 1994:6 har emellertid Aktiemarknadsnämnden framhållit att det pris som en syntetisk option enligt avtalet betingar (optionens premium) bör motsvara det värde som erhålls vid en beräkning enligt någon allmänt vedertagen värderingsmodell.

Banken hemställer om besked huruvida ett utgivande av syntetiska optioner enligt det anförda kan anses förenligt med god sed på aktiemarknaden, om optionerna utges utan premium för alla berörda resp. för berörda i vissa länder.

Överväganden

Som berörs i framställningen har Aktiemarknadsnämnden i sitt uttalande 1991:1 behandlat frågan om tilldelning av icke standardiserade köpoptioner utan ersättning från mottagarna. Enligt nämndens uppfattning kunde en sådan förmån likställas med andra förmåner som lön, bonus, tantiem mm som utgår i samband med ett anställningsförhållande. Nämnden fann det förenligt med principen om marknadsmässiga villkor att en anställd erhåller en sådan optionsförmån, om förmånens värde jämte värdet av övriga anställningsförmåner står i rimlig proportion till den anställdes ställning, ansvar och förväntade arbetsprestation i bolaget. Nämnden framhöll dock att, om ej särskilda skäl föreligger, det lösenpris som ligger till grund för beräkning av optionsförmånens värde inte borde sättas lägre än marknadspriset på aktien vid tiden för tilldelningen.

Samma fråga har berörts i nämndens uttalande 1998:3 angående riktade emissioner och köpoptionsprogram till styrelseledamöter, ledande befattningshavare och personal i aktiemarknadsbolag, i vilket uttalande vissa av nämnden tidigare antagna principer omprövades. Nämnden underströk där angelägenheten av att marknadsmässighet och öppenhet iakttas vid incitamentsprogram men framhöll uttryckligen att detta inte utesluter att ett bolag kan finna anledning att i vissa fall underlätta berörda funktionärers deltagande i ett program genom att helt eller delvis bidra ekonomiskt.

Det båda nu berörda yttrandena tog inte sikte på s.k. syntetiska optioner. I sitt uttalande 1994:6 rörande finansiella instrument av det slaget framhöll nämnden att villkoren i avtal om syntetiska optioner borde vara grundade på en affärsmässig bedömning och att det pris som optionen enligt avtalet betingar borde motsvara det värde som erhålls vid en beräkning enligt någon allmänt vedertagen värderingsmodell. Därvid gjordes inte någon uttrycklig reservation för fall då syntetiska optioner tilldelas mottagarna utan ersättning som en särskild förmån i samband med anställningsförhållandet, men anledning saknas att i detta avseende betrakta syntetiska optioner på annat sätt än köpoptioner. Principen om marknadsmässighet bör alltså inte heller när det gäller syntetiska optioner hindra att optionerna som en särskild förmån tilldelas de anställda utan ersättning, under förutsättning att, såsom också avsetts i förevarande fall, tilldelningens karaktär av en med bonus jämförbar förmån öppet erkänns. Vad nämnden bl.a. i sitt uttalande 1994:6 framhållit angående intresset av utförlig och tidig information gäller givetvis även i denna situation.

Det planerade förfarandet är således förenligt med god sed på aktiemarknaden.

– – –

I detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck, ordförande, Leif Thorsson, vice ordförande, Peggy Bruzelius och Sören Lindström.

Bakgrund

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet får i vissa fall den skattskyldige göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond. Är den skattskyldige juridisk person är han skyldig att göra motsvarande avsättning i räkenskaperna. I fråga om handelsbolag görs avsättningen hos delägarna. Är den skattskyldige fysisk person behöver han inte göra någon avsättning i räkenskaperna för att bli berättigad till avdrag.

Vid ombildning av enskild näringsverksamhet och handelsbolag till aktiebolag är det möjligt att överföra en befintlig periodiseringsfond till aktiebolaget utan att det fonderade beloppet återförs till beskattning, se 6 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. Det gäller dock endast under i huvudsak följande förutsättningar:

1. Överföringen av näringsverksamheten får inte föranleda uttagsbeskattning enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370).

2. Den fysiske personen eller handelsbolaget skall skjuta till ett belopp som motsvarar den periodiseringsfond som överförs till aktiebolaget.

3. Aktiebolaget skall göra en avsättning i räkenskaperna för den övertagna periodiseringsfonden.

Punkterna 2 och 3 gäller inte vid apportemission.

I detta uttalande behandlas hur ett aktiebolag skall redovisa att en periodiseringsfond överförs till aktiebolaget från en enskild näringsverksamhet. Överföring till aktiebolag av periodiseringsfond i handelsbolag behandlas inte.

BFNs bedömning