Politiker av alla de sorter står nu upp på barrikaderna och försöker högljutt överbjuda varandra i att lova bättre förhållanden för de små företagen. I det allmänna valskramlet inser man lätt att det är fråga om en läpparnas bekännelse eftersom politiker sedan länge fjärmat sig från de små företagens verklighet. Över småföretagen läggs i snabb takt det ena tunga täcket efter det andra, alla tillsydda för att ”skapa ökad rättvisa, hejda ekonomisk brottslighet, minska arbetslöshet” eller något annat som passar in i valkampsarsenalen. Andningshålen för småföretagen krymper mer och mer.
Redovisning
För att följa EUs regelsystem till punkt och pricka har vi just infört en ny årsredovisningslag som bara gäller för aktiebolag och vissa handelsbolag – inte ens en tredjedel av företagen i Sverige. Finns något annat land inom EU, eller i världen, som kräver årsredovisning för de minsta aktiebolagen?
Den nya lagens detaljerade bestämmelser blir för de små aktiebolagen löjeväckande. Ett levebrödsföretag som sysselsätter endast ägaren måste följa samma regelsystem som Volvo eller Astra. När sedan PRV i sin granskning kräver att sådant som inte finns också skall anges har man nått höjden av det absurda. Som exempel kan jag nämna att en ensamföretagare vars bolag omsatte drygt 300 tkr och inte betalade ut någon lön ändå tvingades ange i årsredovisningen att ”Antal anställda: 0, varav kvinnor: 0”. Var skall detta sluta?
Årsredovisningslagen kräver också information i sådan utsträckning att konkurrenterna i många fall klart och tydligt kan utläsa konkurrenskänsliga uppgifter om bolaget. Uppgifter som gör det lätt att konkurrera ut svenska företag eftersom utländska företag inte behöver uppge samma information.
Alla andra länder inom EU har valt att undanta små företag från att ge känslig information i årsredovisningen – helt enligt EU-reglerna. Man kan konstatera att småföretag i övriga världen, som vi också skall konkurrera med, över huvud taget inte lämnar offentlig årsredovisning. Vi har dessutom minst 500 000 företag inom Sverige som inte lämnar offentlig årsredovisning.
Sverige är det enda land som valt vägen över ett dispensförfarande. Men bara för aktiebolag med färre än 200 anställda eller 1 000 basbelopp i tillgångar. Dispens från att lämna känslig information i resultaträkningen. PRV är satt att avgöra om dispens kan lämnas. Tillstånd skall enligt PRV lämnas endast i undantagsfall och enbart konkurrensskäl räcker inte som motiv! Har PRV kompetens att bättre avgöra företagets marknad och konkurrenssituation än företaget självt? Ansökningsförfarandet kräver så omfattande och ingående information om företaget och dess produkter att företaget måste bekosta experthjälp för att få fram alla uppgifter. PRV anser dessutom att informationen är offentlig handling!
Hur skall våra små aktiebolag kunna konkurrera när utländska företag på ett enkelt sätt kan utläsa företagets känsliga data? Jag känner till företag med tillverkning i Sverige som allvarligt överväger att flytta ut all verksamhet på grund av Årsredovisningslagens regler. Komplexiteten och omfattningen av reglerna kräver dessutom ofta stora kostnader.
Revision
Sedan häxjakten på småföretag startade i mitten av 70-talet har vi revisorer i en ökande omfattning tvingats agera som en skattemyndighetens förlängda arm. Från den 1 januari 1999 föreslår regeringen att vi också skall agera som åklagarmyndigheten förlängda arm. Om vi misstänker brott (17 olika uppräknade brott!) måste vi anmäla detta till åklagare och avgå från uppdraget. Har vi missbedömt situationen kan vi bli skadeståndsskyldiga, har vi inte anmält kan vi förlora auktorisationen.
Märk väl att detta endast avser aktiebolag. Av våra ca 270 000 aktiebolag har över 250 000 bolag färre än fem anställda. Revisionsplikt finns inte för små aktiebolag internationellt. Med den undersökningsplikt som följer av de nya reglerna får aktiebolagen ökade kostnader för revision. Varför skall vi belamra våra små aktiebolag med kostnader för denna plikt men inte övriga företagsformer?
Hur kan revisorsorganisationerna FAR och SRS acceptera och understödja regler som slår så hårt mot små aktiebolag? Hur kan Företagarna, Industriförbundet, olika branschförbund, handelskamrar osv. acceptera detta?
Var är det stöd som organisationerna lockat oss till medlemskap med?
Vi har vant oss vid att våra representanter i olika fora tar vara på våra intressen. Vi är inte vana vid att demonstrera på franska bönders vis. Men något måste väl ändå hända om våra organisationer missköter det vi betalar dem för.
Som det nu är har endast Konkurrensverket uttalat skepsis mot Årsredovisningslagens regler om dispens. Efter viss påtryckning har Industriförbundet, SAF och Stockholms Handelskammare lämnat förslag till regeländringar till Justitiedepartementet. Men varför reagerar man inte redan i remissförfarandet?
Kan det vara så olyckligt som att organisationernas folk fjärmar sig från de små företagens verklighet på samma sätt som politiker? Man har inte en a-a-a-a-a-ning?
Per Strandin , Auktor revisor