Det första följdprojektet till Europeiska kommissionens grönbok är nu avslutat. Det är en kartläggning av kvalitetskontrollen i revisorsbranschen inom EU. Den europeiska revisorsfederationen FEE har avlämnat en rapport till kommissionen. I rapporten konstaterar FEE att extern kvalitetskontroll finns eller är på väg att införas i nästan alla länder, oftast i branschens egen regi, och att den genomgående baseras på byråinterna kontroller enligt IFAC:s standard.
I juli 1996 publicerade Europeiska kommissionen en grönbok om revisorer, The Role, the Position and the Liability of the Statutory Auditor within the European Union. Grönboken var resultatet av en omfattande studie som utförts på kommissionens uppdrag av Maastricht Accounting and Auditing Research Center (MARC), och den baserades också på en rapport om revisorsyrket i Europa som tagits fram av Fédération des Experts Comptables Européens (FEE) i samarbete med FEE:s medlemsföreningar, däribland FAR.
Grönboken remissbehandlades under hösten 1996 och diskuterades vid en stor konferens i Bryssel i december. Efter den konferensen gav kommissionen ut ett dokument med titeln Tentative Conclusions, där man drog några slutsatser av arbetet så långt. Bland slutsatserna fanns fyra omfattande projekt, alla med FEE inblandad i viktiga roller.
Nya projekt i full gång
Till projekten hörde en avstämning av europeiska revisionsrekommendationer mot IFAC:s International Standards on Auditing (ISA), en gemensam kärna av oberoenderegler för EU-revisorer, och ett sektorsdirektiv för revisionsbranschen om fri etablering och ömsesidigt erkännande av behörigheter (det sistnämnda egentligen ett mycket gammalt FEE-initiativ). Alla dessa projekt är nu i full gång.
Det fjärde projektet handlade om kvalitetskontroll. Redan grönboken framhöll att man inte skapar en inre marknad för revisionstjänster bara genom att harmonisera etikregler och revisionsstandards. Man måste också övervaka efterlevnaden och kontrollera kvaliteten i alla berörda länder. FEE åtog sig att kartlägga de befintliga kvalitetskontrollsystemen för att kommissionen skall kunna bedöma om branschen är mogen för nästa steg mot den europeiska integrationen.
Resultatet av det kartläggningsarbetet är en rapport på 44 sidor med titeln Continuous Quality Assurance – Statutory Audit in Europe, som nu överlämnats till kommissionen. Den skall behandlas av en nybildad kommitté för revisionsfrågor som sammanträdde första gången i Bryssel den 11–12 maj.
Studien, som har genomförts av FEE:s egen arbetsgrupp för revisionsfrågor under ledning av Mary Keegan, bygger på material som inhämtats från FEE-föreningarna i de undersökta länderna och som stämts av med andra berörda institutioner där. Undersökningen har omfattat alla de femton EU-länderna samt Norge, Rumänien, Schweiz, Slovenien och Tjeckien.
Grunden för all kvalitetskontroll är den interna kvalitetskontrollen inom revisionsuppdragen (uppdragsanknutna kontroller) och inom byråerna (allmänna kontroller). Principerna för intern kvalitetskontroll finns formulerade på internationell nivå i IFAC:s ISA 220, Quality Control for Audit Work. Nästan alla de undersökta länderna har regler som stämmer med ISA 220. I Sverige har vi som bekant FAR-rekommendationen Intern kvalitetskontroll.
Nästa steg, som inte alltid har varit lika självklart, är extern kvalitetskontroll. Det visar sig nu att de flesta av de undersökta länderna antingen redan har eller för närvarande håller på att införa system för extern kvalitetskontroll. Systemen inriktas genomgående på att bedöma om den byråinterna kvalitetskontrollen fungerar tillfredsställande. Med mycket få undantag rör det sig om åtgärder inom självregleringens ram, administrerade av revisorsföreningarna. Undantagen är Italien, där CONSOB kvalitetskontrollerar de 24 revisionsbyråer som reviderar börsbolag, samt Sverige, där Revisorsnämnden bedriver sin särskilda uppsökande tillsyn (SUT) parallellt med FARs och SRS’ kvalitetskontrollprogram, och Norge, där Kredittilsynet har en liknande roll parallellt med NSRF. (Den särskilda tillsyn som finns i många länder när det gäller kvaliteten på revisionen i banker och försäkringsbolag behandlas inte i FEE:s rapport.)
Organisationen varierar
Kvalitetskontrollens organisation varierar. I några länder använder revisorsföreningarna heltidsanställda medarbetare för kontrollarbetet. De flesta länder använder dock inhyrda revisorer från fältet med lång erfarenhet och hög kompetens. Fördelen med den metoden – som ju också är den som FAR har valt – är att kvalitetskontrollanterna är helt uppdaterade med den aktuella utvecklingen på yrkesområdet.
Kvalitetskontrollens objekt är i de flesta fall revisionsbyrån eller revisionsbyråkontoret, men i några länder är det den individuella revisorn som kontrolleras, så t.ex. i Norge. Det finns olika tekniker för att välja ut kontrollobjekten. Det enklaste och vanligaste är att använda antingen något slags rotationsordning eller ett slumpmässigt urval, men på några håll, t.ex. i Förenade kungariket och Irland, tillämpas mer sofistikerade system, där olika riskindikatorer vägs samman inför urvalet. De system som håller på att införas i Sverige (FAR) och Finland är ensamma om att erbjuda de kontrollerade frihet att välja tidpunkt inom den utsatta femårsperioden. Tyskland har fortfarande ett mer begränsat system, som bygger på genomgång av publicerade årsredovisningar. Kvalitetskontrollen sätts bara in mot revisorerna i sådana bolag där redovisningen framstår som på något sätt felaktig.
I regel gäller att alla kontrollobjekt skall ha täckts in under en given period. Perioden varierar mellan två och sex år. Påträffade brister medför regelmässigt att nästa kontroll äger rum inom en period som är kortare än normalperioden.
Kvalitetskontrollsystemen är nästan genomgående helt åtskilda från de disciplinära tillsynsorganen. Kvalitetskontrollen har till syfte att stärka och förbättra kontrollen, medan den disciplinära verksamheten skall utreda och åtgärda anmälda brister. I en hel del länder förekommer det dock att särskilt alarmerande resultat av kvalitetskontrollen rapporteras till disciplinorganet, och det förekommer också att utdömda disciplinära påföljder vägs in när det gäller att välja ut de objekt som skall undergå kvalitetskontroll ett visst år.
Kontrollmetoderna innefattar i regel besök hos den som kontrolleras. Endast undantagsvis förekommer det att kontrollen inskränks till en genomgång av arbetspapper som revisorn förelagts att sända in. Tidsåtgången är mellan en och fyra mandagar för små byråer och upp till 40 mandagar för storbyråerna.
Som nämnts är det i regel byråns eget interna kvalitetskontrollsystem som i första hand utsätts för kontrollen. Beroende på utfallet kan kontrollen sedan utsträckas till att omfatta ett större eller mindre antal revisionsuppdrag. Systemet är alltså helt parallellt till avvägningen mellan internkontrollgranskning och substansgranskning på ett vanligt revisionsuppdrag.
Tystnadsplikt
Det finns standardiserade arbetsprogram, checklistor och rapportmallar för de flesta systemen. Kvalitetskontrollanterna skall dokumentera sitt arbete, och i en del länder kontrolleras rapportutkasten av andra kvalitetskontrollanter. Regelmässigt stäms de av med den kontrollerade byrån innan de vidarebefordras till behörig instans. Tystnadspliktsregler gäller genomgående för kvalitetskontrollanterna.
Kvalitetskontrollanternas rapporter sänds till en kvalitetsnämnd eller något liknande organ, ofta med ett preliminärt utlåtande av kontrollanten (godtagbar eller icke godtagbar). Kvalitetsnämnden har att fatta ett slutligt beslut, som innebär antingen att kontrollen gav godtagbart resultat eller att någon åtgärd krävs. Åtgärderna varierar allt ifrån en uppmaning att förbättra kvaliteten till ett indragande av auktorisationen. Som tidigare nämnts är det vanligt att åtgärden består i ett förordnande om ny kontroll, t.ex. inom ett år.
När det gäller arkivering av dokumentationen från en kvalitetskontroll varierar reglerna starkt mellan länderna. I Belgien makuleras dokumentationen efter två månader, i Tjeckien arkiveras den i tio år.
Det kan konstateras att den externa kvalitetskontroll som håller på att byggas upp i Sverige i allt väsentligt passar väl in i det europeiska mönstret. Vid sidan av huvudfåran befinner vi oss egentligen bara när det gäller FARs urval av granskningsobjekt (frivillig tidpunkt under en femårsperiod), FARs rapporteringsmall (utan någon skriftlig PM om de detaljerade iakttagelserna) och det förhållande att den statliga tillsynsmyndigheten bedriver en egen kvalitetskontroll (SUT) utöver den disciplinära tillsynen.
Det finns anledning att återkomma i en senare artikel till vilka åtgärder FEE-rapporten föranleder i EUs kommitté för revisionsfrågor.
Björn Markland