En annan fråga som också diskuterades inom Kontaktkommitten och som delvis sammanhänger med frågan om en ändring av direktiven gäller den så kallade ”kommitologin”. Därmed avses att vissa förändringar av direktiven skulle kunna beslutas av Kommissionen efter hörande av Kontaktkommitten men alltså utan att gå omvägen över Parlamentet. Kommitologin kan uppfattas som en möjlighet att snabbare anpassa EU-direktiven till ändrade förutsättningar, exempelvis på grund av nya IASC-rekommendationer. Parlamentet har dock uttryck stor skepsis av rädsla för att det skall förlora en del av sitt inflytande. Det är därför utsagt att kommitologin bara skulle gälla rent tekniska frågor. Som exempel har nämnts förändringar i schemat för resultat- eller balansräkningen. Däremot skulle det inte vara möjligt att ändra värderingsregler.
Min tidigare uppfattning har varit att kommitologin är positiv just därför att den möjliggör en modernisering av direktiven. Flera länder, däribland Sverige, har dock uttryckt skepsis. Det finns nämligen en risk för att Kommissionen skulle utnyttja kommitologin för att utfärda flera nya detaljföreskrifter som skulle inskränka rätten för medlemsländerna att bestämma över utformningen av redovisningen. Problemet är nämligen att Kommissionen, enligt kommitologireglerna, kan utfärda föreskrifter som är bindande för medlemsländerna. Det förefaller som om antalet länder som, i likhet med Sverige, är tveksamma inför införandet av sådana ökade befogenheter för Kommissionen, är så stort att det mest sannolika är att det inte blir något av med förslaget.
Rolf Rundfelt