Eu-kommissionen har gjort en jämförelse mellan IAS 12 och vad som sägs om skatteredovisning i det 4:e EU-direktivet. Jämförelsen har översatts till alla medlemsspråken och finns alltså tillgänglig på svenska. Det är framför allt två frågor som diskuteras, nämligen tillämpningen av försiktighetsprincipen vid redovisning av latent skatt som tillgång samt om det måste finnas ett ”sannolikhetstest” vid redovisning av latenta skatteskulder.
Enligt IAS 12 skall ett företag redovisa en latent skattefordran om det är sannolikt att det kommer att finnas skattepliktiga vinster i framtiden. EU-kommissionen understryker att man vid sannolikhetsbedömningen måste tillämpa stor försiktighet och endast redovisa en latent skattefordran när det inte finns något rimligt tvivel om att det kommer att finnas skattepliktiga vinster i framtiden.
Det som är oklart är om Kommissionen menar något annat med ”inget rimligt tvivel” än den ”sannolikhet” som IAS 12 bygger på. Min bedömning är att så inte är fallet. Det är alltså naturligt att ställa ganska höga krav på företag för att få redovisa en latent skattefordran.
Den andra frågan som Kommissionen tar upp är mer överraskande. Den går ut på att det krävs att företag gör sannolikt att latenta skatter skall komma att betalas i framtiden för att de skall få tas upp som skuld. Det skulle alltså inte vara förenligt med direktivet att redovisa samtliga latenta skatteskulder som kommer fram enligt IAS 12. Kommissionen ger inga exempel men det skulle kunna handla om de latenta skatteskulder som kommer fram när skogsföretagen skriver upp värdet på sina skogsinnehav. Här kan man verkligen ifrågasätta om det är sannolikt att en skatt någonsin kommer att utgå. IAS 12 gör ingen sannolikhetsbedömning. Huvudregeln är att en avsättning för latent skatt alltid skall göras.
Som jag tolkar 4:e direktivet står en redovisning enligt IAS 12 inte i strid med direktivets principer. Jag tycker därför det är olyckligt att Kommissionen gjort sitt uttalande. Vad de skapar är en osäkerhet om vad som egentligen gäller. Det är svårt att förstå vad Kommissionen egentligen vill uppnå genom den jämförelse den gjort. Man har ju tidigare slagit fast att det är viktigt att direktiven inte hindrar en tillämpning av IASC:s rekommendationer. Slutsatsen borde vara att om Kommissionen uppfattar att det finns problem, Kommissionen vidtar åtgärder för att ändra direktiven. Att i vaga ordalag ifrågasätta om IAS 12 är helt förenligt med 4:e direktivet är inte särskilt konstruktivt.
Rolf Rundfelt