Delårsrapporten – ett dokument i utveckling

Årsredovisningslagen

Enligt ÅRL skall en delårsrapport, som omfattar minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret, avges. I rapporten skall en översiktlig redogörelse lämnas för

• verksamheten och resultatutvecklingen

• investeringar

• förändringar i likviditet och finansiering

Redogörelsen skall sammanfatta vad som på ovan nämnda områden skett sedan föregående räkenskapsårs utgång. För rapportperioden skall delårsrapporten dessutom innehålla information om

• nettoomsättning

• resultat före bokslutsdispositioner och skatt

Vidare följer av ÅRL:s regler att upplysningar skall lämnas om

• förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av bolagets ställning och resultat

• händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut

Inregistreringskontraktet

Inregistreringskontraktet fastställer att noterade bolag skall avge en halvårsrapport. Utöver den information som skall lämnas i enlighet med ÅRL skall bland annat följande inkluderas

• resultaträkning i sammandrag

• resultat efter skatt per aktie

• balansräkning i sammandrag

• omsättning och resultat per verksamhetsgren

• förklaringar till utvecklingen av resultat och ställning

• storleken av gjorda investeringar

Resultat- och balansräkningarna anges med jämförelsesiffror för föregående år och resultatet belastas med årets bedömda skattekostnad. Omsättning och resultat fördelat på verksamhetsgrenar skall redovisas om informationen lämnas i årsredovisningen. Utvecklingen av resultat och ställning skall kommenteras utifrån effekten av väsentliga händelser och liknande.

Stockholms Fondbörs har nyligen presenterat ett förslag till ändring i inregistreringskontraktet innebärande att noterade bolag skall lämna kvartalsrapporter. Om ändringen görs i kontraktet kommer denna att gälla fr.o.m. 1 januari 1999.

IASC:s E57

IASC:S förslag till rekommendation innehåller krav på att följande information skall lämnas i delårsrapporter

• balansräkning

• resultaträkning

• kassaflödesanalys

• förändring av eget kapital

Samtliga ovanstående redogörelser skall anges i sammandrag (condensed). Redogörelsen för förändringen av eget kapital skall minst innehålla de huvudsakliga delposter som presenterades i senaste årsredovisningen.

Vidare skall notupplysningar lämnas om

• att samma redovisningsprinciper och redoviningsmetoder har använts som i senaste årsredovisning

• säsongssvängningar etc. som påverkat delårsrapporteringen

• jämförelsestörande poster

• utbetald utdelning

• intäkter och resultat per affärsområde eller geografiska områden

• väsentliga händelser efter periodens slut

• effekter av förvärv eller försäljningar av bolag under perioden

• väsentliga förändringar i ansvarsförbindelser sedan årsbokslutet

• väsentliga förändringar i uppskattningar och bedömningar som legat till grund för tidigare lämnade delårsrapporter för räkenskapsåret

En sammanställning över informationskraven enligt ÅRL, inregistreringskontraktet respektive IAS E57 återfinns i figur 1, Delårsrapportens syfte.

Grundläggande för utformningen av delårsrapporten är i vilket syfte den upprättas. Syftet kan antingen vara att utvisa det faktiska resultatet för delperioden eller att fungera som ett prognosverktyg för att kunna bedöma helårsresultatet. Valet av syfte har betydelse för vilka redovisningsprinciper och värderingsregler som skall tillämpas vid upprättandet av delårsrapporten.

Om syftet är att utvisa det faktiska resultatet skall samma regler tillämpas för delårsrapporten som för själva årsredovisningen. Skall delårsrapporten i stället vara ett prognosverktyg måste vissa utjämningar göras över räkenskapsåret för att ge en bättre bild av verksamheten. Praxis avseende delårsrapporteringens syfte, och således tillämpade principer och regler, varierar mellan olika länder. I Sverige verkar trenden ha gått från prognosalternativet till att presentera det faktiska resultatet för delårsperioden. Det har tidigare varit relativt vanligt förekommande bland svenska bolag att justeringar gjorts för t.ex. säsongsvariationer.

Under det senaste decenniet har dock allt fler bolag gått över till att upprätta delårsrapporten som ett självständigt dokument, med syftet att redogöra för periodens verkliga resultat. Denna utveckling har bland annat understötts av den ständigt ökande användningen av datatekniska hjälpmedel.

Varken ÅRL eller inregistreringskontraktet ger uttrycklig vägledning med avseende på syftet med delårsrapporten. Enligt IAS E57 skall varje delårsrapport vara självständig och utvisa det faktiska resultatet för delperioden. Av förslaget framgår att utjämningar inte skall göras för säsongsvariationer och dylikt. Inte heller kan utgifter aktiveras eller poster skuldföras i delårsrapporten om de inte uppfyller de krav på aktivering respektive skuldföring som gäller vid upprättande av årsbokslut.

Redovisningsprinciper

Av ÅRL framgår det inte klart vilka principer som skall tillämpas vid upprättande av en delårsrapport. I ÅRL kap 9 återfinns regler avseende skyldigheten att lämna delårsrapport samt vilken information den skall innehålla. Däremot finns det inga regler för vilka principer som skall tillämpas eller hänvisning till de kapitel i ÅRL som berör värderingsprinciper m.m. Att ÅRL inte innehåller några uttryckliga regler om redovisningsprinciper avseende delårsrapporter kan dock inte tolkas så att det inte ställs några krav. Det får anses vara underförstått att de värderingsregler m.m. som gäller för årsredovisningen även skall gälla för delårsrapporten.

I Sverige bidrar avsaknaden av uttryckliga lagregler till att en enhetlig praxis inte har erhållits på detta område. Ur detta perspektiv framstår därför behovet av en svensk rekommendation om delårsrapportering som stort. IASC:S ståndpunkt i E57 är att delårsrapporten skall upprättas i enlighet med de redovisningsprinciper och värderingsregler som tillämpas för årsredovisningen.

Detta ställningstagande är ett viktigt steg i utvecklingen av delårsrapporten, framför allt ur jämförbarhetssynpunkt.

Information om tillämpade principer

Enligt IAS E57 skall upplysningar lämnas i delårsrapporten om tillämpade redovisningsprinciper. Principerna behöver inte återges utan det räcker med att upplysning lämnas om att samma redovisningsprinciper och redovisningsmetoder har använts som i senaste årsredovisningen.

I Sverige finns inget krav på att redogöra för tillämpade principer i delårsrapporten och det är mycket ovanligt att ett bolag lämnar sådan information. Att informationen inte lämnas kan inte självklart tolkas så att bolaget tillämpat samma principer i delårsrapporten som i senaste årsredovisningen, även om så torde vara fallet för många bolag.

Byte av redovisningsprincip

Om en redovisningsprincip har förändrats sedan senaste årsbokslutet och den nya principen skall tillämpas i kommande årsredovisning skall, enligt IAS E57, den nya principen tillämpas i delårsrapporteringen.

Information om bytet skall lämnas och redogörelse för effekten av bytet skall redovisas i not. Ett aktuellt exempel på byte av redovisningsprincip bland svenska bolag är anpassningen till ÅRL. Enligt Redovisningsrådets rekommendation om Redovisning av byte av redovisningsprincip, RR 5, bör byte av redovisningsprincip ske från ingången av nytt räkenskapsår så att samma principer tillämpas i delårsrapporter och i årsbokslutet. Endast ett fåtal börsbolag redogjorde för övergången till ÅRL i halvårsrapporten 1997, trots att det är fråga om tillämpning av en ny lag.

Anläggningstillgångar

Avskrivningar på anläggningstillgångar torde i de flesta fall inte vara något större problem eftersom många bolag idag fördelar avskrivningarna månadsvis. Nedskrivningar och uppskrivningar kräver däremot att bolaget tar ställning till eventuella värdeförändringar. Skall dessa ställningstaganden även hanteras vid delårsbokslut eller endast vid årsbokslut?

Enligt ÅRL skall nedskrivning ske då en anläggningstillgång på balansdagen har ett bestående värde som understiger bokfört värde. Praxis i Sverige har under senare år varit att beakta större nedskrivningsbehov i delårsrapporten. I IAS E57 framhålls att tillgångars framtida ekonomiska nytta skall beaktas på samma sätt vid delårsbokslut som vid årsbokslut. Bedömning av nedskrivningsbehov, s.k. impairment testing, skall göras vid delårsbokslut på samma sätt som vid årsbokslut.

Detta innebär dock inte att en fullständig detaljerad genomgång och beräkning nödvändigtvis måste ske vid slutet av varje delårsperiod. I första skedet får en bedömning göras av huruvida det finns anledning att företa en sådan genomgång eller ej.

Uppskrivning får enligt ÅRL ske av materiella och finansiella anläggningstillgångar vars värde är bestående och väsentligt överstiger bokfört värde. Motsvarande regel i Bokföringslagen (BFL) har en något annorlunda formulering. Enligt BFL får anläggningstillgång, som äger ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning, upptagas till högst detta värde. BFL:s hänvisning till föregående balansräkning har tolkats som balansräkningen i föregående årsredovisning.

Enligt FARs rekommendation om Redovisning av materiella anläggningstillgångar, FAR 3, får uppskrivning ej göras under löpande år utan skall göras i samband med upprättande av eller fastställande av årsbokslut. Noteras bör att detta avsnitt i FAR 3 i Samlingsvolymen 1997 har intagits med liten stil vilket innebär att det skall ses som en tolkning till BFL och inte till ÅRL.

Begreppet bokfört värde som tillämpas i ÅRL kan inte självklart hänföras till senaste årsredovisning utan skulle även kunna avse senaste bokslut vilket skulle kunna vara ett delårsbokslut. Av förarbetena till ÅRL framgår inte om reglerna avseende ned- och uppskrivning skall tillämpas vid delårsbokslut. Att det skulle vara någon skillnad i hanteringen av ned- respektive uppskrivningar framgår heller inte av ÅRL. Under våren förväntas Redovisningsrådet komma med ett utkast till rekommendation om materiella anläggningstillgångar vilken förhoppningsvis kommer att bringa klarhet i denna fråga.

Delårsrapporten är en avrapportering av resultat och ställning vid en viss tidpunkt under året och enligt vår uppfattning bör denna redovisning upprättas på samma sätt som årsbokslutet. Med detta synsätt torde det inte föreligga några hinder för att redovisa såväl ned- som uppskrivningar i delårsrapporten, i den mån det vid rapporttidpunkten faktiskt är känt att det finns behov av/möjlighet till sådana justeringar. Problemet vid upprättandet av delårsrapporten blir snarare en fråga om precision. Tas ingen hänsyn till t.ex. behov av nedskrivningar så reduceras precisionen i delårsrapporteringen. Samtidigt kan naturligtvis inte bedömningen av eventuella nedskrivningsbehov ske på samma grundliga sätt som vid ett årsbokslut. I det avseendet är det lämpligt att beakta IASC:S förslag, att sådana bedömningar i delårsbokslutet skall utgå ifrån en uppskattning av var det kan finnas behov av värdejusteringar.

Forsknings- och utvecklingskostnader

Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete är ett exempel på en situation där bolaget vid bokslutet kan behöva ta ställning till om utgifterna skall kostnadsföras eller aktiveras. Redovisning av forsknings- och utvecklingsarbeten behandlas i ÅRL och i Bokföringsnämndens rekommendation om forsknings- och utvecklingskostnader, BFN R1. Enligt ÅRL får utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten som är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år, tas upp som immateriell anläggningstillgång.

I BFNs R1 fastslås att rätten att aktivera utgifter för ett FoU-arbete skall bedömas vid varje räkenskapsårs utgång. Detta innebär i normalfallet att under löpande år redovisas utgifter för FoU-arbete på ett avräkningskonto. Vid upprättandet av årsbokslutet görs sedan en bedömning av om utgifterna skall aktiveras eller kostnadsföras. I detta sammanhang bör nämnas att BFN R1 ursprungligen togs fram som en tolkning till BFL:s regler. Någon uppdatering av rekommendationen har hittills inte gjorts med anledning av ÅRL.

Vi har tidigare konstaterat att om syftet med delårsrapporten är att visa det faktiska resultatet bör samma värderingsregler tillämpas vid delårsbokslutet som vid årsbokslutet. För FoU-utgifter innebär detta att en aktivering kan ske redan i delårsbokslutet. En förutsättning för att kunna ta ställning till eventuell aktivering är att det vid bokslutstillfället finns tillräckligt underlag för att fatta ett beslut om aktivering eller ej. Om syftet med delårsrapporten i stället är att utgöra ett prognosverktyg blir frågan om aktivering mer komplicerad. Har bolaget för avsikt att aktivera utgifterna i årsbokslutet kan det även i detta fall anses vara riktigt att aktivera utgiften i delårsbokslutet. Det ger ett bättre underlag för att prognosticera bolagets årsresultat.

Ett alternativ i dessa fall skulle kunna vara att utgifterna redovisas på ett avräkningskonto (se ovan).

Periodisering

Ett företags intäkter och kostnader är många gånger ojämnt fördelade över räkenskapsåret. Intäkterna kan till exempel vara beroende av säsong eller speciella försäljningsinsatser. Kostnader som avser hela året kan komma tidigt på året och en del kostnader kan vara hänförbara till enstaka händelser eller ändrade förutsättningar. Vilka principer som tillämpas för periodisering av inkomster och utgifter har en uppenbar betydelse för delårsrapportens utformning och användning. Frågeställningen avser dels i vilken period redovisningen av intäkter och kostnader skall ske, dels hur de skall klassificeras i delårsrapporten respektive i årsredovisningen. Ett exempel på det senare är klassificeringen av jämförelsestörande poster.

Intäkter och kostnader

Om delårsrapporten i första hand skall vara ett prognosverktyg skall periodiseringen av inkomster och utgifter beakta variationer mellan perioderna. Utjämningar kan behöva göras över räkenskapsåret för att ge en bättre bild av verksamheten. Intäkterna kan bland annat behöva justeras för säsongsvariationer, cykliska skillnader eller förändringar i sysselsättningsnivån. En sådan justering kan till exempel leda till att en del intäkter skjuts på framtiden. Frågan uppstår då hur kostnaderna skall hanteras. Skall de rörliga kostnaderna matchas mot redovisade intäkter eller påbjuder försiktighetsprincipen att kostnaderna i sin helhet belastar periodens resultat? Hur skall de fasta kostnaderna hanteras?

Är avsikten med delårsrapporten istället att avbilda det verkliga resultatet för perioden skall justeringar ej ske för säsongsvariationer m.m. Enligt IAS E57 skall intäkter som uppstår säsongsmässigt eller cykliskt under ett år inte anteciperas eller skjutas upp vid delårsbokslut om antecipering eller uppskjutande inte skulle anses vara korrekt vid räkenskapsårets slut. Konsekvent med detta skall kostnader som uppkommer ojämnt över året anteciperas eller uppskjutas vid delårsbokslutet om, och endast om, det är riktigt att antecipera respektive uppskjuta denna typ av kostnad vid årsbokslutet.

Jämförelsestörande poster

FAR har i sin vägledning Om årsredovisning i aktiebolag infört begreppet jämförelsestörande poster. För beskrivning och behandling av dessa poster hänvisar FAR till Redovisningsrådets rekommendation RR 4 Redovisning av extraordinära intäkter och kostnader samt upplysningar för jämförelseändamål. Jämförelsestörande poster definieras i enlighet med RR 4 som ”händelser och transaktioner som är viktiga att uppmärksamma när periodens resultat jämförs med andra perioder och företag”. Som exempel på sådana händelser och transaktioner nämns bland annat

• nedskrivning

• försäljning av betydande anläggningstillgångar

• försäljning eller nedläggning av verksamhetsgrenar och likartade omstruktureringar

Vid bedömningen av vad som, utifrån materialitetsprincipen, skall redovisas som jämförelsestörande poster i delårsrapporten kan ställningstagandet antingen göras utifrån den rapporterade delårsperioden eller utifrån hela räkenskapsåret. Om syftet med delårsrapporten är att vara ett prognosverktyg är det rimligt att en post som redovisas som jämförelsestörande i delårsrapporten även presenteras som sådan i årsredovisningen.

Är syftet med delårsrapporten att utvisa det faktiska resultatet för delperioden kan en post framstå som väsentlig i relation till delårsresultatet och redovisas som jämförelsestörande i delårsrapporten trots att den sedan kanske bedöms som oväsentlig på helårsbasis. Detta synsätt har stöd i IAS E57, i vilket det framhålls att bedömningen av när en post skall redovisas och hur den skall klassificeras skall bedömas utifrån delårsperiodens resultat och ställning.

I Tendenser i börsbolagens delårsrapporter tar Peter Malmqvist upp problemet med jämförelsestörande poster: ”Eftersom mätperioden är kort, blir effekten att fler händelser är jämförelsestörande än i årsbokslutet.”

Slutsatsen av denna iakttagelse är att det är vanligt att bedömningen av jämförelsestörande poster sker utifrån vad som är avvikande för delårsperioden och att en post som anses vara jämförelsestörande i delårsrapporten inte nödvändigtvis behöver redovisas som sådan i årsredovisningen. Till exempel skulle en erforderlig nedskrivning på en materiell anläggningstillgång kunna redovisas som jämförelsestörande post i delårsrapporten och i årsredovisningen ingå bland avskrivningar och övriga nedskrivningar.

Detta har framför allt betydelse för bedömningen av bruttoresultatet i den funktionsindelade resultaträkningen. Rörelseresultatet påverkas dock inte av utgångspunkten för redovisningen. I detta sammanhang bör även vägas in att ÅRL och inregistreringskontraktet ställer krav på redogörelse för/kommentarer till resultatutvecklingen i bolaget.