Årets Finforum samlade över 200 deltagare till Berns i Stockholm den 6 oktober. Seminariet arrangerades av FAR, SE-Banken, Finanstidningen, SNS och Stockholms Fondbörs. Årets tema var värderingsmodeller, aktiekurser och informationsgivning.
Nu har mycket kraft, kanske allt för mycket, gått till att harmonisera och disciplinera redovisningen.
Så inledde Sören Mellstig, ekonomidirektör och vice VD på Gambro, Finforum 1998. Mellstig som talade om ”Shareholder Value Analysis som underlag för Incentives omstrukturering” ställde också några inledande frågor:
För vem redovisar vi?
Vad ska vi ge intressenterna?
Räcker den traditionella redovisningen?
– Redovisningen är ett råmaterial som ska användas för vidare analys, sa han. Vi i näringslivet måste förstå aktieägarnas (dvs. analytikernas) analyser och både ge tilläggsinformation och anpassa våra styrsystem. Annars riskerar företagen att värderas med rabatt.
Perfekt slaktobjekt
– Vi hade varit ett perfekt slaktobjekt om vi inte hade gjort något åt det själva.
Så berättade han om Incentives ”strategiska resa”, från ett rabatterat konglomerat med allt från fartygskranar till sportkläder, till det medicintekniska high-techföretaget Gambro.
– Vi talar alltså om en transaktionsvolym på 100 miljarder. Det gjordes större affärer 8–10 gånger om året, framhöll Sören Mellstig.
På den resan behövdes nya navigationsinstrument. Och man hade bestämt sig för värdebaserad styrning:
Några viktiga pusselbitar var:
värdegapet
verktygen (tid & värde)
tillväxtsatsningarnas kostnad (inte investeringarnas värde)
kassaflöde bättre än vinstmått
skilja på organisk och förvärvad tillväxt
avkastningsmätningar motverkar tillväxt
Mellstig menade att den traditionella styrningen lätt missbedömer värdet av tillväxt och kassaflöden i ett företag:
– Jag accepterar redovisningsprinciperna, men de måste kompletteras.
Inom Incentive kom man fram till att diskonterade kassaflöden var den mest precisa värderingsmetoden och man utarbetade något som kom att kallas ”Gambros DCF-modell”.
Efter att ha beskrivit dess komponenter – och balansen mellan nödvändig precision och nödvändig enkelhet – redogjorde Sören Mellstig för två fall, förvärvet av amerikanska Vivra och börsintroduktionen av Munters.
I båda fallen fungerade det, marknadens och företagets värderingar kunde i stort fås att stämma.
– Vi har börjat förstå hur marknaden räknar. Och den håller sig inte till enkla värderingsmodeller, sa han.
Och slutade med:
– Man har inte hanterat elementet ”risk” bara för att man har en sofistikerad datamodell.
Bengt Holmquist och Åsa Johansson