Vid seminariet om den nya revisionsberättelsen informerade inledningsvis revisionskommitténs ordförande Åke Danielsson om att en arbetsgrupp nu även tittade på en revisionsbeättelse för andra än de företag som berörs av den nya årsredovisningslagen – inklusive filialer och stiftelse.
Dessutom ska projektgruppen nu göra en total översyn av hela rapporteringsavsnittet i Revisionsprocessen.
Han gav också en bakgrund till arbetet med den nu aktuella revisionsberättelsen. Seminarieledarna Bo Hjalmarsson och Håkan Thörnholm, som varit med om att arbeta fram den nya berättelsen, kommenterade sedan de nya formuleringarna (för utförliga sådana kommentarer hänvisas till deras artikel i Balans nummer 11/97).
Sedan fick de båda tillfälle att besvara frågor från en del av seminariedeltagarna.
Balans återger här kortfattat några av dessa frågor och svar:
Fråga: I nya RB sägs bl.a. ”... att jag(vi)planerat och genomfört revisionen för att i rimlig grad försäkra mig(oss) om att årsredovisningen inte innehåller väsentliga fel”. Varför inte huruvida den innehåller sådana fel? I den engelskspråkiga motsvarigheten heter det ju ”whether”.
Svar: Under projektarbetet har man även diskuterat ”huruvida” men kommitté och styrelse valde slutligen ”att ... inte”.
Fråga: Varför inte ”... kunna bedöma ...” i stället för ”... i rimlig grad försäkra ...” på samma sätt som står vid förvaltningen?
Svar: Den valda formuleringen återspeglar den engelska originaltexten.
Fråga: Varför är uttalande om förvaltningen så kategoriskt?
Svar: I stycket om revisionens omfattning beskrivs de begränsningar som är inneboende i revisionen. Därför avslutas stycket med att den genomförda granskningen ger ”rimlig grund” för uttalandena. Konstaterandena ”... har inte vidtagit någon åtgärd eller gjort sig skyldiga till någon försummelse ...” uttalas alltså ”på rimlig grund”.
Fråga: Ska det verkligen vara samma standardutformning av revisionsberättelsen för alla, t.ex. även för vilande bolag?
Svar: Under arbetets gång har man inom projektgruppen övervägt att ha två olika revisionsberättelser men man har inte funnit tillräckliga skäl för den lösningen. Svaret är alltså ja.
Fråga: Hur bindande är standardutformningen?
Svar: Standardutformningen är en rekommendation från FAR, den är därmed god revisionssed och därmed bindande för FAR-ledamöterna.
Fråga: Enligt uppgift kommer t.ex. byggbolagen att redovisa resultaträkningen och balansräkningen uppställd på ett sätt som avviker från de i årsredovisningslagen föreskrivna uppställningsformerna. Hur kommer ett sådant förhållande att påverka revisorns uttalanden om upprättandet enligt årsredovisningslagen, den rättvisande bilden och att-satserna? Vem är uttolkare av vad som är förenligt med ÅRL: Byggentreprenörföreningen? FAR? Bokföringsnämnden? Redovisningsrådet?
Svar: Frågan kommenterades, men slutsatsen blev att det för närvarande inte finns något svar från FARs sida.
Vidare diskuterade en av seminariedeltagarna de olika begränsningar av typen ”i rimlig grad”, ”väsentliga fel”, ”rimlig grund” m. fl. som finns införda i den nya revisionsberättelsen:
– Hur läser revisionsberättelsens konsumenter detta?
– Leder inte det till att vi kommer att få, ett antal frågor om vad vi menar med dessa begränsande uttryck?
Slutsatsen var att det är viktigt att hela revisorskåren nu verkligen förbereder sig på sådana frågor.
En annan seminariedeltagare var inne på samma ämne och nämnde för sin del exemplet ”rättvisande bild”. Är det begreppet definierat och är dess innebörd klar?
Bengt Holmquist, Åsa Johansson och Lars-Gunnar Larsson