Vad som utlöst Sten-Eric Ingblads vrede i en artikel i Balans (4/1997) är att Revisorsnämnden vid sin prövning av ett disciplinärende hänvisat till BFN U 89:8 och förklarat att Revisorsnämnden saknade anledning att avvika från BFNs bedömning i angivna hänseenden. Det framstår emellertid som närmast självklart att den prövande myndigheten inte i oträngt mål ger sig in på en förutsättningslös prövning av vad bokföringslagen innebär i fråga om skyldighet att bevara räkenskapshandlingarna här i landet när fackmyndigheten på området uttalat sig om just detta. Saken hade säkert ställt sig annorlunda om det funnits rättsfall från t.ex. Högsta domstolen som varit ägnade att väcka tvivel om det riktiga i Bokföringsnämndens tolkning av 22 § bokföringslagen.
BFNs ordförande och kanslichef vid tiden för 1989 års uttalande har lämnat myndigheten. De är numera ledamöter av Revisorsnämnden och deltog i nämndens beslut i det aktuella disciplinärendet. Ingblad menar att de enligt 12 § förvaltningslagen var jäviga. Ingblad har härvidlag fel. En domare som deltagit i ett lagstiftningsärende anses inte hindrad från att senare delta i avgörandet av ett mål eller ärende som rör tillämpningen av den lag som han har varit med om att skriva. Inte heller är en domare som deltagit i avgörandet av ett mål förhindrad att delta i prövningen av ett senare mål där omständigheterna är likartade. Att en domares inställning i en rättsfråga är känd t.ex. på grund av vad han skrivit i en lagkommentar eller artikel hindrar inte heller att han deltar i prövningen av mål där denna rättsfråga är ställd på sin spets. Vad som sagts nu får anses gälla också ledamöter av myndigheter med domstolsliknande funktioner som t.ex. Revisorsnämnden.
Lennart Grufberg
ordförande i Revisorsnämnden.