Storbritannien; Discounting in Financial Reporting, a working paper from ASB

Frågan om diskontering i redovisningen har väckts flera gånger under senare tid. Framför allt gäller det latenta skatteskulder och -fordringar. När IASC diskuterade frågan i samband med utgivandet av IAS 12 beslöts att inte tillåta diskontering. Anledningen uppgavs vara att diskontering av framtida skattebetalningar är för komplicerad på grund av osäkerheten när skatterna kommer att betalas. Å andra sidan har IASC preliminärt beslutat att beakta tidsvärdet både vad gäller avsättningar för framtida utgifter och nedskrivningar.

Det land som torde ha kommit längst när det gäller att diskutera diskontering är Kanada. I Kanada har getts ut flera forskningsrapporter vilka behandlar några av de problem som aktualiseras. Nyligen har också ASB gett ut ett arbetspapper som framför allt behandlar problemet att fastställa diskonteringsräntans storlek.

Detta är verkligen inte någon trivial fråga och dessvärre kan man knappast hävda att ASB:s dokument gör att man blir så mycket klokare.

Ta problemet med skatter. Enligt ASB kommer man till samma resultat om man diskonterar betalningar före skatt med en diskonteringsränta före skatt som om man i stället utgår från betalningar och diskonteringsräntor efter skatt. Det kan synas självklart. Ändå är det troligt att resultaten kommer att skilja sig åt. Förklaringen ligger i att IASC, som redan nämnts, inte tillåter att skatter diskonteras i redovisningen.

Det största problemet är dock hur man beaktar osäkerhet. Enligt ASB skall diskonteringsräntan avspegla den risk som är förknippad med framtida betalningar. Risken skall återspegla marknadens bedömningar. I praktiken är det svårt att se hur sådana bedömningar skall kvantifieras. Det leder till att det är sannolikt att skattningar av nuvärden kan skilja sig åt kraftigt mellan företag beroende på valet av diskonteringsränta.

Det avsnitt jag tycker var mest intressant gäller valet av diskonteringsränta i samband med avsättningar. Ett konkret exempel som diskuteras gäller avsättningar för framtida återställningsutgifter. Eftersom utgifterna är osäkra kan man tycka att det är nödvändigt att välja en relativt hög diskonteringsränta. Ju högre ränta desto lägre blir dock avsättningen, dvs. ett resultat som är motsatt det som åsyftas.

ASB pekar på tre möjligheter för att lösa denna paradox. En är att välja den riskfria räntan. En annan är att justera upp bedömningen av de framtida utgifterna för osäkerheten. En tredje är att ställa frågan hur mycket en tredje part skulle vilja ha betalt för att överta risken. När det gäller miljöutgifter är det inte sannolikt att den sista metoden fungerar. Däremot pekar ASB på att det är en väg man kan gå för att fastställa värdet av pensionsförpliktelser.

IASC, E56 Leases – nytt utkast till rekommendation om leasing

Iasc har gett ut ett utkast till rekommendation om redovisning av leasingkontrakt. Utkastet skiljer sig inte i någon väsentlig grad från den tidigare rekommendationen, IAS 17. Syftet med utkastet är dels att eliminera ett så kallat ”fritt val”, dels att förbättra informationen om leasingkontrakt. En mer genomgripande omarbetning kan komma om något år; IASC har aviserat att man då har för avsikt att försöka få igenom att så gott som alla leasingkontrakt redovisas som finansiella kontrakt görs i dag.

IAS 17 innehåller en möjlighet för företag att välja mellan två alternativ. Det är en möjlighet som få svenska företag har utnyttjat. Valmöjligheten gäller exempelvis för företag som ingått vad som kallas för ”leveraged leases”. Dessa kännetecknas av att den investering som det uthyrande företaget gör begränsas genom att ett annat företag svarar för en stor del av finansieringen. Investeringen kan också reduceras genom förmånliga skatteregler. IAS 17 tillåter att investeringen antingen redovisas med det faktiska investeringsbeloppet eller med det netto som uppkommer efter det att företaget tagit hänsyn till den finansiering som utanförstående parter svarar för.

I utkastet till ny rekommendation säger IASC att det bara är den första metoden som man vill tillåta i framtiden. Anledningen är att IASC anser att investering i en tillgång är en transaktion som skall redovisas för sig utan hänsyn till eventuell finansiering från en utomstående part eller skattehänsyn.

Jag har svårt att förstå resonemanget. Tidigare var så kallade investor leasar vanliga i Sverige. De byggde på förmånliga skatteregler. Utan dessa hade transaktionerna aldrig kommit till stånd. Det är då svårt att förstå att man inte skulle kunna tillämpa ett nettosynsätt på transaktionen. Utan en nettoredovisning kommer en lönsam transaktion att, åtminstone under vissa år, redovisas som om den vore olönsam.

Beträffande informationskraven föreskriver IASC att företag skall ange storleken av räntebetalningar med avseende på finansiella leasar. Vidare skall uppgift lämnas om eventuella subleasar, dvs. kontrakt där en förhyrd tillgång hyrs ut till en tredje part. Slutligen skall information lämnas om förekomsten av optioner att förlänga avtalet etc. och om hyrestagaren gjort några åtaganden gentemot uthyraren, exempelvis att upprätthålla en viss minsta soliditet.

IASC, Survey on Derivatives

IASC har uppdragit åt en schweizisk forskare att undersöka hur vanliga derivat-instrument är i 762 internationellt verksamma företag i hela världen. Svar har endast erhållits från 136 vilket naturligtvis begränsar enkätens värde särskilt eftersom rapporten inte innehåller någon bortfallsanalys.

Det som IASC vill lyfta fram i rapporten är att flertalet företag uppger att en internationell harmonisering av redovisningsreglerna avseende derivat är angelägen. Å andra sidan är det en minoritet som redovisar enligt IAS eller enligt US GAAP, endast 15 respektive 21 procent.

Det är också uppenbart att det är de lokala reglerna och de lokala investerarna som företagen framför allt säger sig ta hänsyn till. Sannolikt har de svenska företag som medverkat en annan, mer internationell, framtoning. Det understryker bara det tveksamma i att göra en sammanställning av svar från svenska, amerikanska, tyska etc. företag.

Rapporten som är på 22 sidor kan beställas från IASC för 15 GBP.

Rolf Rundfelt