Aktuell information

Lagstiftningens struktur

FAR tillstyrker den föreslagna strukturen på redovisningslagstiftningen med en bokföringslag, som gäller för samtliga bokföringsskyldiga, och särskild lagstiftning med bestämmelser om årsredovisning för dem som är skyldiga att upprätta sådan redovisning. FAR tillstyrker också att en särskild lag om revision ersätter den nuvarande regleringen i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

Kompletterande normgivning

FAR tillstyrker att Finansinspektionens föreskriftsmakt på redovisningsområdet upphävs. Antalet normgivare bör begränsas.

Den svenska redovisningslagstiftningen har karaktär av en ramlagstiftning. Detsamma gäller de förslag som nu framläggs av kommittén. Detta finner kommittén nödvändigt för att inte hindra en löpande anpassning till den pågående utvecklingen. Samtidigt menar kommittén att det finns behov av en viss standardisering av redovisningsinformationen för att tillfredsställa utomstående intressenter. Lagstiftningen bör därför kompletteras med normgivning.

FAR delar kommitténs uppfattning att en sådan normgivning behövs. Vid utformningen av den är det främsta kravet att den tillkommer på ett sådant sätt och får en sådan utformning att den accepteras och faktiskt tillämpas av berörda redovisningsskyldiga. För att uppnå detta måste man ställa höga krav på kompetensen hos det eller de organ som får uppdraget att svara för denna normgivning. För att uppnå den önskvärda enhetligheten är det vidare av vikt att antalet normgivare begränsas.

För de publika företagen finner FAR det naturligt att Redovisningsrådet även fortsättningsvis utgör det normgivande organet. Detta bör gälla också för de finansiella företagen. Tillämpningen av Redovisningsrådets rekommendationer bör dock inte begränsas till de publika företagen utan också i tillämpliga delar gälla för övriga företag. Detta följer av önskemålet om jämförbarhet mellan redovisningar från olika företag oberoende av storlek, företagsform och inriktning. Vägledande för dessa rekommendationer bör vara den internationella normgivningen, främst inom IASC.

I detta sammanhang bör det nämnas att FAR deltager i långt framskridna diskussioner för att väsentligt förstärka Redovisningsrådets resurser, vilket skulle göra ovanstående arbetsuppgifter möjliga.

I den utsträckning som en statlig tillsyn på redovisningsområdet anses nödvändig bör den samlas hos Bokföringsnämnden. Till nämnden bör därför överföras de uppgifter på detta område som i dag utförs av andra myndigheter. Genom en sådan koncentration av den statliga tillsynen underlättas upprätthållande av en hög kompetens och en enhetlig syn på redovisningen.

Sanktioner

FAR avstyrker införandet av ett sanktionssystem enligt kommitténs förslag.

Som kommittén anför finns det redan enligt gällande rätt ett antal sanktionsmöjligheter. Det har inte i betänkandet visats på sådana problem med att beivra brister i tillämpningen av gällande lag och praxis som motiverar införande av nya regler på detta område. De brister som uppdagats i brottmål, främst vid skattebrott, har inte den betydelse i redovisningssammanhang att de bör påverka regelsystemet på föreslaget sätt.

Lagstiftning och normgivning skall tillämpas av de redovisningsskyldiga med iakttagande av god redovisningssed och så att redovisningen som en helhet ger en rättvisande bild av ställning och resultat. Syftet med att ha en ramlagstiftning är att ge utrymme för att innebörden i god redovisningssed kan förändras över tiden i takt med utvecklingen av redovisningsprinciperna. Det allmänna intresset av att i efterhand konstatera att någon i sin redovisning gjort avsteg från vid aktuell tidpunkt gällande god redovisningssed blir därmed begränsat om syftet är att ge vägledning för framtiden. Detta gäller i ännu högre grad frågan om rättvisande bild eftersom den bedömningen påverkas i stor omfattning av förhållanden i det enskilda fallet. Ett sanktionssystem med denna bakgrund riskerar att ge den låsning av praxis som man velat undvika genom att ge lagstiftningen ramkaraktär.

Bokföringsnämndens organisation

Kommittén föreslår förändringar av nämndens storlek och sammansättning. Samtidigt konstaterar man att det är av stor vikt att nämnden åtnjuter förtroende från staten, allmänheten, näringslivet och revisorerna. FAR instämmer i att det är väsentligt att nämnden besitter hög kompetens på de områden där den skall verka och anser därför att frågan om antalet nämndledamöter och kompetensfördelningen bör anstå till dess behoven kan bedömas.

Kretsen av bokföringsskyldiga

FAR tillstyrker att en viss utvidgning sker av kretsen av bokföringsskyldiga med beaktande av de begränsningar som redovisas nedan.

Den av kommittén föreslagna utvidgningen kan anses vara alltför långtgående. I många fall kommer den föreslagna bokföringsskyldigheten att omfatta juridiska personer där erforderlig kompetens för fullgörande av denna skyldighet i dag saknas. Att då införa en bokföringsskyldighet, vilken som kommittén påpekar även medför att bestämmelserna om bokföringsbrott blir tillämpliga, är inte rimligt om det inte finns ett tydligt allmänt intresse av att så sker.

Det gäller här i första hand mindre ideella föreningar. I dessa fall torde det allmänna intresset av en redovisning enligt bokföringslagens bestämmelser vara ringa. Verksamheten saknar vanligen utomstående fordringsägare, anställda och liknande intressenter liksom även skattepliktiga inkomster. Den nya lagstiftningen bör därför innehålla en undantagsregel för ideella föreningar som inte bedriver näringsverksamhet och vars tillgångar understiger ett gränsvärde, förslagsvis tio basbelopp, den storleksgräns som nu gäller för stiftelsers bokföringsskyldighet enligt stiftelselagen.

Räkenskapsår

FAR tillstyrker återinförandet av möjligheten för enskilda näringsidkare och vissa handelsbolag att tillämpa brutet räkenskapsår.

Den föreslagna lagstiftningen innehåller bestämmelser som medför att en fysisk person som är näringsidkare i enskild firma eller handelsbolag aldrig kan inträda som bolagsman i ett handelsbolag med annat räkenskapsår utan att detta medför krav på omläggning av åtminstone något räkenskapsår. Motivet är att förhindra användning av olika räkenskapsår i skatteundandragande syfte. Enligt FARs mening kan önskemålet att inträda som bolagsman i ett handelsbolag uppkomma utan att syftet är det angivna. Det är inte rimligt att lägga hinder i vägen för kommersiellt och företagsekonomiskt motiverad samverkan. Lagstiftningen bör därför innehålla en dispensmöjlighet.

Löpande bokföring och arkivering av räkenskapshandlingar

FAR tillstyrker de föreslagna ändringarna i sina huvuddrag.

Särskilt välkomnar FAR att möjligheter enligt förslaget öppnas för en rationellare hantering av den löpande bokföringen genom att bokföring och arkivering av räkenskapshandlingar utomlands tillåts i viss utsträckning.

Avslutande av den löpande bokföringen

FAR tillstyrker de föreslagna reglerna för avslutande av bokföringen.

Värdering av omsättningstillgångar

FAR tillstyrker att omsättningstillgångar får värderas över anskaffningsvärde i vissa fall.

Den föreslagna regeln finner enligt kommittén stöd i overriding-regeln i artikel 2.5 i det fjärde direktivet. Den aktuella debatten inom EU visar att denna tolkning inte är invändningsfri. Det förefaller därför vara oklart om en sådan regel kan införas i svensk lagstiftning. FAR tillstyrker dock att en sådan regel införs om den fortsatta beredningen visar att det är möjligt. Visar sig detta inte vara fallet bör möjligheterna undersökas att införa en motsvarande regel som enbart omfattar finansiella omsättningstillgångar.

Med hänsyn till den internationella utvecklingen på redovisningsområdet sedan tillkomsten av det fjärde direktivet är behovet stort av en regel som möjliggör marknadsvärdering av finansiella omsättningstillgångar. I varje fall för de publika företagen får en sådan redovisning numera anses förenlig med god redovisningssed. En regel som den föreslagna skulle ge möjlighet till sådan redovisning.

FAR vill i detta sammanhang peka på behovet av övergångsbestämmelser som möjliggör en fortsatt marknadsvärdering i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till kommitténs förslag.

Ekonomiska förpliktelser och framtida utgifter

FAR tillstyrker att årsredovisningslagens bestämmelser rörande avsättningar omformas till en klassificeringsregel. Därmed förtydligas enligt vår mening att under begreppet skall redovisas endast poster som uppfyller kravet på att vara skuld enligt gällande definitioner, t ex i IASC:s Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter.

Skyldigheten att upprätta koncernredovisning i små koncerner

FAR avstyrker förslaget att undanta moderföretag i vissa mindre företag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning.

Kommittén redovisar ett antal motiv så väl för som mot att avskaffa skyldigheten för moderföretag i mindre koncerner att upprätta koncernredovisning. Enligt FARs uppfattning väger skälen för ett bibehållande av skyldigheten över. De viktigaste skälet är att såväl företagets egen ledning som många intressenter i omvärlden har behov av att kunna bedöma koncernen som en helhet även i dessa fall. Med nuvarande regler tillkommer även behovet av att erhålla underlag för bedömning av tillgängliga medel för utdelning. Svårigheterna med och kostnaderna för att upprätta koncernredovisning i koncerner av aktuell storlek torde vara överkomliga.

Sambandet mellan årsredovisning och koncernredovisning

FAR tillstyrker frikopplingen mellan moderföretagets och koncernens redovisningsprinciper.

Kommittén föreslår att en frikoppling skall ske mellan redovisningsprinciperna i moderföretagets årsredovisning och koncernredovisningen. FAR finner en sådan frikoppling principiellt felaktig och vill i stället förorda att den av kommittén år 1995 föreslagna frikopplingen mellan redovisning och beskattning genomförs. Därmed skulle det vanligaste motivet till en tillämpning av olika redovisningsprinciper bortfalla.

Samtidigt konstaterar FAR att i avvaktan på att en frikoppling mellan redovisning och beskattning kommer till stånd finns ett behov av möjlighet att använda andra principer i koncernredovisningen. En anslutning till den aktuella utvecklingen av internationell redovisningspraxis åtminstone i koncernredovisningen skulle underlättas vid införande av den föreslagna regeln varför FAR, trots de principiella invändningarna, beslutat tillstyrka den föreslagna ändringen i avvaktan på att ändringar i skattereglerna kan ske.

Kapitalandelsfonden

FAR föreslår att reglerna om kapitalandelsfond utgår ur lagstiftningen. Om detta inte anses möjligt tillstyrker FAR införandet av de föreslagna reglerna avseende kapitalandelsfonden.

De nuvarande reglerna i årsredovisningslagen är svårförståeliga. I koncernredovisning redovisas det egna kapitalet uppdelat på fritt och bundet kapital. Någon ytterligare uppdelning av det bundna kapitalet görs inte. Motivet för att separatredovisa den del av kapitalet som hänför sig till intressebolag är därför oklart. Det är redan sedan tidigare klarlagt i praxis att sådant kapital skall redovisas som bundet.

Kommittén redovisar uppfattningen att kapitalandelsfonden närmast bör jämföras med uppskrivningsfonden. Förslaget är därför att motsvarande regler, som de vilka tillämpas för uppskrivningsfonden i årsredovisningen, införs för kapitalandelsfonden i koncernredovisningen. Uppskrivningsfonden redovisas, som ovan angivits, inte separat i koncernredovisningen. Det är därför önskvärt att bestämmelserna om kapitalandelsfond utgår ur lagen. Det sjunde direktivet innehåller inte något krav på en sådan bestämmelse. Fördelningen mellan bundet och fritt eget kapital i koncern har inte heller i övrigt reglerats i lag.

Särskilt om stiftelser

Kommittén föreslår att 3 kap stiftelselagen skall upphöra att gälla och att stiftelsers bokföringsskyldighet i stället skall regleras av den nya bokföringslagen. Därmed skulle ett stort antal stiftelser, som nu måste upprätta årsredovisning, kunna avsluta sin bokföring på det förenklade sätt som föreslås i bokföringslagen.

Denna förändring har inte kommenterats i betänkandet. Det förefaller inte motiverat att så kort tid efter stiftelselagens ikraftträdande genomföra en så dramatisk förändring utan närmare analys. De motiv som låg bakom den gällande lagstiftningen torde fortfarande vara relevanta.

Stiftelselagen innehåller väsentliga bestämmelser som blir tillämpliga på samtliga stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning. Dessa bestämmelser är främst kraven på registrering hos länsstyrelsen samt att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor. Även på dessa områden torde motiven bakom bestämmelserna ha fortsatt relevans. FAR anser därför att någon ändring av reglerna om när en stiftelse skall upprätta årsredovisning inte bör ske.

En särskild bestämmelse i stiftelselagen är föreskriften att stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelse får ha en med denna stiftelse gemensam löpande bokföring avseende den gemensamt placerade förmögenheten. Denna bestämmelse har kommittén ansett inte längre erfordras då en liknande bestämmelse intagits i förslaget till bokföringslag. Den föreslagna regeln har dock en delvis annorlunda utformning. För stiftelser har den nuvarande bestämmelsen stor praktisk betydelse och den bör därför enligt FARs mening finnas kvar i oförändrad form.

FARs ställningstagande

FAR avstyrker förslaget.

Motivering

FAR kan i och för sig se de praktiska fördelarna från renodlad beskattningssynpunkt med ett schablonbeskattningssystem i branscher som bereder särskilda kontrollsvårigheter. Kriminella beteenden i en bransch har emellertid skadeeffekter som sträcker sig långt utöver bortfallet av skatteintäkter. De drabbar också kreditgivare, anställda och inte minst laglydiga konkurrenter. Licensavgifter enligt principskissen skulle vara en form av symtombehandling som skulle riskera att minska intresset för att förhindra de andra negativa effekterna av de osunda dragen i en bransch.

FAR ifrågasätter också om de orättvisor som ett schablonsystem alltid medför verkligen skulle uppvägas av förbättringar ens från ren beskattningssynpunkt. Förbättringarna synes förutsätta att det nya systemet efterlevs i enlighet med intentionerna. FAR kan inte frigöra sig från intrycket att riskerna för ett omfattande skattefusk skulle kvarstå.

I stället bör kontrollen effektiviseras inom ramen för det nuvarande systemet med F-skattsedel och därvid särskilt inriktas på att företagens redovisning håller en betryggande standard. En välordnad och korrekt redovisning i ett företag är erfarenhetsmässigt den bästa garantin mot ekonomisk brottslighet.