I Balans 2/97 framför Peter Malmqvist synpunkten att ABB:s redovisning är svårtolkad och ”står i en problemklass för sig”.

Jag ämnar inte gå i svaromål om detta – var och en har ju rätt att ha en egen uppfattning i frågan – men vill bara påpeka att denna endast från svenskt håll kommande uppfattning började spridas i pressen från det ögonblick ASEA gick ihop med BBC till ABB och började upprätta sin redovisning i USA-dollar och enligt International Accounting Standards – utan att behöva göra några väsentliga ändringar i tidigare tillämpade redovisningsprinciper.

Peter Malmqvist framför emellertid i sitt svar en del påståenden som är överdrivna och felaktiga och som därför inte kan förbli oemotsagda.

1. Engångsposter

ABB gör sedan flera år en fyllig bruttoredovisning av engångsposterna i sin årsredovisning, men hittills ej i delårsrapporterna. Det är verkligen att skjuta mygg med kanoner när Peter Malmqvist enbart riktar in sig på våra delårsrapporter.

2. ”Hur kan ABB klara sig så bra 1996, när de flesta investeringsberoende bolags vinster faller?”

Enligt Peter Malmqvist beror det på engångsposterna och han drar raskt av reavinsterna däri och får då fram att nettovinsten istället sjunkit.

Om Peter Malmqvist också dragit av reavinsten för jämförelseperioden 1995 – vilket är korrekt – hade han fått fram att ökningen i vinst före skatt mellan de tre kvartalen 1996 och 1995 uppgår till 11 % jämfört med de 18 % ABB redovisar utan korrigering för reavinsterna (på nettovinstnivå ligger ökningarna på 15 % resp. 24 %).

3. Avkastning på eget kapital jämfört med förändringen i eget kapital

En avkastning på eget kapital på 13,2 % per år under perioden 1989–1994 och en årlig utdelning på 4–5 % har endast åstadkommit en ökning av egen kapital under perioden om 0,5 %.

Peter Malmqvist frågar sig var resten av avkastningen tagit vägen. Om han studerat våra årsredovisningar (not ”Eget kapital”) hade han också funnit svaret. ”Resten” består av goodwillnedskrivningar mot eget kapital och förändrade redovisningsprinciper – i bägge fallen helt i överensstämmelse med International Accounting Standards när de gjordes – men huvudsakligen av negativa s.k. omräkningsdifferenser, väsentligen beroende på de stora devalveringarna 1992 i för ABB betydelsefulla länder (Sverige, Finland, Italien).

Avslutningsvis vill jag återigen framföra att det naturligtvis står var och en fritt att ha en mening om vår redovisning är komplicerad eller ej.

Vad jag däremot tycker är rimligt att begära av analytiker och journalister är att de belägger sina analyser och slutsatser, så att direkta felaktigheter undvikes.

Tomas Ericsson

ABB Asea Brown Boveri Ltd