Ett av IASC:s pågående projekt gäller redovisning av pensionskostnader. Sannolikt kommer IASC att basera sin rekommendation på slutlöneansatsen. Det innebär att när ett företag beräknar sin pensionsskuld så skall det utgå från beräknade löner när de anställda går i pension. En av de frågor som visat sig kontroversiella gäller hur man omvandlar den beräknade pensionsskulden vid pensioneringstidpunkten till nuvärde. Majoriteten inom IASC verkar vara för en riskfri ränta som diskonteringsfaktor.
Storbritannien, däremot, är förespråkare för en räntesats som mer återspeglar den avkastning som avsatta medel kan förväntas ha. Då en sådan räntesats definitionsmässigt ligger högre kommer pensionsskulden att bli lägre. Den brittiska uppfattningen är att den riskfria räntan leder till en kraftig överskattning av pensionsskulden och överväger därför att utforma en brittisk rekommendation som skiljer sig från IASC:s på den här punkten.
Problemet gäller också Sverige. Om Redovisningsrådet beslutar sig för att följa IASC:s linje måste vi också ta ställning till hur pensionsskulden skall mätas. Eftersom det är långa tidsperioder kan valet av diskonteringsfaktor få stor betydelse för storleken av skulden.
Rolf Rundfelt