I Storbritannien bedöms avvikelser från god redovisningssed av Review Panel, en motsvarighet till Fondbörsens disciplinkommitté. Review Panel är organisatoriskt associerad med Accounting Standards Board (ASB). Även om ledamöterna i Panelen är fristående från ASB så kan alltså ASB:s personal sägas fungera som åklagare.
Om Panelen ifrågasätter ett företags redovisning men företaget anser att det redovisat på ett korrekt sätt kan företaget ta upp frågan inför domstol. Hittills har det aldrig inträffat. Företag som utsatts för kritik har alltså accepterat kritiken och genomfört de ändringar som Panelen krävt. Enligt uppgift i Financial Times var det dock nyligen nära att ett fall skulle hänskjutas till domstol.
Bakgrunden var att ett företag, Associated Nursing Services (ANS) ingått ett antal sale leaseback-avtal. ANS har alltså sålt tillgångar och sedan tecknat avtal om återförhyrning. Avtalen löpte över 25 år med rätt till förlängning på ytterligare 25 år. Vid hyresperiodens slut hade ANS rätt att köpa tillbaka tillgångarna till ett fastställt pris. De tillgångar som avses är förmodligen någon form av sjukhem. De långa avtalsperioderna talar för att det är ANS som står för de väsentliga riskerna. Det var också Panelens bedömning: ”The Panel’s view is that the nature of the transaction was such that not all the significant rights or other access to benefits relating to the asset in question and not all the significant exposure to the risk inherent in those benefits had been transferred to the purchaser.” Slutsatsen blev därför att transaktionen skulle redovisas som ett låneavtal, en bedömning som sannolikt överensstämmer med vad som numera gäller i Sverige.
ANS hade också träffat avtal om att bilda joint ventures med två partner; joint ventures som redovisades som intressebolag. Av beskrivningen att döma var de partner som ingick främst finansiärer vars avkastning följaktligen begränsades till en skälig ränta på satsat kapital.
Panelens bedömning i detta fall var att trots att ANS bara ägde en minoritetspost (förmodligen 33 procent) så utgjorde bolagen så kallade quasi-subsidiaries. Enligt den brittiska rekommendationen FRS 5 skall därför bolagen redovisas som dotterbolag vilket alltså blev Panelens utslag.
Det är osannolikt att en bedömning från svenska utgångspunkter skulle ha lett till samma resultat trots att lagreglerna i Sverige och Storbritannien är likartade. Eftersom det inte fanns något avtal som tillförsäkrade ANS majoritet i styrelsen så kan jag inte se att de joint ventures som bildats uppfyller lagens definition av dotterbolag. Skillnaden mellan Sverige och Storbritannien är att den brittiska rekommendationen FRS 5 går längre än lagen och ser också till det materiella innehållet i de avtal som träffats och inte bara till formen.
Rolf Rundfelt