Redovisning av intresseföretag hos investmentbolag

Årsredovisningslagen anger att kapitalandelsmetoden skall tillämpas på innehav av intresseföretag i koncernredovisning. Jämfört med tidigare är det en förändring för vissa företag. Finns det något alternativ för investmentbolag att redovisa intresseföretag? Man kan fråga sig hur stelbent årsredovisningslagen är och om den lämnar utrymme för utveckling skriver Lars-Åke Eriksson.

Investmentbolagens affärsidé karaktäriseras av att man med olika investeringshorisont äger och förvaltar företag, bl.a. i syfte att ge aktieägaren en viss riskspridning. Beroende på innehavens karaktär brukar en indelning ske på s.k. blandade och rena investmentbolag. Innehaven kan även utgöras av ett aktivt eller passivt ägande och antingen vara av s.k. strategisk natur (långsiktiga) eller tillfälliga. Kriteriet för ett aktivt ägande brukar ofta vara att ett visst ägarinflytande eftersträvas genom en minsta röstandel. De begrepp som förekommer mellan de olika investmentbolagen är inte alltid jämförbara, vilket kan bero på olika syften med innehaven.

Vissa investmentbolag redovisar sina innehav av intresseföretag enligt anskaffningskostnadsmetoden med kompletterande upplysningar, medan andra redovisar enligt kapitalandelsmetoden. Det finns en valmöjlighet, eftersom nuvarande redovisningsregler avseende intresseföretag, vilka återfinns i FARs utkast Redovisning för andel i intresseföretag, anger att kapitalandelsmetoden bör tillämpas på intresseföretag där röstandelen överstiger 20 %.1

Intressant att notera är utkastets skrivning att ”rekommendationen ej är tillämplig på bl.a. investmentbolags investeringar i börsnoterade och liknande aktier”.

I övrigt finns inte några särskilda regler om kapitalandelsmetoden, förutom de analogier som kan göras med Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning. Av denna framgår att konsolidering inte bör ske av vissa dotterföretag där innehaven är tillfälliga eller då det av särskilda skäl inte går att utöva någon faktisk kontroll.

Huruvida investmentbolag med innehav av aktier i intresseföretag skall tillämpa kapitalandelsmetoden har diskuterats vilket bland annat resulterat i det ovan angivna undantaget för investmentbolag enligt FARs utkast.

Ett argument i debatten är att konsolidering av t.ex. företag med olikartad verksamhet inte ger en relevant och tillräckligt informativ bild av investmentbolagets aktuella ekonomiska situation, bl.a. vad gäller framtida intjäningsförmåga och risksituation. Ett ytterligare argument för att inte konsolidera är förekomsten av rösträttsdifferentiering. Vi har exempelvis de innehav där röstandelen förvisso överstiger 20 % men där kapitalandelen är låg och därmed ger en begränsad påverkan på investmentbolagets resultat och ställning.

Behovet av information kan sägas vara olika för investmentbolag med exempelvis s.k. strategiska innehav och för investmentbolag med innehav av utvecklingsbolag (venture capital). För den senare kategorin är det i första hand inte den löpande avkastningen som intresserar aktieägaren. I stället torde det ur aktieägarens synvinkel vara intressantare att få information om investmentbolagets investeringspolicy, riskprofil samt information om de företag man investerat i.

Den summering av de olika företagens resultat- och balansräkningar som man får genom partiell eller full konsolidering kan inte påstås ge tillnärmelsevis samma informationsvärde.

Om man kan dra slutsatsen att konsolidering inte alltid krävs för ett investmentbolags innehav av dotter- och intresseföretag, uppstår bl.a. följdfrågan om kapitalandelsmetoden kan/skall tillämpas eller om dotter-/intresseföretaget kan uteslutas helt och hållet i koncernredovisningen. Här behandlas i första hand frågan huruvida redovisning av intresseföretag kan och bör ske på annat sätt än genom kapitalandelsmetoden i koncernredovisningen.

Översikt av tillämpliga redovisningsregler

Jämförande studie av vissa länders regler och praxis

Vid en översiktlig genomgång av redovisningsregler och praxis i vissa europeiska länder samt i USA finner man ytterligare situationer där kapitalandelsmetoden inte är tillämplig. När det gäller exempelvis Danmark, Tyskland och Norge motsvarar reglerna i huvudsak ÅRL.

Såväl Norge, Tyskland som Frankrike anger som gräns för inflytande på ett intresseföretag att styrelserepresentation erhålls/innehas. Norge betonar dessutom sådana förhållanden där annan/andra ägare styr intresseföretaget så att investeraren därmed inte har något betydande inflytande.

Studien av vissa europeiska länders praxis visar att Storbritannien inte tillämpar kapitalandelsmetoden för vissa typer av investmentbolag. När Statement of Standard Accounting Practice No 1 (SSAP 1) 1989 kom i Storbritannien med tvingande regler för investmentbolag att redovisa enligt kapitalandelsmetoden, trotsade framför allt venture-capital bolag (”venture capital companies”) de uttryckliga redovisningsreglerna.

Det som skapade denna möjlighet var att man argumenterade för s.k. ”true and fair override”, varmed det övergripande kriteriet ”rättvisande bild” kan åsidosätta krav enligt gällande redovisningsregler. Vid hänvisning till ”true and fair override” skall skälen för detta anges samt även effekten av att inte tillämpa kapitalandelsmetoden.

Detta har lett till en översyn och anpassning av redovisningsreglerna i den omarbetning av SSAP som förväntas antas i slutet av 1996. Här framgår att ”venture capital companies” och ”investment trusts” inte behöver konsolidera intresseföretag enligt kapitalandelsmetoden. Motiven att frångå SSAP 1 och därmed kapitalandelsmetoden var för venture-capital bolagen att investeringarna var förenade med hög risk och med vanligtvis stora underskott de första åren.

Kapitalandelsmetoden gav en missvisande bild av dessa bolag. Man menar att en annan typ av information är mer relevant för investmentbolag, vars affärsidé i första hand är att ge aktieägaren en kapitalavkastning vid en framtida avyttring i stället för löpande verksamhetsavkastning, dvs. en substansvärderelaterad syn i stället för avkastning per aktie (”capital growth vs income return”). Andra argument som anförts var att en alltför stor fokusering på en minsta ägarandel om 20 % inte alltid är relevant.

Det bör noteras att av EU-länderna är det endast Sverige, Tyskland och Portugal som inte har regeln om ”true and fair override” inskriven i redovisningsreglerna.

Det är inte helt uteslutet att investmentbolagen i Storbritannien haft redovisningspraxis i USA som förebild, där redan etablerade regler finns som utesluter vissa kategorier av investmentbolag från konsolidering. De investmentbolag som är specifikt undantagna från tillämpningen av APB Opinion No. 18 ”The Equity Method of Accounting for Investments in Common Stock” är innehav av kategorin ”portfolio securities”.4

Definitionen investmentbolag (”investment company”) som omfattas av denna rekommendation är i normalfallet ett publikt bolag som låter investera i olika aktieposter (”portfolio securities”) i syfte att ge aktieägaren professionell aktieförvaltning. Avkastning till aktieägaren ges främst i form av reavinst vid avyttring av aktier.

Denna typ av investmentbolag har i sin tur olika benämningar som ”management investment companies,5 unit investment trusts, collective trust funds, investment partnership, certain separate accounts of life insurance companies and offshore funds”.

Förslag till möjlig utveckling av praxis

Tillfälligt innehav

Av ÅRL framgår att redovisningspraxis får klargöra begreppet tillfälligt innehav. I syfte att få en stringent tolkning bör detta begrepp knytas upp i ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att inte kapitalandelsmetoden skall tillämpas.

För att detta skall få en trovärdighet och leda till rimliga bedömningar i de enskilda fallen kommer sannolikt investmentbolagen att behöva vara mera explicita och klargöra varje större investering vad gäller investeringsperiod och inriktning.

”Strategiska innehav”

Vid diskussion om kriterier där kapitalandelsmetoden inte skall tillämpas kommer sannolikt en gräns att uppstå för vissa typer av investeringar. Det är exempelvis s.k. strategiska innehav i den betydelsen att det i första hand är faktorer som ägarblocksbildningar etc. som avgör investerings- respektive desinvesteringstidpunkt.

För denna typ av investeringar måste dock sannolikt andra kriterier diskuteras vid fråga om konsolidering7 enligt kapitalandelsmetoden. Det som kan ligga närmast till hands här är begreppet artfrämmande verksamhet.

Den restriktiva tolkning som ÅRL ger uttryck för måste då utformas betydligt mer liberalt. Detta torde även gälla det sista kriteriet där kapitalandelsmetoden inte är tillämplig, dvs. att inflytandet över innehavet är förenat med väsentliga restriktioner (katastrofer och liknande).

Avslutning

Möjligen kan man spekulera i om ett förändrat informationsbeteende, där alternativ till kaptital-andelsmetoden utvecklas, även resulterar i att investmentbolagen kan få viss hjälp att komma runt problemet med värdering till s.k. substansvärdesrabatt.

Det bör finnas förutsättningar för att svensk redovisningspraxis även fortsättningsvis kan ha en mer differentierad redovisning där alternativ bör finnas för investmentbolags redovisning av intresseföretag.

På kort sikt är den stora frågan om investmentbolag även fortsättningsvis kan utgå ifrån att FARs uttolkning av god redovisningssed gäller? Jag finner att det i och för sig inte finns några uttryckliga regler i ÅRL som ger detta utrymme men att det å andra sidan inte finns något uttryckligt förbud. När det gäller förarbeten till ÅRL finns å andra sidan skrivningar som tveklöst tyder på att FARs utkast är förenligt med redovisning enligt ÅRL.

En annan möjlighet till differentierad redovisning är att utnyttja ”true and fair override”. En möjlighet som redan huvuddelen av EU-länderna har men som kräver en anpassning av nuvarande ÅRL.

När det gäller de undantag som uttryckligen anges i ÅRL om kapitalandelsmetoden, krävs en utveckling av praxis kring tolkning av kriteriet tillfälligt innehav.

Auktor revisor Lars-Åke Eriksson är verksam vid Öhrlings Coopers & Lybrand. Han medverkade senast i Balans 3/94.