IASC:s tredje styrelsemöte under 1997 avhölls i Paris i månadsskiftet oktober–november. Den fråga som tilldrog sig huvudintresset gällde redovisningen av finansiella instrument. En rekommendation om finansiella instrument är nödvändig för att IASC skall kunna fullfölja sitt åtagande gentemot IOSCO om att ha en fullständig uppsättning av redovisningsrekommendationer färdiga under 1998.
Problemet är att utsikterna för IASC att få igenom sitt eget förslag till redovisningslösning är små. Kritiken mot den diskussionspromemoria som publicerades i våras har varit omfattande. Bryan Carsberg, IASC:s generalsekreterare, lade därför i höstas fram ett förslag, över huvudet på IASC:s styrelse, om att införa några av de amerikanska rekommendationerna som en interimslösning.
Det här förslaget har väckt mycket ont blod. Framför allt Tyskland och Frankrike har reagerat starkt mot att använda sig av amerikanska rekommendationer. Reaktionen är dels politisk, anledningen till att de här länderna stöder IASC är mycket betingad av en önskan om att skapa en motvikt till den amerikanska dominansen, dels teknisk.
De amerikanska rekommendationerna om redovisning av finansiella instrument är ur en teoretisk synvinkel klart sämre än det alternativ som IASC arbetat fram.
På mötet diskuterades IASC:s olika alternativ. Enklast vore naturligtvis om IOSCO kunde säga att vi avvaktar med att ge ut en rekommendation om finansiella instrument. Det är emellertid en lösning som Bryan inte tror på. Hans uppfattning är att överenskommelsen med IOSCO kräver en rekommendation.
Den fortsatta diskussionen utgick därför från att IASC måste ta fram en rekommendation under 1998.
De alternativ som då finns är att antingen välja US GAAP eller gå tillbaka till den gamla E48, dvs. det utkast till rekommendation som IASC publicerade 1995 men som då förkastades.
Beslutet blev en kompromiss. I det pressmeddelande som skickats ut efter styrelsemötet sägs att sekreteriatet skall ta fram ett utkast till rekommendation som kan godkännas av styrelsen i april 1998. Den skall utgå från US GAAP men innehålla inslag från E48. Förmodligen hade man kunnat formulera beslutet som att IASC utgår från E48 och anpassar texten till gällande US GAAP.
Vad det här betyder i klartext är något oklart. Sannolikt kommer man att föreskriva att finansiella instrument som är omsättningstillgångar skall värderas till verkligt värde medan anläggningstillgångar värderas till anskaffningsvärde. När det gäller recognition-frågor kan man anta att sekreteriatet väljer att ta in det utkast till rekommendation om derivat som just nu är föremål för slutdiskussion i USA.
Det innebär att alla derivat fortsättningsvis skall in i balansräkningen värderade till verkligt värde.
För att undvika att det leder till en ökad volatilitet i resultatet kommer man att införa ganska generösa undantagsregler för säkringstransaktioner. Om ett derivat används för att säkra exempelvis framtida flöden så skall alltså vinsten/förlusten på säkringsinstrumentet redovisas över det egna kapitalet fram till dess att den säkrade betalningen realiseras.
Av rekommendationen skall framgå att den är tänkt som en tillfällig lösning fram till dess att IASC är färdig med sin egen rekommendation. Gissningsvis kommer detta att uppfattas som en signal att inte införa några förändringar innan den definitiva rekommendationen ligger på bordet. Om allt fungerar skulle nämligen IASC kunna vara klara med sin omarbetade rekommendation senast 2001.
Eftersom den tillfälliga rekommendationen inte skulle träda i kraft förrän 2001 betyder det att den tillfälliga rekommendationen sannolikt endast får betydelse för de företag som vill använda IAS i samband med emissioner på den amerikanska marknaden.
När det gäller den slutliga rekommendationen tillsattes en delvis ny arbetsgrupp med ett större inslag av standard-setters. Det här speglar en viktig trend i IASC-arbetet. Revisorernas tidigare dominans i normgivningsarbetet minskar gradvis till förmån för standard-setters typ FASB i USA. I den nya gruppen skall alltså ingå dels de fyra stora, USA, Storbritannien, Canada samt Australien. Norden är representerat genom en ledamot från det norska redovisningsrådet, Erik Mamelund. Vidare ingår representanter från Tyskland, Frankrike och Japan. Ordförande är liksom tidigare Alex Milbourn från Canada.