Lennart Björk
Det var glädjande att balans velat göra ett temanummer (6–7/97) om kommunal revision. Efter all uppmärksamhet som kontokorten skapat bör varje tillfälle välkomnas att informera och diskutera denna viktiga grundbult i Sveriges kommunala organisation.
Tyvärr gör oss dock temanumret besvikna. Revisorer, om några, bör ju vara noga med att redovisa fakta, ge bakgrund, sätta in sina iakttagelser och frågor i ett korrekt perspektiv. Trots väl valda intervjupersoner har Balans inte lyckats med detta. Den inledande presentationen verkar ha skrivits på hörsägen utan överdriven egen kunskap om vår verksamhet. Bl.a. gör man det väl elementära felet att blanda ihop begreppen revision och kontroll. Revisionsuppgiften, dess lagliga grund, revisionens organisation och resurser hade kunnat ges en mycket bättre beskrivning liksom den översyn och förnyelsediskussion som pågår.
Perspektiv på kommunal revision
Jag skriver nu inte för att klaga. Jag skriver för att bidra med några grundfakta och försöka ge perspektiv på vad kommunal revision är eller borde vara.
Aktiebolagsformen och dess regelvärld är inte detsamma som den ideala grundformen för all mänsklig verksamhet. Den är utomordentlig för kommersiell hantering, för affärsverksamhet. Den är enligt min uppfattning olämplig för huvuddelen av den samhällsbyggande och serviceinriktade verksamhet vi i demokratisk ordning bedriver i Sveriges kommuner.
Av samma skäl som vi har en särskild rättsordning för den kommunala organisationen har vi byggt upp en särskild ordning för revisionen av denna organisation. Detta har gjorts med utgångspunkt från vad som är ändamålsenligt i en organisation som präglas av demokratiska politiska beslutsprocesser, öppen insyn och som inte är primärt inriktad på att skapa ekonomiska överskott utan på att bygga och förvalta vårt samhälle och ge medborgarna den service man ansett sig ha resurser till.
Om man bara har bolagsvärlden och de aktiebolagsrättsliga begreppen som sin referensram hamnar man fel i bedömning och resonemang kring den kommunala revisionen. Självklart finns det gemensamma drag. I grundläggande hänseenden ger dock den kommunala tillvaron väsentligt annorlunda utgångspunkter för revisionen. Särskilt påtagligt gäller detta behovet av ändamålsgranskande förvaltningsrevision. Det gäller också formerna för och bedömningskriterierna i den ansvarsprövande proceduren. Temanumret skulle kunna ha använts till att belysa och utveckla detta.
Den kommunala lekmannarollen
Den förtroendevalda lekmannarevisionen i kommunala bolag är f.n. föremål för funderingar i regeringskansliet. Det hade varit utmärkt om man i temanumret tagit upp de viktigaste aspektera kring detta och också tagit sig tillfället att förklara den kommunala lekmannarollen. FAR och de kommunala företrädarna har i dessa frågor f.ö. regelmässigt i grunden olika uppfattningar.
Låt mig informera Balans om följande:
Den kommunala revisionen har en större bredd i sitt arbetsprogram än revisionen i aktiebolagsvärlden. Den inrymmer förutom sedvanlig granskning av den ekonomiska redovisningens tillförlitlighet och den interna kontrollens kvalitet också en granskning av verksamhetens ändamålsenlighet och effektivitet i en omfattning som saknar motstycke i bolagsvärldens revision. Detta är nödvändigt i en organisation där resultatet inte bara mäts i ekonomiska termer utan i termer av verksamhetsinnehåll, servicenivåer, kvalitet etc. och där resultatet skall värderas från politiska utgångspunkter.
Den kommunala revisionen är lika oberoende och extern i relation till dem vi granskar som revisionen i aktiebolagen. Revisionen arbetar på direkt uppdrag från kommunfullmäktige/landstingsfullmäktige och har samma relation till dem som de auktoriserade bolagsrevisorerna har till bolagsstämman. De facto är troligen kommunrevisionens oberoende större genom enklare kontakt med uppdragsgivaren fullmäktige och en mindre dominerande ställning för motsvarigheten till styrelse/VD.
Företrädare för FAR och nu tidskriften Balans envisas med att kalla kommunrevisionen för internrevision. Detta är felaktigt. Vi är ansvarsprövande externrevisorer enligt svensk kommunallag.
Förtroendevalda och yrkesrevisorer
Inslaget av lekmannaledning och lekmannarevision innebär inte att den kommunala revisionen på något sätt skall präglas av amatörmässighet och bristande yrkeskunnande. Det innebär att revisionen skall utföras av såväl förtroendevalda ombud för uppdragsgivaren/ägaren som yrkesrevisorer och annan professionell expertis. Stockholms läns landsting revideras exempelvis av revisionsteam som består av förtroendevalda ombud för samtliga större partier, ett eget revisionskontor med 36 välutbildade anställda samt något tiotal auktoriserade revisorer och konsulter vars tjänster vi köper på marknadsmässiga villkor.
Vad gäller revisionen av de kommunala bolagen har i vart fall de större kommunerna och landstingen etablerat en ordning där denna samordnas med revisionen av organisationens övriga delar. Det är ett självklart krav att de förtroendevalda kommunrevisorerna skall ha all den insyn som erfordras för att överblicka ordningsläge, verksamhetsresultat och ekonomi i hela kommunorganisationen. Förslag har de senaste åren framförts om att utestänga förtroendevalda lekmannarevisorer från bolagen. Sådana åtgärder skulle försvåra denna viktiga koncernrevisionella samordning. Det är utmärkt att den utredning regeringen nu tillsatt för översyn av kommunrevisionen fått i uppdrag att se hur en sådan samordnad revision i stället kan förstärkas.
Vad gäller kvaliteten i den kommunala yrkesrevisionen tror jag inte att den generellt sett ligger bolagsrevisionen efter. Alla de största kommunerna och landstingen samverkar för kvalitetsutveckling i en samorganisation som heter STAREV. Metodmässigt ligger många väl framme. Det gäller självfallet särskilt för den ändamålsgranskande och effektivitetssyftande förvaltningsrevisionen. Det gäller faktiskt också på den säkerhets- och redovisningsinriktade sidan. På metodområdet skall det f.ö. bli intressant att se vad det nya Komrev kan åtstadkomma i kraft av sin allians med Öhrlings.
Sist och slutligen. Det var bra med ett temanummer om kommunal revision. Det var synd bara att faktaredovisningen brast. Intervjuerna med raden av goda företrädare för vår verksamhet blev därför inte så strukturerade och upplysande som man kunnat önska. Risken är att Balans nu bara bidragit till att öka förvirringen ytterligare bland de FAR-ledamöter och andra som är vana att betrakta tidskriften som revisionsbranschens oomstridda sanningsspridare.
Vi hoppas på utrymme för mer information och diskussion kring den kommunala revisionen i kommande nummer av Balans!
Lennart Björk är Revisionsdirektör i Stockholms läns landsting